lördag 31 december 2011

Gott nytt år!

Substitut för utebliven jultårta.

Gott nytt år!

Happy new year!

Akemashite omedetou gozaimasu. Kotoshi mo yoroshiku onegaishimasu. (^-^)/

あけましておめでとう!
今年もよろしくおねがいします

onsdag 28 december 2011

Själva julfirandet då?

Dagen börjar med att jag öppnar dörren till mitt rum och stöter direkt på någonting som ligger på golvet.
Fumlar i mörkret efter lampknappen, hittar den och ser sen att det är en stor socka som ligger vid min fötter. Tomten hade visst kommit och lämnat några julklappar medan jag sov!
Nåväl hinner inte med att öppna klapparna utan måste hoppa in i duschen och äta frukost innan jag ska dra iväg på handbollsträningen som började klockan 8 på morgonen. Kitsui

Kommer hem runt kl 12, går upp på mitt rum, läser lite och hoppar sen i duschen. Dock så lyckades jag slösa bort en väldigt lång tid där så när jag var klar och så så skulle vi åka iväg om ett tag. Så jag fick då göra i ordning mig och sen sätta mig i bilen. Vilket betyder att jag nu inte har ätit sen ungefär klockan 6. Klockan är 2 vid tillfället jag sätter mig i bilen. Hungrig. Åker ett långt tag till norra Okinawa, Koza, där det tydligen var meningen att jag skulle få lite fritid innan vi åkte iväg till dagens egentliga mål. Kodomo no Kuni, barnens land. Koza är tydligen ett shopping distrikt där väldigt många affärer drivs av amerikaner eller ja, icke Japaner. Vilket betydde att varenda affär som inte drevs av Japaner var stängda, vilket var nästintill alla faktiskt... Detta hade mina vFöräldrar absolut ingen aning om så då var dem lite, ahaa...nu då? De visste att jag inte hade ätit sen frukost så vi stannade till vid en Konbini så jag i alla fall kunde köpa något att käka. Vid det laget var jag helt utsvulten i tell you. Frukost klockan 6, 3 timmars handboll och sen ytterligare tid däremellan där jag inte ätit något. >.<
Sandwicharna som konbinis säljer är kanske inte det godaste som finns enligt mig. Tänkte att det kan vara bra att veta för de som vill åka till Japan och som då kan stå inför samma problem som jag stod inför då. Vad ska man äta för något. Det finns Japanernas "bröd", sandwichar, onigiris, friterad kyckling och obento förpackningar. Finns säkert mer men kan inte komma på just nu. Kan rekommendera allt utom sandwicharna. Då vet ni det! Bra va?

Men så hade vi då tid innan vi skulle till Kodomo no Kuni vilket spenderades i en av de få öppna affärerna. En 100yen affär där jag hittade något som jag verkligen inte förväntade mig att hitta här.

Dandan!
Tillslut så börjar vi åka till Kodomo no Kuni vilket innebar en lång bil kö där jag somnar bara för att sen bli väckt för att vi alla utom vPappa ska gå dit istället medan han åker och parkerar.
Så kommer vi fram och vMamma upptäcker att vPappa har biljetter så vi fick vänta i kanske...40 minuter? Lite mer kanske? Kunde lika gärna stannat i bilen vi också.

I skolan hade någon satt upp lappar lite överallt om något som kallades Ryukyu Idol, la inte märkte till det så mycket då. Visade sig att det ägde rum där! Musik började spela inte så långt efter vi gått innanför "spärrarna" och på en scen dansade en stor grupp människor. De var så grymma O__O
Det var lite olika grupper som dansade till vitt skilda musik genrer och en grupp dansade en akb48 låt samt försökte sig till och med på att sjunga! Även om de kanske inte var så bra på det...
Så matade vi fiskar, karpar, gigantiska är de och sa har de väldigt skumma munnar.


Och på sätt och viss har jag haft snö även om jag bor på en plats där det aldrig snöar.
De hade nämligen en mobil snömaskin som de hade som en del av hela showen på Kodomo no Kuni.


Ser ni klumparna? Det var snö...men inte snö i liksom, det är så snö snöar. Snarare hagel.


Efter det slutat hagla så var det dags för bingo med nog världens mest snedfördelade vinster. Om du fick bingo så fick du gå upp på scen och välja ett av priserna. Men oftast så var det flera som fick bingo samtidigt, hmm vem ska välja först? Hur gör vi nu? Sten-sax-påse! Vid första gången var det 3 personer som fick bingo. 2 barn och en vuxen. Det kändes bara fel på något sätt. Den som vann det hela var ett barn som då valde det största priset. Ett Tv set. Andra priser var, leksaksbilar med bana, tårta, cykel, göra-bröd-maskin och lite andra små saker. Snedfördelat eller hur? Inte så många priser för den delen heller.

Det var nästintill allt. Bara en sak kvar, ljusshowen.



Lite svårt att fota...

Sen så åkte vi och åt på restaurang med västerländsk mat där vi alla utom barnen tog någon steak grej.
Till detta fick vi bakpotatis och vPappa var lite lustig och åt skinnet på potatisen ^^
För det gör man ju inte eller hur? Eller? O___O

Sist köpte vi någon tråkig rulltårta och inte en riktig jultårta som Japanerna har vid juletid, lite sur över det -.- Rulltårta är en styggelse! Finns inget tråkigare.
Och det var allt. Dumdumdum~

lördag 24 december 2011

Öhum, jul ja

Vaknar upp och ingen är hemma. Så hmm vad gör man nu förutom att äta frukost tänkte jag...
Klockan 14,30 är det handboll men mellan dess då...
Mailar Yuusuke och dubbelkollar tiden, nä ingen träning utan de ska ha match. Vilket jag inte är tillräckligt bra för att gå på, vilket jag vet :P Skulle bara skämma ut mig.
Så då fick man ju massor av tid ledigt helt plötsligt.
Hmm har inte köpt julklappar än, de firar ju jul den 25te här borta så jag hade fortfarande tid. Jag kan antingen åka in själv och försöka gissa mig på julklappar elleeer så mailar jag vMamma och frågar ifall vi kan åka tillsammans och köpa. Vilket gick. Det betydde dock att vBröderna följde med tillsammans och att de helt enkelt valde det de ville ha så fick de det i handen. Så spännande var det! :P

Efter jag köpt julklapparna så spelade vi lite på ett gamecenter och vann lite godis. Rätt kul faktiskt!
Så just nu är det ingen brist på godis precis.
Efter det sammanstrålade vi med vPappa i en stor affär med massor av figurer från manga och tv program, såna där kort som man spelar med (tänk pockémon kort, samt musik, spel, kläder och en liten gamecenter. Jag gick in i gamecentret ett flertal gången under kanske spannet av 30 minuter och vid alla tillfällen så stod en tjej och en kille vid sån där ufo catcher maskin. Det man kunde fånga var en 3d tavla med en bild på någon tjej från AKB48. Och de stod där jätte länge O___O
It was so weird. Liksom, ge upp?

Och det var typ min jul den 24 december. Vi åkte efter den där affären och åt soba, nudlar och åkte hem efter det. När jag kom så var det in i duschen och sen prata med familjen hemma i Sverige lite sen skriva det här inlägget och nu ska jag se Kalle Anka som jag laddat ner. Imorn får vi se hur den blir, klockan 6 ska jag kliva upp för att ha handbollsträning klockan 8 senare på morgonen, yeeeeey. Kommer straffa sig så hårt att jag ska se kalle anka också. Aja, värt.

torsdag 22 december 2011

Lite musik jag filmat



Och där är en av mina favoritlåtar av ARIA - Sharupa


Och här är en annan favoritlåt, Over the Sky - A Trick Of The Senses

Lov

Så har det blivit lov. Äntligen? Nä inte precis. Tycker om att vara i skolan och just nu känns det lite, "jaha och nu då?" Vad gör jag nu? Hur ska jag fylla ut lovet så man har saker att göra...
Aja löser sig på något sätt.

I vilket fall så bjöd jag då på svenskt godis. Eller nåja, blandgodiset. Fanns ett sånt överflöd utav annat godis så maraboun blev inte rörd. Gör inte mig så mycket dock, mer till mig! Som sagt så var det ett stort överflöd så mina brända mandlar försvann inte i så stor utsträckning. Dock så försvinner de snabbt här hemma hos värdfamiljen!

onsdag 21 december 2011

Efter imorgon är det lov

Vilket innebär att imorn så har vi bara idrott sen ska vi alla samlas i idrottshallen och ha avslutning.
Efter det ska vi alla i klassen samlas och äta mat samt godis!
Inför det fick jag den briljanta, idén att göra brända mandlar! Så nu finns de i en burk bredvid mig här som jag ska bjuda på imorgon. Men inte bara det utan jag ska ta med mig en påse lite blandgodis och en marabou. Hoppas det blir uppskattat!

Och mormor! Pepparkakorna blev uppskattade och jag ska hälsa tack från några till dig ^^

tisdag 20 december 2011

Imorgon så...

Ska jag ha göra en presentation om svensk jul inför min klass!
Och vad fick jag inte i måndags om inte ett paket av mormor som innehöll pepparkakor som jag då ska bjuda på imorgon (^o ^)
Några har blivit lite trasiga men förvånansvärt så är de flesta intakta!
Kanske 36st utav 45 som jag räknade att paketet innehåller.
Så imorgon blir lite spännande och se vad de tycker om pepparkakor!

måndag 19 december 2011

Till slut

Äntligen så har jag varit på Churaumi, Okinawas stora aquarium.
Det var rätt tufft

söndag 18 december 2011

Sharupa


Igår var jag på en liten julkonsert i Naha main place gallerian och kollade på en artist som jag upptäckte för inte så länge sedan. Hon kallar sig själv ARIA och spelar violin och är awesome.
Vilket ni kan få uppleva genom videorna jag filmade och lagt upp på youtube!


Ljuset blev lite åt helvete...

Titeln kommer från en av hennes låtar som jag kommer att ladda upp senare och klistra
in i inlägget ^^

Förstår inte varför ansiktet blir så rött när jag laddar upp bilden till bloggen... Är inte så i datorn eller på imageshack..

fredag 16 december 2011

Jag kunde blivit nummer 1, argh

I måndags hade vi ett stort engelska vokabulär prov i skolan med 100 st frågor och idag fick vi tillbaka det. Jag fick 86 rätt utav 100, vilket gav mig en 6te placering. Egentligen 86 utav 91 eftersom jag hann inte med resten vilket är lite frustrerande för jag gjorde klart dem sen när provet var över och sen när vi gick igenom provet på en lektion så var alla svar rätt... samt! Det var några frågor som jag blev väldigt fundersam över för att t.ex. en fråga var nästan likadan som en tidigare, samt att en fråga hade samma alternativa siffra som de 3 innan. Om ni inte förstår ska jag förklara snabbt. Provet var 100 olika meningar där de tagit bort ett ord och där man då fick 4 olika alternativ att välja. Så jag blir väldigt misstänksam när t.ex. 3st 2or kommer efter varandra...

Den som fick mest rätt i skolan fick 95 poäng, vilket jag då kunde också kunde hamnat på och till och med slagit ifall jag inte hade fegat ur i 2 frågor. Nästa gång! Då ska mitt namn allt stå som nummer ett på anslagstavlan där de skriver upp dem 50 personer med högst poäng. Japanerna kan ju inte få vinna i något som engelska Ó___Ó

tisdag 13 december 2011

Stolt

Idag på homeroom fick vi ett prov i världshistoria som vi skulle göra på 10 minuter. Jag förutsätter att jag inte kan göra provet så tittar inte på det alls. Till en början.
Sen när halva tiden gått och jag är lite små uttråkad så sneglar jag på provet och då ser jag, fan jag förstår ju det här. Det var flera små olika kartor på Europa med bokstäver på och tillhörande rutor som du då skulle fylla i med ett Japanskt tecken som motsvarade ett alternativt svar.
Vilket var skit enkelt! Liksom, ah Rom ligger där i Italien. Lyckades få 6poäng utav 20 och skulle nog kunnat få ännu mer om det inte var för att allt var förminskat så himla mycket så det knappt gick att läsa vad de olika alternativen var för något. Blev så stolt. Sen också på världshistoria lektionen förstod jag att läraren pratade om 100årskriget samt lite av innehållet som han snackade om.

Är förövrigt typ i ett stadium nu där jag kanske inte lär mig så väldigt många nya ord hela tiden utan mer lär mig att lyssna och fånga upp vad folk säger samt lite mer komplicerade ord. Förut så var folk mer tvungna att prata direkt med mig för att jag skulle uppfatta vad som faktiskt sades. Nu kan jag med lite ansträngning börja fånga upp vad folk bakom mig säger. Så ja, jag har gjort tjuvlyssning till en Japanska övning :P

söndag 11 december 2011

På stan med kompisar

Idag var jag tillsammans med min kompis Takuya och hans kompis Kouta på Kokusai dori.
Tillsammans gick vi alla till Tower Records och... jag var den som kom ut med mest...
Det går inte att hjälpa det! Det släpps typ nya skivor varje vecka just nu av band eller grupper som jag gillar! Sen att man får med en poster just då gjorde det inte lättare. :P
Så visade de mig också att det finns en dedikerad anime och manga affär där i Kokusai dori fylld med diverse olika smågrejer. Animate heter den. När man klev in i affären så är det första man ser cosplay som är upphängt på en skyltdocka samt några som vill ta hissen ut ur affären. Ur högtalarna pumpas det ut musik från de senaste animéerna vilket blandas med tjattret från människorna i affären. Det är också inte samma musik som spelas genom hela affären oh nej då, utan i entrén är det ett par högtalare som spelar en musik, går du sen längre in så blir det ett annat par högtalare som spelar en helt annan musik.
Ni kan väl då förstå att det var ett väldigt oljud, inte störande på något sätt utan lite mysigt. Det är precis så jag hade föreställt mig att det skulle vara i en mangabutik.

Så vandra vi sen runt och kollade lite olika saker,som t.ex. kläder. Och så åt vi lite onyttigt.
Jag kan inte säga att jag precis längtat efter att äta på donken men när vi väl var där och satt o åt så var det väldigt nice. Liksom lite omväxling från ris, ris och ris och sen några tillbehör som kött, grönsaker eller fisk. Jag gillar Japansk mat, älskar det, men det är skönt med lite omväxling från allt, ris...

AKB48, Buono!, 4Minute och Stereopony
Och det här är det jag kom hem med idag.
En av skivorna fick jag av Takuya så jag köpte ändå bara 3...
Halsbandet köpte jag för att affären som sålde det hade gått i konkurs antar jag och sålde då alla smyckena för 1000yen. Vilket blir typ 90kr. Från början kostade halsbandet drygt 700kr så det kallar jag ett kap.
Mest glad är jag över Stereopony albumet, they are so awesome! O_O
Måste dock få tag på lite varmare kläder snart iom att jag ska åka till Tokyo där det är mycket kallar. Grejen är typ bara att visst jag hittar kläder jag vill ha, bara att det typ finns bara kvar L och LL storlekar hela tiden >.<

lördag 10 december 2011

Izakaya

Idag var jag med värdfamiljen och åt på en Izakaya. Det betydde dock inte att det var enbart vi, vilket jag trodde att det skulle vara innan vi faktiskt kom fram. Det visade sig att vi skulle äta tillsammans med gamla barndomsvänner till vMamma. Vännerna var ända tillbaka till tiden då hon gick i gymnasiet och var manager för basebollaget medan de var vanliga medlemmar.

Så fick jag igen gå igenom det som alla frågar. Vad heter du, ålder, var kommer du ifrån, Sverige är kallt eller hur, Okinawa är varmt, yada yada. Kan svara på frågorna utan större problem nu. Dock så blev det lite klurigare iom att det var väldigt högljutt samt att de ändå ställde några mer ovanliga frågor som att Volvo kom från Sverige eller hur. Då förstod jag inte alls vad han sa. Det är nämligen så att förutom att det inte finns något riktigt L i Japanskan så finns det heller inget V. Utan när de ska skriva V så använder de B istället. Han uttalade då Volvo som Bolbo. Ni förstår väl att jag blev väldigt förvirrad, vad fan snackar han om för märke?! Tillslut förstod jag dock men vafan, Bolbo?

På en Izakaya delar man på maten som man har beställt in så idag åt jag lite olika maträtter.
Det godaste jag fick ta och äta var en krabbsoppa, men jag fick också äta friterad ostron, någon blandning av kött, groddar och lök samt en helt ny sak. Okinawa har som jag skrivit tidigare väldigt många influenser från Kina vilket då t.ex. har inneburit att den traditionella maten är annorlunda.
T.ex. så äter de väldigt mycket mer kött än resten av Japan. Köttet, ja det är griskött.
Så på eget bevåg valde jag att beställa in något annorlunda, något som jag aldrig ätit förut. Jag valde,
grisfötter. Jag måste säga att det inte finns speciellt mycket kött på grisfötter utan mest skin samt att, det var ingen riktig höjdare precis. Liksom helt okej faktiskt, inte äckligt precis. Bara lite weirded out av konsistensen av skinnet.
Men så nu kan jag stolt(?) säga att jag käkat grisfötter...

Anyway så var det trevligt att träffa lite fler Japaner och för första gången höra någon säga "Hai Sai" som hälsning, vilket är hur man säger hej på Okinawas ursprungliga språk.

fredag 25 november 2011

Utflykt~

Utflykt till norra Okinawa och jag hade absolut ingen aning om vi skulle göra :P
De hade bett mig ta med kameran och fota, men de sa inte exakt vad jag skulle fota så jag fota som vanligt. Men...det visade sig visst sen att det fanns vissa "points of interest" som jag då nästan helt missade att fota. Fota 4 st av sakerna nästan av rent misstag :P Fel i kommunikationen. Fast det gör inte mig det minsta, har ju massor av bilder nu!

Kudou Yusuke, varför ska de alltid göra så med fingrarna >.<
På bussen fick man underhålla sig så bäst det gick. Hm...picture time!

Tjejerna bak i bussen, not going to name them though.

Tror knappt jag har någon normal bild på Kenya...

Kameraskygga Fumiya som jag hann fota innan han märkte det :3



Så efter vad som måste varit mer än en timme var vi framme vid vårt första stopp. Vi skulle titta på mangroves, blad och insekter om jag har förstått det rätt så här i efterhand.
Innan vi kunde börja dock så var vi tvungna att sätta oss ner och lyssna på lärarna i en evighet. Inte för att typ någon förutom de längst fram faktiskt kunde höra lärarna, hehe.

torsdag 24 november 2011

På flykt till Naha

Så för att ta sig in till Okinawas huvudstad, Naha, och sen vidare till Kokusai dori tog jag först bussen in till Omoromachi och därifrån åkte jag för första gången med Nahas monorail tåg. Det var lite udda för när jag gick på tåget blev jag alldeles glad och upprymd över att åka tåg igen, vilket jag inte gjort sen Tokyo. ^^
Det var rätt tufft att åka monorail, tåget åker liksom på en bana ovanför marken så man ser hela Naha när man åker monorail.

Kommer fram till Makishi och undrar, okej hur fan tar jag mig nu till Kokusai dori...
Hade ett hum om var jag så jag gick åt det hållet jag trodde det låg, vilket visade sig vara fel håll när jag upptäckte en karta. Fast det var inte så fel att med att jag gick åt fel håll för åt det hållet jag gick förberedde sig en Eisa grupp för att börja spela. Jag hann gå in på Family Mart, kolla lite och sen gå ut i tid för att se gruppen börja spela. Det var grundskoleelever men de var inte dåliga för det!
Även om kanske de minsta inte var alltför duktiga men vad kan man förvänta sig?  De äldre var dock väldigt bra och ledde gruppen på ett bra sätt.

När det var över så gick jag åt den riktiga riktningen där Kokusai dori ligger. Vilket var precis det motsatta hållet jag gick. Hittade ytterligare en musikaffär, farligt farligt, men allmänt strosa jag bara runt och kollade in en del butiker. Vid ett tillfälle stannade jag till vid en stor byggnad som visade sig vara Okinawas traditional arts and culture centre, där sålde de svindyra diverse saker som t.ex. keramik och glas. Väldigt vackra men som sagt dyyyra. Hittade en park bakom byggnaden där det för det första blåstes glas och för det andra fanns väldigt många katter. Hemlösa katter.
Det är inte första gången precis jag såg dem, de finns lite överallt. Men dessa katter har mer tur än andra katter för det kom en man som gav dem lite köttbitar. Vet inte om han tillhörde de som sköter om parken eller någon djurgrupp för han hade någon overall med någonting skrivet på ryggen. Så han gjorde inte det som privat person men det var skönt att se att de fick något att äta.
Han gav mig till och med en bit som jag fick mata en av katterna med.

Vid en turistfälla affär med diverse olika saker från Okinawa så började en i personalen prata med mig på Japanska. Jag försöker så gott som möjligt förstå vad hon säger och svara artigt. Det gick inte så länge så tillslut var jag tvungen att säga att jag inte förstod vad hon sa. förstod hon att jag inte var en Japan! Vilket var lite kul för då försvann all den där artiga Japanskan och det slutade med att vi pratade ett tag om att jag var utbytesstudent och varför. Hon frågade först om jag var en utbytesstudent på universitet nivå! Inte ser jag så gammal ut .__.
Men det var kul, särskilt eftersom hon behandlade mig som en Japan innan jag "avslöjade" att så var inte fallet. Inte för att jag ser Japansk ut men hon trodde nog att jag var en "halfu". Okinawa har rätt många "halfu", halvingar, alltså barn med föräldrar där den ena är Japan och den andra utlänning.
Hjälper nog rätt mycket att jag inte ser speciellt Amerikansk ut för den delen, I swear they're everywhere over in Kokusai dori O__O
Hon verkade inte märka något speciellt på min dialekt heller för den delen!

Resten av dagen fördrevs med att gå hela långa Kokusai dori, kolla in musik på Tower Records och komma ut med en skiva (ARIA) och slutligen förvirra sig i Heiwa dori. När jag köpt skivan på Tower Records och kom ut från själva byggnaden så var det ett dans uppträdande utanför byggnaden. Jag var nämligen där en söndag och då stänger de av hela Kokusai doris gata för bilar och har olika uppträdanden längs hela gatan. Riktigt kul att kolla på ^^
Heiwa dori är en förvirrande innesluten marknadsgata kantad med alla möjliga olika sorters affärer.
Det säljs böcker, kläder, frukt och grönsaker, kött och fisk, traditionella instrument och allt möjligt annat. Allt detta i flera sammanlänkade gator utan en enda karta någonstans att kolla på för att kunna se var fan du är någonstans. Någon gång måste någon ha försökt göra en karta över alla gatorna men den personen kan inte ha kommit långt innan den gav upp och sa "fuck this shit".

På tillbaka vägen hem så förvirrade jag mig medvetet ut bland någon sidogata för att se en lite annan bild av Naha än den där vägarna är kantade med affärer och det är folk överallt. Hittade vad som såg ut som ett trevligt café samt såg en amerikan med de största dreadsen jag någonsin sett! They were huge!

Så bara 3 inlägg till att skriva nu. work work~

onsdag 23 november 2011

Månaderna här har nu blivit 3

Jag har nu varit i Japan i 3 månader. Satan vad det gick snabbt, känns som att det inte var så länge sedan som jag räknade att det var 2 månader som hade gått.
Jag mår stanna i skolan till sent kl 7 ungefär nästan varje dag men Japansk skola är mycket roligare. Kanske främst för att man inte riktigt kan eller behöver anstränga sig för att lära sig så man kan lala runt lite och läsa bok, plugga Japanska eller bara lyssna. Men överhuvudtaget så är skolan mycket roligare ändå ^^

Men som sagt, 3 månader har gått och snart är det december med tillhörande julen. Inte för att det kommer snöa här precis eller att de firar jul på samma sätt som oss menmen.
Kan liksom säga så här angående snö. Idag var vi lediga från skolan pga någon whatever sak men i vilket fall åkte jag till skolan för att ha handboll. Jag åkte dit i mina träningskläder vilket består av shorts och T-shirt, självklart skor också men det är väl självklart. Shorts och T-shirt går helt okej faktiskt! Börjar bli lite småkyligt för att det blåser som fan hela tiden men annars så är det lugnt.

Och jag riktar det här främst mot familjen som inte precis hyser starka känslor för kyla utan gillar varma klimat. Även om jag nu har hört att det är relativt varmt med 5+ ish så sitter man själv på lite över 20 nog.

Som sagt ändå, 3 månader och jag har inte varit hemsjuk en ända gång. Helt sant.

tisdag 22 november 2011

Klag

Jag är lite sådär halv trött på värdfamiljen. Liksom, de är bra personer inget fel alls på dem.
Men de verkar vara så himla oförstående om hur svårt det är att vara utbytesstudent. För ärligt talat nästintill varje helg så är jag ensam och får hitta på saker själv att göra. De jobbar och jobbar och när de inte jobbar så gör de ingenting eller så gör dem något som inte jag får åka med på som i söndags. Då var båda värdföräldrarna lediga men vMamma åkte iväg med barnen till farmor och vPappa låg och slöa i soffan, vilket han typ gjorde hela dagen. När jag frågade honom ifall han kunde skjutsa mig in till stan så, nääe han låg ju där och ville inte röra på sig. Så då åkte jag in till Naha vilket jag kommer skriva om i ett annat inlägg. Stannar i Naha in på kvällen och drar mig hemåt bara för att magen kurar och fötterna värker.

För som sagt de är bra människor men de har verkligen inte någon tid. De är typ en välkomstfamilj.
Jag har knappt sett något av Okinawa med dem egentligen. Jag har inte ens sett Shuri-jo, Okinawas mest kända sevärdhet, det gamla kejsarpalatset från Ryukyu riket. Eller något av de andra sakerna som jag räknade upp som jag ville se när de själva faktiskt frågade. Funderar starkt på att bara åka dit själv så jag får se det, nu när jag vet har jag kan ta mig dit själv.

Jag tror att de vet att jag tycker det här för jag skrev det i WYS månads rapport och sen någon gång efter det kommit fram så pratade vPappa med mig om lite olika saker och nämnde då 1: Sina arbetstider, vilket antingen börja kl 6 eller 1. Så nämnde han något som jag tolkar som att han tills dess typ kan skjuts mig eller what not. 2: Att mitt busskort fungerar ju faktiskt mellan där jag bor och Kakazu

Så punkt 1: blir jag väldigt ond över. Han sover faktiskt bort hela tiden fram tills han ska jobba och sen att han nu när han var helt ledig så bah "ne jag vill ligga och slöa".
Jag förstår honom för han jobbar helt galet mycket och galna tider men säg inte något som du inte håller.
Sen punkt 2: Jovisst jag kan åka mellan stationerna, problemet är ju bara att det inte finns något där. Helt jävla ointressant och händer inget förutom att det finns en affär med musik som jag nu måste hålla mig borta ifrån.

Sen att Japanerna bara typ pluggar, har klubb eller jobbar gör inte saker lättare. >.<
Fast det visste jag innan jag åkte att det skulle vara svårt att träffa Japaner utanför skolan.
Trodde dock att det skulle finnas lite roligare klubbar på skolan än de som finns.

Så nu har jag klagat färdigt.
Owari

lördag 19 november 2011

Det som jag fruktat mest...

Ända sen jag åkte hit till Japan har jag fruktat en sak väldigt mycket...

Att gå till frisören.
Jag har dragit ut på det så länge som möjligt med att själv klippa lite då och då men jag hade nu kommit till en punkt då det inte gick längre. Jag var tvungen att gå.
Så med hjälp av vMammas hjälp om de lokala frisörerna begav jag mig av.

Fick vänta 30 minuter på att kunden innan mig blev klar så under den tiden bläddrade jag lite i en av tidningarna som fanns i salongen. Och tur var det för jag hittade en bild på ungefär frisyren som jag ville ha! Det som jag har gått och varit orolig för är ju hur fan jag ska kunna beskriva på ett någorlunda förståeligt sätt på hur jag vill ha det (O -  O*)

Och det gick bra~ Typ bättre än det någonsin gått hemma i Sverige ^^. De var väldigt professionella och priset var ju inte precis något att fasa inför. 2000yen vilket blir ca184 kr.



Jag måste verkligen ta och gå igenom mina bilder och det blir ju inte bättre med att på tisdag ska alla ettor till norra Okinawa och titta på naturen-ish. Förstod inte riktigt helt vad vi skulle göra.
I vilket fall bad några mig i klassen att ta foton då. Can't refuse that now can we?

Problemet är ju bara att Skyrim har släppts...

fredag 11 november 2011

Tokoro de

Kom precis på en sak, UppCon kommer att vara den 15-17 Juni -.-
Någon vecka innan jag kommer hem >.< Otur man kan ha, måste vänta ytterligare ett år för att få komma tillbaka. Madness.
Får väl glädjas åt att jag faktiskt ändå är I Japan just nu. Även om det är skillnad på UppCon och Japan i sig.

Oh btw. Har bilder från skolan som jag tog idag. Det var nämligen någon grej där de hade bjudit dit olika personer som föreläste om sina jobb eller vad det nu var. Jag fick då i uppdrag att gå omkring och fota dessa personer när de föreläste, bilderna kan komma att användas till skolans katalog senare.
Då blev det ju såklart massor av bilder på klassen innan det hela startade samt ett grupp foto som blev väldigt bra.
Bara ca 110 bilder som jag nu ska konvertera från raw till Jpeg. Dryyygt. Får se när jag har tid med det. Har kommit hem efter 8 tiden den här veckan och nästa kommer nog inte vara annorlunda. Yeeey.
Fast det är kul så, pluggade i biblioteket till 7 idag. Av egen vilja. Who is this person? o___O

Glad Pocky dagen!

Medan jätte många håller på att skriva 11/11/11 på Facebook så tillägnar jag ett inlägg till att Japanerna kallar den elfte November för Pocky dagen. För de som inte vet vad Pocky är så är det en kexpinne doppad i choklad eller diverse annat sött. Om vi då tar och kollar noga på 11/11 så kan vi se att det ser ut som Pocky pinnar! Pocky företaget har då effektivt med reklam lyckats göra denna dag till en dag då man helt enkelt äter Pocky.
Så som en lydig konsument gick jag till affären och köpte på mig Pocky men faktiskt enbart för att 1: jag blev påmind av en Senpai som gav mig ett Pocky paket när jag pluggade i biblioteket, 2: det är ju faktiskt 11/11/11 och det händer bara en gång, nästa gång det är liknande är 2111/11/11. Så det här året är en speciell Pocky dag :D


Så nu ska jag äta Pocky, dricka jordgubbsmjölk och se på The Walking Dead. Fucking awesome

torsdag 10 november 2011

Miiikan

Det här är ett inlägg som går ut till en kompis.

Gissa vad jag har hittat i en automat på min skola? :D
Jordgubbsmjölk! Jag kan nu när som helst gå och köpa jordgubbsmjölk, slå det du!

Freaking delicious

I övrigt finns det såna här små krabater som springer omkring utomhus och inomhus ibland.

tisdag 8 november 2011

Var det allt?

Idag har jag varit med om min första jordbävning. Satt och hade Engelska när plötsligt allting började skaka och låta. Den måste nog ha hållit på i kanske en halv minut innan den stanna av.
Jag som inte precis är van vid jordbävningar tittade dumt på medan Japanerna la sig under borden innan jag själv kom på "ah juste det är så man ska göra". Jordbävningen ska tydligen ha varit en 4 richterskalan, kanske har en annan bedömning nu. Den höll nog på i med att skaka omkring allting i en halv minut, det är nog rätt långt tror jag. Efter lektionen var slut var det en del som frågade ifall jag blev rädd. Det kan jag inte precis påstå, tyckte det var lite roligt och småmysigt på något konstigt sätt.
Var inte precis så att det kändes som att huset skulle rasa ihop.
Så det var lite spännande och så :P

Dock så var Japanerna direkt på sina mobiler och en del tjejer sa till varandra att de inte ville dö, vilket de nog inte skulle göra av en sån jordbävning men minnet från vad som hände i resten av Japan i mars sitter nog rätt så hårt. Det drabbade inte Okinawa direkt men ändå.

lördag 5 november 2011

Man gör sina misstag

Mja andra dagen var väl ingen höjdare på kulturfestivalen. Var inga direkta uppvisningar utan det vi gjorde var att titta på kalligrafi som elever från olika gymnasium gjort och sen höra kommentarer från vad jag tror var mäster kalligrafi lärare. Jag förstod då ingenting.
Grejen i sig var inte att det var tråkigt. Det irriterande var att jag annars om jag vetat att det vi skulle göra var det så skulle jag valt att gå på en annan sak. Det var nämligen så att för en gångs skull var min vPappa ledig och tänkte då ta mig till ett Yakiniku event. Där man då skulle få steka sitt eget kött på en stor platta och äta så mycket man orkade. *sigh* Kunde inte läraren förklarat att det inte skulle ske något vettigt...
Aja kommer flera saker att göra.

fredag 4 november 2011

Okinawa-ken koutou gakkou sougou bunkasaii

Vet inte riktigt hur jag ska översätta det där men idag så var jag tillsammans med fotografi, kalligrafi och bildklubbarna på det ovan skrivna.
Det var en uppvisning av dans, musik och tal inför elever från alla gymnasium på Okinawa.
Och jag får bekräftat ännu mer att killarna drar det korta strået gällande skoluniformer. Alla var nästintill likadana förutom att en och annan hade slips och en version hade rutiga byxor medan några andra hade gråa. Men i övrigt var alla väldigt lika.

Talen var väl inte så spännande eftersom de var på Japanska så då passade jag på att sova lite... med en lärare som satt bredvid. Dock så ger jag ifrån mig en bild av att jag är en väldigt hårt arbetande elev så det var helt okej. "Elias is hard working so just relax okey" sa hon. tsk tsk

Den här gången var dansen intressant! Det hände mycket mer och var inte långsamt någonstans utan väldigt fartfyllt. Kan nog ha varit för att det här var en dans för folket och inte hovet, kändes så i alla fall.
Var lite mer stojigt och överdrivna rörelser, t.e.x så var det en dans i sig att sätta ut fiskenät i vattnet. Kanske inte låter så spännande men det var väldigt roligt!

Så var det sen 2 blinda som spelade upp lite musik, en grupp elever med blåsinstrument, sen en kör efterföljt av ett känt brassband. En konsert grupp med nästan enbart mässingsinstrument.
De var helt fantastiska! Höjdpunkten för mig var när de spelade upp musik från Ghibli: Mononoke Hime.
Absolutely beautiful!

Imorgon ska jag tillbaka och se avslutningen av den här kulturfestivalen. Tanoshimini!
oh btw så var det till den här kulturfestivalen som fototävlingen var till. Och tydligen så hade en av kommentatorerna gillat en av mina bilder starkt och berömt mig för hur jag hade använt blixt. Blev lite stolt där ;D 

söndag 30 oktober 2011

I Japan så...

Lyssnar byggarbetarna på AKB48 från sin mp3 genom externa högtalare. True story.

Idag som många eller typ alla andra helger så fick jag ta och underhålla mig själv på bästa vis.
Det åstadkoms genom att då dra ut på äventyr. Först gick jag till Back Lane och köpte något att äta då det inte fanns något vettigt hemma. Upptäckte samtidigt att tydligen finns det en Starbucks där. Vad synd att man inte gillar kaffe, annars skulle ju det vara perfekt nära.
Sen så gjorde jag det som jag borde gjort för ett tag sen, jag printade ut bilderna till min Sverige presentation plus några bilder på kompisar. Blir lite ego av att se hur fina mina egna bilder blir :D

Springer in på skivbutik. Känner att jag måste köra damage control på min ekonomi snart. >.<

100 yen shoppar är awesome förresten O: Behövde plastfickor för att skydda bilderna lite när jag ska skicka runt dem. 100 yen shoppen fixar det! Sen så finns det ett och annat glas/kopp som jag vill köpa på mig och sen frakta hem.

Ska nog lägga upp bild snart på hur min samling växt, måste bara hitta mer K-Pop först....

lördag 29 oktober 2011

tisdag 25 oktober 2011

Feel like shit

Huvudvärken har utvecklat sig. Huvudet dunkar sönder och vid något tillfälle gick jag ner och sov i soffan på nedervåningen. Det var inte så kul för Vmamma för hon vaknade och gick på toa och då vakna jag också. Grejen var att jag då inte klarade av huvudvärken och gick och spydde i kökshandfatet. Så när hon var klar och kommer ut från toaletten står jag där och spyr. Precis det man vill mötas av. Så nu har jag stannat hemma från skolan. Får väl se ifall jag går imorn.

Update:
Mina värdbröder är lite gulliga i alla fall.
För någon dag sen när vi höll på att brottas så fick jag på något sätt ett sår på hällen.
Haru upptäcker det och från att ha varit värsta skoj aggressiv till att se jätte orolig ut och säger åt mig att vänta och inte röra såret och sen plockar fram ett plåster och sätter på det åt mig.

Sen idag vid något tillfälle så kom de in på mitt rum när jag låg och vilade vilket i sig inte kändes så kul. Men efter att de tagit på min panna så går de iväg och hämtar någon konstig kletig kall lapp som man fäster på pannan för att då kyla av. ^^

måndag 24 oktober 2011

Badminton

Idag på idrotten så spelade vi som titeln säger, badminton.
Det var kul, inte för att vi lyckades spela så bra utan för att vi alla sög så hårt i mitt lag.
Det börjar för det första med att Fumiya slåt ut en boll i ett bostadsområde som ligger bredvid skolan.
Så det var helt omöjligt för oss att springa och hämta bollen när den blivit utslagen.
Sen så blir det inte bättre med att han fortsätter att slå ut bollar, eller att jag hakar på trenden.
Totalt vad jag vet slog Fumiya ut 10 bollar och jag 2 st. När lektionen var slut så samlade alla ihop sina bollar och vi hade kanske 2/3 delar kvar av alla. Fuck yeah.

I övrigt har jag blivit sjuk igen och har sovit ända sen jag kom hem!

Guburi sabira!

fredag 21 oktober 2011

Kumi Odori

I fredags var hela skolan och såg på en traditionell Ryukyu pjäs: Kumi Odori.
Jag kan inte påstå att det var speciellt roligt tyvärr. Var snarare väldigt långsamt och tråkigt.
Det hände för lite och det som hände gick till så väldigt, väldigt långsamt.
Att det de sjöng var på Uchinaguchi gjorde inte saken bättre heller då jag inte hade en chans att förstå.
Fast det var ändå intressant på sitt sätt att se något traditionellt Okinawanskt.
En sak som jag tyckte var imponerande var att varenda Japan var tyst. Inte några som satt och stönade eller larvade sig utan alla visade faktiskt respekt. Inte som i Sverige.

Fast det var inte det speciella med dagen egentligen.
Dagen börjar med att jag mår skit från att jag igen inte har lyckats med att lägga mig i tid. Men den blir bättre. För mellan tiden att sista lektionen är slut och pjäsen så hade vi hål. Sensei hade sagt åt mig att till dess se till så att jag hade några att följa med till pjäsen men också ha några att äta med. Jag hade tänkte fixa det när sista lektionen varit, men sensei får tag på mig innan jag gjort det. Hon frågar då ifall jag skaffat någon vilket jag svarar att det har jag inte. Jag vet inte om hon frågade eller ifall de själva föreslog det men plötsligt följde jag med ett av tjejgängen i klassen.

Jag hade tidigare inte haft så speciellt mycket kontakt med dem innan så det var lite oväntat.
Men vi promenerade ett tag och pratade nästintill konstant. Eftersom vi inte pratat speciellt mycket så hade de, eller tja de jag pratade mest med var Yuna och Miki, många frågor. Och det var nog det bästa jag har snackat hittills om man kan säga. Gick nästintill problemfritt, framsteg fuck yeah! Miki la själv till att hon velat prata med mig men att hon trodde att jag inte skulle förstå och att hon var förvånad ^^
"Eriasu wa nanka perapera ne? Eriasu wa tensai" på svenska: Elias är typ flytande eller hur? Elias är ett geni.
Fast geni är kanske en för kraftig översättning i detta fall och begåvad skulle vara bättre.
Det var väldigt skönt att höra men sen så kände jag också själv att jag blivit bättre. För på senaste tiden känner jag att jag inte blivit bättre och att det går så trögt. Men det går framåt bevisligen!

Vi gick en väldigt lång bit och jag hade ett hum om vart pjäsen skulle vara och dit gick vi inte alls.
Och mycket riktigt så var inte det vårt mål. Vi skulle tydligen till Nanaes hem. Vilket kanske i sig inte låter så amazing men ta i beaktning att det här är Japan. Och sen att tjejer och killar inte pratar med varandra i resten av Japan.
Men vid något tillfälle så fick de för sig att dela på sig och att några skulle gå till Nanae och några till Miki. Jag följde med till Miki tillsammans med Yuna. Miki lever väldigt kompakt i en lägenhet och har en fin liten hund ^^
Ärligt talat vet jag inte varför vi gick dit för vi hann typ sitta ner och dricka lite innan vi sen var tvungna att dra vidare mot där pjäsen var.
Eftersom vi inte hunnit äta än så åt vi utanför byggnaden på några bänkar efter vi hade mött upp med resten.
Och inte för att säga något illa om Japanerna men de har lite underliga idéer ibland. Det var nämligen inte så att de hade satt alla bänkar i en lång rad utan de hade satt dem i det här mönstret
I_____I------I_____I
Så vi kunde inte alla sitta som i en grupp utan vi satt vridna åt lite olika håll.
Helt plötsligt medan jag sitter och pratar med Miki så utbrister hon "Aya hentai!" "Aya pervers!"
Aya satt bakom mig och tydligen hade hon då sagt att jag luktade gott. o___O
Like what? Det var en normal sak att säga liksom. Men det var lite roligt att Miki utbrast det och att sen de andra också sa "Aya hentai" så hon skämdes lite ^^

Det var helt klart ett rätt val att strunta i att fixa någon innan att gå till pjäsen med för då hade jag inte pratat med tjejerna och de hade inte vetat att jag ändå kan faktiskt kan prata en del.

Oh en liten sista sak. Japaner är lite fåniga ändå. För tydligen såg det ut som att jag och Miki var tillsammans för att vi gick bredvid varandra medan Yuna gick framför oss och vände sig bakåt för att prata. Liksom, vi går bredvid varandra för att gatan är smal. Silly Japanese

onsdag 19 oktober 2011

There's simply too much

Nu har jag säkrat mitt kontantuttag i alla fall. Åkte snabbt hem från skolan och jag snabbt som fan till automaten i Back Lane. Provade en automat, funkade inte... Ger upp och går in i mataffären och typ inventerar den så jag vet vad för intressanta saker som finns i den.
När jag är klar så provar jag med en annan automat som finns innanför affären, finns nämligen 3 men jag blev tillsagd att använda en speciell. DÅ funkar det allt. >.<
Så då var det löst. Är dock inte säker på hur det är med tiderna, om det gäller på den här också.

Och det finns verkligen för mycket musik jag vill ha. Kan liksom räkna upp 7 skivor i affären i Back Lane och den har inte speciellt stort utbud!
Farligt farligt

söndag 16 oktober 2011

Undoukai

I lördags fick jag följa med värdfamiljen på Reos Undoukai. Typ sportfestival för småttingar.
Jag förstår nu varför varenda elev på skolan visste vad de skulle göra när vi tränade inför Taiikusai. De har ju hållit på med liknande saker hela sina liv!

Det var uppställning i fina led och uppvisning av väldigt enkel eisa men eisa i vilket fall.
Sen lite andra allmänna uppvisningar. Vilket enda var rätt imponerande. De äldsta var nog bara 4år.
Varade i några timmar med start från klockan 9. Och jag hade lagt mig kl 4 samma dag och gick upp kvart i 8. Fuck yeah. Sömn who needs it!?
Jag... när det hela var klart så stannade vi först och köpte obento, åkte hem och åt. Sen gick jag upp och sov från 2 till 7 på kvällen. Jag var dock inte den enda som sov men jag var rätt ensam att att sova så långt.

Idag har det inte hänt så mycket förutom att jag var på Tower Records igen och fick hem lite saker. Seriöst farligt ställe.
Det var dock så att det var först tänkt att vi skulle gå på en Matsuri men den utfördes inte tydligen inte.
Så då frågade VM om det fanns någonstans jag ville. Hoho jag vill alltid till Tower Records. (^-^)

Var också ensam med Haru på shopping centret som ligger nära där jag bor. (Back Lane, tror jag det heter, ingen aning men det är så det låter när värdfamiljen nämner stället)
Vi blev avsläppta där medan VM och Reo skulle åka och hämta en cykel som present till Haru.
Åh har nog inte sagt det men jag blev så lycklig när jag upptäckte att det finns en import godis avdelning på supermarketen där. Så jag köpte en stor chokladkaka och Haru fick välja något han ville ha.
Köpte också lite till musik och kollade in priset på en extern hårddisk. Inte så dyrt men tar ändå emot att behöva lägga ut pengar pga ett så dumt misstag >.<
Ska nog köpa den imorn.
Jag tror att Haru tyckte väldigt mycket om att vara där. För det var för det första kväll och helt mörkt ute, han var utan sina föräldrar vilket skapar mer av en frihetskänsla och jag lät ändå honom göra lite som han ville. Vilket nog kan vara bra som omväxling från den strikta Japanska livsstilen.
Han ville tävla i att springa från A till B och sen när vi gick hem så sa han att vi var tvungna att vara tysta så inget spöke kom och tog oss. ^^ Så jag tror han uppskattade det, tror och hoppas.

Angående en helt annan sak så har jag upptäckt en sak idag. Och det är inte en bra sak.
Mina pengar börjar nämligen sina och jag kan inte ta ut pengar på FamilyMart. Vet inte angående Lawson. Men jag provade också idag på postens automat (därför vi blev avsläppta i Back Lane) och det verkar inte funka där...inte säkert dock för det stod att jag skulle komma tillbaka under en tid då posten i sig var öppen. Men alla Japaner kan ta ut utan problem >.<
Detta skulle inte vara något problem för jag vet att jag kan ta ut på 7-Eleven...men tydligen är det så att det inte finns någon 7-Eleven här på Okinawa. What the fuck...
Men som sagt får komma tillbaka till postens automat tidigare på dagen. Hoppas hoppas.

lördag 15 oktober 2011

fredag 14 oktober 2011

Reasons for lack of updating

Min mamma har klagat på att jag inte har uppdaterat på en vecka: jeez visa utbytesstudenter har tagit break på månader.

Anledningen till att jag inte har uppdaterat trots att jag faktiskt har haft tid är för att jag bara har fyllts av ångest över att göra det. Det är nämligen så att min externa hårddisk är sönder. Eller inte sönder, den fungerar men när jag kopplar in den så fryser datorn ett tag och sen när den funkar så kan den inte hitta hårddisken. Den dyker helt enkelt inte upp. Däremot finns den som en bortkopplingsbar enhet i datorn.
Och jag kan hitta den på flera andra sätt men det går inte att komma åt den.

Vilket med andra ord betyder att alla jävla bilder är borta. Varenda bild jag har tagit är bara borta och det tack vare att jag råkade tappa skiten i golvet. Efter det så hände det här. Så jag har de senaste dagar prövat olika sätt att komma åt datan utan några direkta ingrepp. Funkar inte. Laddar ner program för att försöka hämta data från hårddisken. Funkar inte. Skiten verkar koppla ut sig själv efter ett tag bara för att direkt efter koppla tillbaka sig. Fucking with me aren't you -.-
Kollar upp om det finns någon tekniker här på ön som kan hjälpa mig. Vilket det finns, något som är bra med den Amerikanska militära närvaron här. Problemet är bara att då förklara för värdfamiljen varför jag skulle vilja besöka honom. Bara så himla jobbigt. Men det var min tanke att jag skulle göra nästkommande dag. Tills nyligen jag kom på att det går faktiskt att återställa data från självaste kamera minneskortet! Laddade ner ett program och den hittade 165 bilder innan den hade sökt till hälften då jag stoppade sökningen. Så jag kan återskapa bilderna! Vilket känns så himla bra så det finns inte.
Och om jag inte minns fel, hoppas hoppas hoppas, så finns alla bilder tagna i Sverige på datorn hemma.
Jag kommer nog inte få tillbaka alla bilder vilket suger så jävla mycket men det är bättre att få tillbaka 50+% av Japan bilderna än att sitta här och att bara allting är borta. Jag förlorade också anime, filmer, program och hela mitt musik bibliotek. Tur nog så finns all musik också på datorn, jag var smart nog att göra en kopia av allting, fast egentligen tack vare att iTunes är allmänt så frustrerande konstruerat. Och anime och filmer kan laddas ner igen, inga problem. Bara lite drygt.

Har också sökt på Svenska företag som specialiserar på fixa med sånt här. Väldigt intressant att läsa på varje hemsida om här relativt billiga de är och att det faktiskt är billigare än vad man tror. Jo tjena: 1000 för undersökning och sen 4000-9000 för att få din data. Det är så jävla mycket dyrare än jag någonsin kunde tro.

*sigh* Men så nu kommer jag att behöva köpa en ny extern hårddisk som jag den här gången kommer låta ligga fucking helt stilla. Tur nog också så är den delvis finansierad av att jag har kunnat dra ner på buss kostnaden med ungefär 500kr. Fanns tydligen månadskort som var billigare.
Som jag dessutom nu kan åka hur mycket jag vill mellan just området mellan min skola och hemmet. Kortet är bättre på alla sätt eftersom jag bara använda biljetter för just skolan och sen betalade med mynt ifall jag åkte nån annanstans. Så nu kan jag åka på äventyr mellan stationerna som är mellan skolan och mitt hus. Great!
Fast det suger fortfarande att jag nu har en helt värdlös hårddisk liggandes här bredvid mig.

söndag 9 oktober 2011

Naha matsuri

Och ärligt talat så förstår jag inte helt varför de har blivit så förfärade över att jag inte ätit Okinawansk Soba. O__o
Det var gott det var det, men inget speciellt. Eller jo...en sak...
Versionen jag åt heter Soki Soba. Vilket är basically en skål med buljong, soba, diverse grönt och sen spare ribs. Vilket låter som en helt amazing kombination om det bara inte var för en sak...
"Soki" är nämligen benfria spare ribs fast med brosket kvar...och inte lite brosk inte.
80 av space ribsen bestod nog utav bara brosk. Så det var bara att sitta där och tugga brosk. Smakade typ inget men det hade en väldigt konstig konsistens. Allt i övrigt var gott speciellt köttet men brosket...
Dun get what's up with that.

Vi var nog alla lite trötta för efter maten åkte vi hem och alla gick typ och sov. De på nedervåningen, på golvet, och jag uppe på mitt rum. Inte för att det är så stor skillnad mellan min säng och golvet precis.
Var skönt att sova en timme eller så och sen ta en liten paus från allt och smita in i animens värld. Behövs emellan allt barnskrik och klängande   >.<

Men som titeln säger och för de som förstår så var det en festival i huvudstaden Naha!
Och jag trodde det skulle vara mitt kortaste besök på en festival någonsin för vi hann bara vara där i kanske en kvart innan de bestämde sig för att vi skulle gå iväg. Men på den där kvarten så hann Haru spela ett spel (?) där man får en liten hink och sen en platt håvgrej. Med den skulle man då fiska upp små guldfiskar. Egentligen så ska man vara tålmodig och liksom få upp fisken på håven och sen ha i den i hinken. Haru hade inget tålamod alls utan han tog håven och stjälpte upp flera fiskar i hinken. Han fick i 6st när gränsen var 3 ^^

Men som sagt, vi gick iväg...tacksamt nog så var det inte var för att lämna festival besökandet bakom oss utan vi skulle röra oss mot världens största dragkamp.
Som när vi kom fram tydligen hade slutat för ett tag sen...
Så då var det bara att gå tillbaka till festivalen vi var på från början. Crap.
En sak de gör efter dragkampen är över är nämligen att skära sönder repet och man kan de ta en lång repstump som en grej för tur. Skulle velat lägga vantarna på en stump. Tufft att ha ^^

Japanerna verkar gilla melon väldigt mycket vilket jag kan förstå, it's delicious.
När vi väl var tillbaka på festival området så var jag lite törstig så jag köpte en slush med just då melonsmak. Och de insisterar på att köpa sina kalla te drycker...förstår dem inte.

Reo lyckas tvinga med VM att åka en tivoli grej med honom. Det var en åkattraktion med alldeles för små bilar som åkte runt och runt. Var lite komiskt.
Och av någon anledning så spelade Haru fisk spelet igen så nu har vi 6 st fiskar hemma.
Eller...hmmm det slår mig nu när jag skriver det här. Har inte sett fiskarna sen kanske 2 dagar efter festivalen. Oh crap.

Barnen spelade sen också ett annat spel där man fick ett fiskespö med en magnet som man då fick röra runt i en låda med plastkulor och någonstans i lådan fanns det gömt leksaker med magneter. Beroende på hur många man fick på "kroken" så fick man välja pris. Och det är nog den värsta leksaken hittills som de fick en uppsättning vardera av. Nämligen...nerf guns. Inte såna avancerade, det skulle nog varit förödande. >.<

Så spelade vi alla ett sista spel där man kastade järnringar och skulle försöka få dem att fasta runt toppen av cola flaskor. Fucking impossible. Lyckades du med 2st vann du antingen en PSD eller DS.
Lyckades du med 3 kunde du säga hej till en PS3. Bara där kan man se att svårighetsgraden är satt rätt högt!
Var nära att fixa en ring men ah nä det gick inte alls. Ingen stor förlust men frustrerande när det känns så enkelt att kunna fixa sig en DS, en 3DS också.

Oh well, shikata ga nai yo na.

Harus födelsedag

I lördags fyllde min värdbror 6 år så då åkte jag, värdfamiljen och värdmammans föräldrar till ett hotell och åt på en buffé.
Det var väldigt god mat och mycket bättre än den buffén jag och klassen gick på.
Fanns lite olika saker. 2 sorters pizzor, bröd, soppor, yakisoba, kall soba, gyoza mm.
Väldigt mycket. Sen fanns det också en efterrätts del med små olika bakelser, glass och en chokladfontän med tillhörande bananer och typ, våffla?

Efter ätandet var jag väldigt trött vilket de andra också verkade vara, för vi åkte alla hem och gick direkt och sov i någon timme. Efter den långa sovtiden åkte vi in till Chatan och gick in på shopping centret som finns där. Vi skulle nämligen köpa presenter till Haru. Med Haru med oss, inte mycket till spänning här inte!
Han fick typ säga vad han ville ha och gick direkt först till: BeyBlade, vilket pappan köpte direkt efter att ha konstaterat att den var dyr. (^.^ ') Sen fick gick vi till en bok affär där han fick peka på något billigare som jag kunde köpa och då valde han en Kamen Rider tidning. Typ Power Rangers fast annorlunda.

Så fick jag sen leka runt i matbutiken på nedersta våningen och försöka hitta tandkräm. Fucking maze  I tell you! Värdmamman skulle vänta på värdpappan och Reo som var någonstans.
Tillslut hitta jag tandkrämen samtidigt som de hittar mig... .___. Hade tydligen varit där ett tag.
Vi skulle då bestämma vad vi skulle köpa för mat med oss. Nämligen efter köpcentret skulle vi åka iväg till ett resort hotell norr om ön för att ännu mer fira Haru.
Tog ett tag...

Men tillslut så kom vi iväg sent på kvällen, körandes i bilen. VP säger till mig att när vi kommer nära hotellet så kommer skogen som då omgav oss att ge vika för ett vy av bara hav. Problemet var ju bara att det var mörkt och dimmigt så det gick inte att se något alls när havet väl visade sig.

Vi kommer fram och inrättar oss på hotellrummet, jag fick sova på en säng. EN SÄNG. En riktig en! Första gången sen jag kom till Japan. Halleluja. Men sen fick jag också försvara den från mina värdbröders ifrågasättbara hygieniska fingrar >.<
Poolen på hotellet stängde kl 9 så mina VB och VP gick och badade medan VM tittade på. Jag stannade kvar på rummet och tog en dusch. Efter duschen gick jag ut ur rummet, stängde dörren och tog en promenad runt hotellet med iPoden i högsta hugg! Kommer tillbaka efter en stund och knackar på VM axel och frågar ifall hon har nyckeln till hotellrummet. Nej det hade hon inte...och det hade inte VP heller... Ja... Hur tänkte ni här...
Fick ta och klättra in genom verandan på hotellrummet. Som tur var låg vårat hotellrum längst ner och hade den lägsta höjden på verandan samt att det fanns minst buskage utmed våran.
Så det var relativt enkelt att ta sig in. En liten rolig sak som hände var att, när man står där ser man ju rätt misstänksam ut ju. Hotellrummet bredvid vårt hade sina gardiner för men när jag står där drar en Japansk pojke dem åt sidan och när han ser mig så är det som att han slänger sig mot glaset och stirrar intensivt på mig. Jag kan ju inte göra annat än att gå iväg så han inte kan se mig så han ger upp och slutar titta.

Tillslut så kommer jag in och kan låsa upp så när de väl är klara med badet så kan vi alla äta.
Och sen tillsut sova~

Upp och vakna för att den hittills konstigaste frukosten.
Det vi åt var nämligen typ en rismacka. Längst ut var det nori (torkat sjögräs) sen ris, sen en skiva med fucking SPAM, ägg, majonäs, ris och sen nori som var runt hela denna konstiga skapelse.
Det var helt okej men det tog emot lite att veta att det jag käkade innehöll SPAM...
Efter rismackan så åt vi lite choklad och sen chips. Till detta dracks cola och calpis.
Vem säger att alla Japaner är nyttiga?

Efter den mest underliga frukosten hittills var det dags att bada någon timme. De lite mer bräckliga Japanerna badade i poolen medan jag trotsade "kylan" och badade i havet. Det var sånt där kristallklart vatten som jag har läst att det ska vara :D
Simmade runt ett bra tag och tittar runt i vattnet med mina simglasögon och från ingenstans så är det 4st fiskar som simmar runt mig. Ba poff! Så var de där och cirklade runt mig, efter ett tag så tappade de intresset och simmade iväg. Eller så skrämde jag iväg dem med mitt simmande...
Jag hittade däremot några till fiskar senare! Några tråkiga vita fiskar men också en väldigt fin och färgglad fisk som jag sen spenderade tiden att jaga tills det var tid för oss att checka ut ^^

Innan vi åkte iväg från hotellet gick jag runt och fotade allting samt lite på VB:erna.

Innan vi åkte hem till huset så stannade vi till på en restaurang i Chatan. De tyckte jag nämligen skulle smaka på Okinawa Soba. Vilket jag mer än gärna ville göra då väldigt många har frågat mig om jag har provat det och sen blir de helt förfärade när de får veta att det har jag minsann inte gjort!
Men det skriver jag om i Naha Matsuri inlägget!

fredag 7 oktober 2011

Simning

Idag och igår hade vi simning som lektion på idrotten, men igår kunde jag inte delta eftersom jag helt hade glömt bort att köpa simkläderna som krävdes för utövandet.
Men så idag kunde jag delta efter att vi sent igår åkte runt med bilen och plockade upp badbyxor, googles och en simmössa...

Jag måste bara berätta hur kul det är med skillnaderna om hur våra kroppar är vana vid olika värmegrader.
För när Japanerna hoppar i vattnet och skriker "samui", kallt, så hoppar man själv i och kan konstatera "det här är rätt nice faktiskt". Och jag skämtar inte, de skrek som småflickor som ser den senaste idolen.
Vilket jag inte kan förstå alls, det var liksom som svenskt sommarvatten. Sen så tittade de på mig och frågade "är det inte kallt?" och jag svarar "nää inte alls" och fick då antingen kommentaren "otroligt" eller "som förväntat av Sverige". ^^

torsdag 6 oktober 2011

Per request

Eftersom det har kommit klagomål om att jag inte har lagt upp bild på min skoluniform så kommer nu 2 bilder.

Blev bara så att jag gjorde så med händerna samt att det var det bästa kortet...okej?
Så spännande är den! Fast sen så får vi vinteruniformen och då blir det gammal preussisk militärstil på det hela.


Tadah! That is all

(Gillar verkligen inte att vara framför kameran >.<)

måndag 3 oktober 2011

On another note

1: Jag har fått alla bilder som en lärare tog på Sportfestivalen. Så snart borde bilder komma.

2: Jag har varit med på en av Engelska klubbens möten idag och det var rätt kul.

3: Efter mötet gick jag ensam till skolans kiosk vilket nog gjorde så att folk vågade prata med mig.
Först var det 3st tjejer från någon årskurs över mig som jag snackade med. Väldigt kul. Samt att jag känner hur jag börjar bli lite säkrare i mina konversationer. Kan ju också vara för att många frågar samma sak så jag har lärt mig vad visa saker på ett ungefär betyder och vad jag då kan svara.
Efter tjejer så var det några killar, de också äldre, som snackade med mig. Väldigt trevliga och en av dem betalade drickan jag tänkte köpa åt mig samt slängde in 2 godisar. Väldigt, väldigt trevliga.

4: ONE OK ROCK kommer till Okinawa och har konsert.

5: Det är alltid lika kul när personer som jag inte har någon aning om vilka de är säger "hello" till en. Eller så ska jag veta vilka de är för att de har presenterat sig men jag kommer inte alls ihåg det, eller namnen för den delen. För visst, asiater ser inte alla likadana ut. Men jag har jävligt svårt att särskilja ibland när jag inte är van vid att bara se asiater.

6: Gick ut i söndags och köpte skivorna. När jag steg ut från huset så var några grannar ute på sin uppfart och det slog mig verkligen att "fan de snackar ju Japanska!" Samma sak hände igen vid ett övergångsställe. Går över gatan och vid slutet så går det över till en trappa, precis då dyker en man upp och det slår mig "fan han är ju Japan O:"

7: Hade kalligrafi idag. Vi skulle få fram bläcket genom någon sorts bläcksten, vi har då vår platta (den har en fördjupning) som vi har bläcket i. Häller lite vatten i plattan och tar sen stenen och rör den fram och tillbaka på plattan. Tillslut blir det bläck, men det tar lång tid. I min pågående process att skapa bläcket så drar jag för hårt när jag skulle ta vatten från plattans lägsta punkt till dess högsta. Resultatet blev att det skvätte massor av fina bläckdroppar på min vita skoluniforms skjorta. Great!

Nyan Nyan Nihao Nyan

Fast så hette den inte riktigt utan stället kallades "Jan Jan"

Vad fan snackar han om? Jo!
I söndags var jag med nästan hela klassen på en buffé. Eller på Japanska, tabehoudai.

Stället ligger långt åt helvete från där jag bor och jag har ingen aning om hur jag skulle ta mig dit så jag fick skjuts av en klasskompis förälder. Restaurangen ligger i staden Chatan och det är där de flesta Amerikaner hänger, det finns nämligen ett område där som kallas American Town.
Vi åkte av någon anledning väldigt tidigt, kl 17, och tabehoudai var inte förens kl 19. Tror jag...
Så vi spenderade lite tid i en allt i allo grejsbutik. Det fanns megastora pocky förpackningar där! Kostade sisådär runt 100 kr också men wow.

När vi var klara med butiken så...regnade det. Det har regnat nästan utan uppehåll sen dess.
Så utan paraply gav vi oss ut i regnet och skulle gå en bit till själva området där restaurangen låg.
När vi har gått över en bro så drar regnet igång på riktigt...
Men, menmen lite framför oss skymtar vi en viloplats med tak som vi då kutar till.
Efter ett tag lättar regnet lite och vi börjar gå igen.

Tillslut kommer vi fram. Men det finns fortfarande tid kvar och bredvid restaurangen finns det ett gamecenter som vi då självklart går in i. Där träffar vi också massor av andra från klassen, en del av dem också väldigt blötta.
Det var väldigt intressant att för första gången se hur folk klär sig utanför skolan.

Tillslut efter en lång väntan så var det tid för oss att äta. Och...det var väl kanske inte det bästa :P
Det var en typ mix buffé med mer västerländsk mat än Japansk, och japaner verkar inte riktigt generellt ha kläm på västerländsk mat.
Fast! Det typ godast som fanns där var deras klyftpotatis. Väldigt goda! Så där gjorde de något rätt :P
Sen så var efterrätterna väldigt goda också O:

Efter vi hade ätit klart vår tid så var det dags för oss alla att dra till stranden och se på fyrverkerier!
Några från klassen fånade sig också medan vi alla använda några trappor som fanns på stranden som en scen. Var en väldigt bra dag! Hem fick jag också skjuts av en förälder som skulle släppa av en annan klasskompis på vägen. Innan vi hoppade in i bilen gick vi in på Starbucks. Jag som inte är precis någon kaffe älskar provade på deras choklad. Kunde varit sötare :P
Typiskt jag att bara ha saker att klaga på ^^
Men det var en väldigt kul dag som sen resulterade att jag kom hem 22.30 och somnade alldeles för sent. Straffade sig sen i skolan, som tur var man inte precis ensam om att vara trött. Var rätt kul att vakna upp från ens sömnighet och titta runt en och då se kanske 10 elever ligga med huvudet på bänken och sova. Om inte fler.


Titelns ursprung: Från den awesoma animén Macross Frontier

lördag 1 oktober 2011

I övrigt

Att sälja en fisksoppa full med ben är helt okej i Japan! Eller lägga ner en fiskbit med ben i ens obento.

Japaner älskar te. Och då menar jag inte te som vi känner det. Utan te i flaskor eller burkar. Kallt.
Jupp, flera klasskompisar köper på sig diverse te drycker till lunchen och sitter och dricker det.
Och det är inte iste eller något utan det är precis som jag skrev, kallt te.

Missförstånd kan vara bra

Japaner må ha missförstått grejen med bröd totalt men det är inte ett helt dumt missförstånd faktiskt ^^
Igår så gick jag in i skolans kiosk och skulle kolla om det fanns något currybröd kvar. Det fanns det inte... MEN! Menmenmenmenmen jag hittade något helt otroligt. Like wow.
Tittade på bröden som fanns kvar och plockade upp ett synnerligt konstigt bröd. Läser etiketten och ser "äppelbröd". Fast på Japanska då.
OMG O_____O I fucking love apples.

Tar brödet och köper det direkt.

Glorious!

onsdag 28 september 2011

Stuff

-Jag har äntligen fått äta mitt äskade currybröd igen. Hittade det i skolans kiosk idag efter handbollen.
Fan va gott det är! Och gud vad besviken jag var när jag inte hittade det på den senaste körsbärsblommansdag i kungsträdgården. Men nu blir det till att köpa currybröd till varje lunch. Eller som frukost att äta innan skolan. Eller till frukost och lunch. ELLER så köper jag massor av currybröd varje dag och bygger upp ett lager hemma. Hmmm...möjligheterna är oändliga.

-Japansk tv suger. Det visste jag redan innan men fan va det suger. Finns seriöst program där de har en publik och sen typ en grupp kändisar som snackar om...youtube klipp. För det är vad de visar. Det enda de visar är typ helt random lite småroliga youtube klipp eller klipp med något tema. T.ex så var det en dag typ ett program där de hade temat att visa i en timme klipp på Amerikanska soldater som kom hem och överraskade sin familj. Uppe i hörnet visar de då kändisarnas ansikten så vi kan få se hur de reagerar.
Kan också vara att de får se någon som gör något svårt. Det jag såg en gång var att det var en kille som snurra på ett glass i ett annat glas och sen blåste på det så hoppade det in i ett annat glas. Kändisarna skulle då upprepa detta...
Så finns det också program där de visar klipp med vad som påstås vara spöken.
Så himla...värdelöst. Att bara ta klipp som andra gjort och sen göra ett program runt det...

-Det svenska godiset har kommit fram mamma. Gick väldigt snabbt!

-Här på Okinawa så rullar tjejerna inte upp kjolarna så de nästan visar halva rumpan vilket verkar vara standard på andra utbytesstudenters skolor. Här rullar tjejerna typ inte upp kjolarna alls utan de har den längd kjolarna har, under knäna. Har typ sett några få personer som har haft de upprullade ovanför knäna.

- Jag märker hur jävla otränad jag är när jag får träningsverk i högra överarmen. Sträcker vänstra låret och skadar högra knät. Fucking awesome.
Lyckades i alla fall att springa 3km i 30 grader utan att stanna...

-Har varit i Japan i en månad nu.

Karaoke

Klockan 12 skulle jag möta Fumiya vid skolans ingång. Jag kommer dit exakt när klockan slår 12(avtalad tid) men...jag kan inte hitta någon Fumiya. Ingen Yuusuke heller som också skulle med. Frågor några från klassen och från handbolls klubben, svaret: De är inte här. Nu blir man lite irriterad -.-
Jag får tag på en kille från klassen som förstår mitt problem ^^ och erbjuder sig då att ringa Fumiya eftersom jag inte har en mobil än. Tydligen var de redan där på Karaoke stället och jag skulle följa med en annan kille som också skulle med på Karaoken. (Känner till vem han är så det är inte någon helt ny) Så då får man ju följa med denna personen... inte för att det är nåt fel på han, han är skit schysst men liksom...säger man att man ska möta någon så gör man det.

Buss, buss och gå i gassande sol. Dumt nog så hade jag inte tagit med mig min handduk >.<
Jag tror inte jag har berättat hur jävla dyrt Okinawas buss system är.

När man går på bussen tar man en biljett som då har ett nummer för en viss sträcka av stationer.
Längst fram i bussen finns en digital tabell skärm med varje nummer på och en summa av pengar som man ska betala ifall man går av på den aktuella stationen. Så efter ett visst antal station så hoppar priset du ska betala för att ha åkt med bussen upp ett snäpp. Början priset för att bara åka en station är 160yen.
För varje resa till och från skolan kostar det mig 410yen. Från och till, det blir alltså 820yen per dag.
Bussarna är inte precis de mest tidsenliga heller. De kan komma lite när som helst runt den utsatta tiden de ska komma.

Tillslut så kommer vi fram till Karaoke stället. Ahh AC är verkligen räddaren i nöden.
Vi åker upp en våning och där står Fumiya -.-
Jaja, shikata ga nai. Finns inget att göra åt det. Jag och han jag åkte med skriver in att vi är med dem och får ett glas att ta dricka eller slush med. Man betalar nämligen efter att man är klar med karaoken.
Och all dricka och slush är gratis, och själva kostnaden för karaoke var typ bara 60kr.
Billigt~ har inte direkt någon koll på exakt hur mycket allt kostade för jag köpte nämligen en liten korg med pommes frites och kaarage. Då blev hela summan 1200yen. Gott var det!

Jag försökte mig på att sjunga en Japansk låt... Det slutade i ett pinsamt nederlag där jag inte lyckades yttra ett enda ord. Gick alldeles för snabbt för mig O__O Kan inte läsa Japanska samtidigt som jag ska försöka sjunga, gick alldeles för snabbt!
Så just nu läser jag all hiragana jag ser för att bättra på min läshastighet.
Efter det pinsamma nederlaget gav jag upp på Japansk musik vilket helt plötsligt gjorde allt så mycket svårare. Kan knappt någon Engelsk musik...så jag fick verkligen anstränga mig för att komma på något som gick att sjunga. Vilket resulterade i två Paramore låtar, Misery Business.
Rolling stones, Paint it black. Bob Dylan, The times they are a-Changin'.

Man låter faktiskt inte helt åt helvete när man sjunger karaoke O:
Liksom, jag kan inte påstå att jag lät bra, men...inte lika hemskt som när jag inte har en karaoke mic i handen.

En liten underlig sak som hände var att...de fick dit en av skolan lärare...
Not shitting ya. Vi satt där och sjöng karaoke tillsammans med en lärare, han sjöng också!
Måste vara för att de är Okinawabor.

När vi var klara med karaoken så fick vi av någon anledning biljetter som vi gratis kunde spela på såna där spel där man styr en klo som sen ska fånga vad som nu finns inne i maskinen. Av någon anledning valde de att spela på en maskin där man kunde vinna stora disney kuddar. Och de vann på det! Och gav mig kudden! Hade inte förväntat mig att komma hem med en stor kudde precis. Fast den är bekväma så det gör inget precis.

När vi var klara med allt så tror jag att klockan hunnit bli 19. Och framför oss hade vi en lång promenad. Jag som förvirrad utbytesstudent hade ju ingen aning om hur jag skulle ta mig hem mitt på natten så jag promenerade med Yuusuke och Fumiya hem till Yuusuke där hans farfar eller morfar skjutsade mig hem. Av Yuusukes farmor/mormor så fick jag en liten omiyage i form av någon konstig räk kaka sak vettefan vad det var men det smakade typ inget, samt en påse med svart socker godis. Det är rätt gott, går bara inte äta allt för mycket.

Avslutar med bild på själva kudden jag fick:

tisdag 27 september 2011

Nagai

Om ni frågar er själva. Varför skriver han så jävla långt för? Så kan jag svara med att 1: Jag märker inte förens jag är klar hur långt det faktiskt blev.
2:Det är kul.
3:Jag ser det här som en öppen dagbok där folk kan ta del av mina upplevelser och som en dagbok vill jag ha den med alla händelser i så intakt form som möjligt, så att jag senare i livet kan läsa den och minnas hur det var utan problem.
4:En kompis bad mig att inte sluta skriva så långt.

Kouya kouya!

Så efter att ha spenderat en dag i solen och varit fysiskt aktiv så skulle vi alla nu proppas in i skolans idrottssal utan att ha först duschat eller någonting. Det var varmt, väldigt varmt, jag är inte så säker på att AC:n var igång medan vi var där för den enda svalkan jag kände kom utifrån de öppna dörrarna.
Och för att citera min vän Fumiya "Ningen kusai ne?" Människor stinker eller hur?
För vi har inte haft tid att byta om utan vi var fortfarande i samma idrottskläder. ^^

Men det var awesome. Det började med en grupp på 6 personer i vita masker som dansade en stor bredd av olika stilar för att sen följas upp av en stor grupp tjejer som dansade i cheerleading kläder och medföljande poffar. Men det är inte slut med danserna! Jag är ju i Japan så lite galenskap ska ju ske, nästa grupp som kommer upp på scen och dansar är ett gäng som är klädda i ett heltäckande grodplagg. Tänk onepiece. Fast Japanerna har haft det mycket längre än onepiece har funnits >.> Kigurumi
Sist och absolut galnast var det 3 killar som var utklädd till tjejer i lite porrig utstyrsel som dansade.
Galet men väldigt underhållande!

Sen så var det uppvisning av skolans snyggaste och sötast killar och tjejer. Tidigare under homeroom hade vi fått lappar där vi skulle skriva vilka vi tyckte tillhörde de kategorierna, men eftersom jag inte hade någon aning om varför vi skulle göra det eller vad alla heter så avstod jag. Nu fick jag då reda på varför vi skulle göra det. Det var då uppvisning av först förstaårseleverna och siste tredjeårseleverna.
Det var rätt kul ^^ Det var nämligen så att de hade gjort en gräns (som typ röda mattan(kändisar)) som gick från scenens trappor till andra sidan idrottssalen. De utvalda skulle då emellan den där gränsen medan alla eleverna trängs på andra sidan med sin mobiler i högsta hugg för att ta foto på dem.
Kändes lite fånigt eftersom de alla går på samma skola och kan se dem varje dag ^^
Fast de hade annorlunda kläder förstås. :P

Sen efter hela det spektaklet var över så spelade ett av skolans band. De var väldigt bra. Och var riktigt coolt klädda. Känner lite halvt en kille som spelade i bandet. Han heter Kenji Mark och kommer från Kalifornien så han kan prata väldigt bra Japanska.
Efter bandet så var det ett par andra personer som sjöng och spelade musik samt 2 till band.

När hela musik delen var över så kom det en liten seg del där de tog upp olika personer som enligt dem var roliga. Japansk humor, förstår den inte riktigt än. Fast det var rätt roligt ändå, för innan personen/personerna gick upp på scen skulle vi klappa händerna och skrika ut "Kouya kouya *namn*"
Så kom efter det ännu en uppvisning. Den här gången var det typ, killarna som var mest tjejiga och tjejerna som var mest killiga. Det blev ju då såklart att killarna bar tjejkläder och vice versa.
Roligast var 1:orna. De byta nämligen skoluniform. Så tjejerna gick i byxor och skjorta som inte var så speciellt egentligen. Fast killarna gick då i knästrumpor, kjol och sailor tröja. Oh what fun it was. Killarna såg verkligen ut att skämmas. ^^

Så var det ännu ett band som var astuffa och efter det så var det ytterligare lite prat. Vid ett tillfälle så sa de något som fick de att isa i hela kroppen. De prata typ om att ta upp någon på scen och jag hörde ordet "ryuugakusei" utbytesstudent. Som tur var så tog de inte upp mig utan de tog upp 2 Japaner där den ena kunde Tyska och den andra Ungerska. Tror det var så att kanske de hade varit utbytesstudenter eller så var de halvjapaner. I vilket fall så gick de upp på scen och så skulle de presentera sig på respektive språk. Lite i efterhand tycker jag det var synd att de inte tog upp mig :P
Svenska är så mycket vackrare än både Ungerska och Tyska.

Direkt efter det så kom finalen. Vi alla vända oss mot andra sidan idrottssalen där de hade satt upp en projektor. De spelade upp en film som de hade klippt ihop från allt de hade filmat från Sportfestivalen. Sen efter det så riktades fokuset åter till scenen där nu alla som deltagit under Kouyasai stod och så hade de satt upp en neonskylt där det stod "Reckless Rush". Varför det stod det förstod jag inte :P
Men så höll alla om varandra om axlarna och gungade medan de sjöng till en låt. Och som en sista definitiv avslutning så skrek vi alla ut "Otsukaresama deshita" och kastade upp våra handdukar! (Små handdukar är en helt nödvändig sak att ha här i Japan. Alla Japaner har det för när det blir svettigt.)

En väldigt bra avslutning på dagen och definitivt en bra dag att ha som en av de sista dagarna innan jag har varit här i Japan i en hel månad!

söndag 25 september 2011

En svensk flagga vajade på Okinawa

Självklart så var den bästa bilden på alla andra när man själv blundade.
Trött... så himla trött...fötterna värker och huvudet dunkade av vätskebrist förut.
Först var det taiikusai från 9 till 16+~ sen efter det så var det Kouyasai. En typ efterfest festival.
But we'll get to that in due time.

Börjar dagen med att i lugn takt göra sig i ordning 2 timmar innan jag skulle bli skjutsad av värdmamman. Men ju närmare klockan blir 8 desto mer orolig blir jag. Klockan är 7, har inte gått upp. Klockan är 20 över 7, fortfarande inte. Lite efter halv 8 går hon och barnen upp. Och barnen är inte precis de snabbaste på morgonen, så jag bara sitter och oroar mig. Kommer jag hinna i tid till 8.35 när vi ska vara där och ta närvaro O__O
För jag måste innan vi kommer dit hinna hoppa av och köpa lunch. Så jag bara sitter och har världens ångest. Helt onödan måste tilläggas faktiskt. För när jag har köpt lunch och är framme och allt så sitter alla från klassen och chillar i vårat tält innan de ska röras sig mot andra sidan idrottsfältet där närvaron ska tas och från där vi ska tåga ut på fältet och formation. Alla elever på skolan, i kill och tjej filer med klassen egengjorda flagga längst fram. Som ni då kan se på bilden hade min klass valt att göra Sveriges flagga på en sida och sen ett annat motiv på andra sidan.
Min klass som är väldigt tight med varandra gjorde lite extra saker. Vi stoppade in tröjorna innanför shortsen, drog upp shortsen, marscherade i takt och skrek ut "so come on, come on, everybody go!" med en lyft näve. Det enda som failade var att de hade lekt sönder själv bambupinnen vi hade flaggan på så den gick sönder i mitten av själva intåget.    .____.

Så fick vi sen stå i gassande solsken och lyssna på rektorn, lärare och tredje års elever. Som tur var det inte så att alla stod och pratade i en evighet utan de var klara väldigt snabbt. Särskilt rektorn, den personen som ska prata i en evighet enligt andra bloggar som jag har läst. Tur att det inte blev så för oss ^^

När det var över så var det dags för...ja jag vet inte vad jag ska kalla det... Översatt från Engelska blir det tusenfoting race. Det var i alla fall 4 personer som tillsammans hade en gemensam skida fastspänd vid vardera fot. De skulle då ta sig från ena sidan av fältet till andra, där de då blir avlösta av sina lagkamrater som då ska göra samma sak. Men! Ibland så stannar de musiken som spelas och läser upp en fråga som då varje lag ska svara nej eller ja på. Hur de svarar? De håller såklart i såna där cheerleading poffar som då ska antingen skakas uppåt eller neråt. Om de svarar fel ja då blir det "batsu geemu" bestraffning. De skulle då veva runt med en poff medan de själva rörde sig i en cirkel rörelse, där alla följer efter den som är längst fram. Så det blir liksom en eftersläpnings effekt. Svårt att beskriva...

Det kanske var kul att delta i, vet inte själv för jag skulle delta i det som kom efter det där. Vilket betydde att man var tvungen att sitta i standby under solen, redo för att ge sig ut i strid! För strid skulle det bli i leken "tamanige". I tamanige finns det 8st stora kartonger utrustade med handtag som då antingen en eller två personer ska springa omkring med samtidigt som några hundra elever springer efter dem och försöker kasta in små bollar i deras lådor.
Självklart blev det så att de flesta valde att springa efter tjejerna med lådor istället för att springa efter killarna som är 180+. Särskilt eftersom majoriteten av deltagarna i leken var tjejer så var det så att nästan inte en jävel nåde killarna med lådor. Så det fick bli tjejerna och en stackars ensam lärare som själv sprang omkring med en låda i famnen. Måste nog ha varit en lite skrämmande syn att ha några hundra elever framför sig som på en signal alla rusar fram mot en. Men kul för oss var det!

Direkt efter det skulle vi sätta oss igen på standby för att invänta att stafetten skulle börja. Varmt varmt. Min klass kom på 4plats, utav kanske 10 klasser tror jag, blandat 1-3års elever.

Så har man precis tid för att springa och dricka upp allt vatten för att man känner att ens huvud börjar dunka av vätskebrist innan ens dansnummer börjar. Det var väldigt kul, själva dansen. Tror att jag kanske kan få tag på en video från det. Hoppas hoppas.

Men direkt efter själva dansen som vi hade var över så sprang jag till vårat tält, hämtade kameran, sprang till andra sidan fältet, upp för trapporna till själva åskådarplatsen och började filma de andra gruppernas danser. Se deras har jag på film! Tror inte filmerna blev så bra dock...blev lite skakig bild ibland.

Sen äntligen lunch! Så sprang då tillbaka till tältet och åt. Fick ta några bilder på folk och med folk på vägen tillbaka. Sen efter jag var klar med maten tänkte jag gå till andra sidan igen men den här gången för att köpa något att dricka. Tog ett tag att komma till andra sidan då en del ville att man skulle ta bilder. Men jag klagar inte, det var kul ^^

Fast det jag vill klaga på är att nästan varenda jävla vettig dricka var slut när man kom dit. -.-
Tror inte att de hade fyllt på med drickor efter att vi hade varit där 2 gånger tidigare och tränat.
Så i slutet av dagen när allt var över då var alla drickor slut. Vettiga som ovettiga.

Men då efter lunchen hade jag lite fritid att ta foton på. Så då tog jag tillfället i akt och fotade den andra omgången av stafett med de resterande klasserna. Tror jag fick några bra bilder då. =)

Men så fort det var över var jag tvungen att springa tillbaka till tältet, lämna kameran och sen joina klassen. Det var nämligen vår tur att ha våran "masu geemu".

Vi alla 400 elever springer ut på fältet i rader, klassvis, och ställer upp oss på raka led. Bugar och vrider och vänder på oss åt olika håll som vi fått lära oss. En sak som jag kan med enkelhet beskriva är att vi ställde oss i horisontella rader och sen satte oss ner från höger till vänster. Så det blev som en dominoeffekt. Sen så gjorde vi den där "mabushii" grejen också. Publiken skrattade gott åt det ^^

Sen så sprang vi alla klassvis ut i en kvadratformation. Vi börjar alla samtidigt att stående marschera(?) i takt och skrika ut "ichi, ni!". Ett, två.
På signal börjar vi alla röra oss i ett mönster. Det gjorde var att vi rörde oss inåt från vår position och sen vrider oss till vänster. Effekten blir att kvadraten faller inåt och blir ett"+" tecken och sen en kvadrat igen. Detta gjordes 3 gånger. Efter det kom en atletisk par uppvisning som jag inte deltog i. Jag blev istället den som sprang lite före de andra och visade var centrum var så alla andra kunde ordna sig efter det. Personen 1 ställer sig på P2:s knän medan P2 håller tag i P1:s ben och P1 kan då hänga fritt framåt i luften.

Nästa atletiska uppvisning var att P2 lägger sig på rygg med händerna uppåt och benen uppdragna . P1 tar då tag i P2:s knän och samtidigt vilar axlarna i P2:s händer. Då kan P1 "ställa" sig upp och ner.
Sist så ställde sig P1 rakt upp på den andres axlar.

Efter det var så var det meningen att jag skulle vara centrum en gång till fast det failade lite när tjejerna var sega på att springa framåt.

Nästa del var att 5 personer sätter sig ner i rad och håller i varandra. På signal ställde vi oss upp. De 3 i mitten bara rakt upp medan de på ytterkanten "ställde" sig på snedden. Resultaten blev att de såg ut som en solfjäder när vi ställde oss upp. Eller halvcirkel om du vill se de som det.
Detta gjordes då såklart i ordning, grupp 1, grupp 2...

Efter det ställde vi oss upp i pyramid formation. 6 personer. 3 fram, 2 i mitten och 1 längst bak som hoppar upp på ens rygg.
Näst sista saken var att vi tog en person, höll upp honom, placerade fötterna på axlarna av 2 personer och sen kasta upp honom så han stod rakt. Sen falla bakåt där vi tar emot honom och gör sen om det.

Sist kom handklappningar i Futenma formation. Sen efter det var allt slut. Trött och svettig rusar jag till tältet, hämtar kamera, och filmar 2&3:ornas liknande uppvisande. Sen rusa tillbaka för att vara med på avslutningsceremonin. Efter det var man trött...svettig och törstig. Men vi var inte klara än. Nejnej. Det fanns nästa sak kvar. Kouyasai. En liksom "bra jobbat festival". Men den tar jag i ett annat inlägg. Imorn... Då ska jag också skriva om att jag har varit för första gången på karaoke med några klasskompisar.

Otanoshimi ni!

lördag 24 september 2011

Kakazu

Igår, fredag, så var det ingen skola så vi kunde vila upp oss inför sportfestivalen. Vilket betydde att jag blev ensam hemma. Min värdmamma har vid flera tillfällen nämnt att det finns en park i närheten av Kakazu, där jag bor, och att det finns ett observatorium där.

Så med den hinten om att jag borde gå dit gav jag mig iväg på en promenad i labyrinten som Kakazu är.
Först gick jag till den lokala konbinin och köpte melonbröd och choklad. Japansk choklad är annorlunda...samt att melonbrödet jag köpte var nog en riktigt jävla dålig versionen. Hoppas jag i alla fall. Var typ bara bullbröd med socker ovanpå. Ingen melonkräm i mitten. Fanns inget melonigt med den alls. Tur var så kosta den bara 100yen...

Hittade parken efter att ha irrat omkring lite i Kakazu. Parken är byggd runt ett gammalt befäst berg från andra världskriget vilken det man kunde beskådas i form av en igenbommad grotta och en bunker. Fanns kanske mer men det hittade inte jag.

Bilder från promenaden kommer i det här inlägget senare när jag har haft tid att gå igenom dem!

En bild lägger jag upp däremot.

I just happened to stumble upon this drink Mikan. Kostade bara ynka 110yen också.
Vilket blir 10kr med den rådande valutaväxlingen. And let me tell you, it was delicious!