söndag 25 september 2011

En svensk flagga vajade på Okinawa

Självklart så var den bästa bilden på alla andra när man själv blundade.
Trött... så himla trött...fötterna värker och huvudet dunkade av vätskebrist förut.
Först var det taiikusai från 9 till 16+~ sen efter det så var det Kouyasai. En typ efterfest festival.
But we'll get to that in due time.

Börjar dagen med att i lugn takt göra sig i ordning 2 timmar innan jag skulle bli skjutsad av värdmamman. Men ju närmare klockan blir 8 desto mer orolig blir jag. Klockan är 7, har inte gått upp. Klockan är 20 över 7, fortfarande inte. Lite efter halv 8 går hon och barnen upp. Och barnen är inte precis de snabbaste på morgonen, så jag bara sitter och oroar mig. Kommer jag hinna i tid till 8.35 när vi ska vara där och ta närvaro O__O
För jag måste innan vi kommer dit hinna hoppa av och köpa lunch. Så jag bara sitter och har världens ångest. Helt onödan måste tilläggas faktiskt. För när jag har köpt lunch och är framme och allt så sitter alla från klassen och chillar i vårat tält innan de ska röras sig mot andra sidan idrottsfältet där närvaron ska tas och från där vi ska tåga ut på fältet och formation. Alla elever på skolan, i kill och tjej filer med klassen egengjorda flagga längst fram. Som ni då kan se på bilden hade min klass valt att göra Sveriges flagga på en sida och sen ett annat motiv på andra sidan.
Min klass som är väldigt tight med varandra gjorde lite extra saker. Vi stoppade in tröjorna innanför shortsen, drog upp shortsen, marscherade i takt och skrek ut "so come on, come on, everybody go!" med en lyft näve. Det enda som failade var att de hade lekt sönder själv bambupinnen vi hade flaggan på så den gick sönder i mitten av själva intåget.    .____.

Så fick vi sen stå i gassande solsken och lyssna på rektorn, lärare och tredje års elever. Som tur var det inte så att alla stod och pratade i en evighet utan de var klara väldigt snabbt. Särskilt rektorn, den personen som ska prata i en evighet enligt andra bloggar som jag har läst. Tur att det inte blev så för oss ^^

När det var över så var det dags för...ja jag vet inte vad jag ska kalla det... Översatt från Engelska blir det tusenfoting race. Det var i alla fall 4 personer som tillsammans hade en gemensam skida fastspänd vid vardera fot. De skulle då ta sig från ena sidan av fältet till andra, där de då blir avlösta av sina lagkamrater som då ska göra samma sak. Men! Ibland så stannar de musiken som spelas och läser upp en fråga som då varje lag ska svara nej eller ja på. Hur de svarar? De håller såklart i såna där cheerleading poffar som då ska antingen skakas uppåt eller neråt. Om de svarar fel ja då blir det "batsu geemu" bestraffning. De skulle då veva runt med en poff medan de själva rörde sig i en cirkel rörelse, där alla följer efter den som är längst fram. Så det blir liksom en eftersläpnings effekt. Svårt att beskriva...

Det kanske var kul att delta i, vet inte själv för jag skulle delta i det som kom efter det där. Vilket betydde att man var tvungen att sitta i standby under solen, redo för att ge sig ut i strid! För strid skulle det bli i leken "tamanige". I tamanige finns det 8st stora kartonger utrustade med handtag som då antingen en eller två personer ska springa omkring med samtidigt som några hundra elever springer efter dem och försöker kasta in små bollar i deras lådor.
Självklart blev det så att de flesta valde att springa efter tjejerna med lådor istället för att springa efter killarna som är 180+. Särskilt eftersom majoriteten av deltagarna i leken var tjejer så var det så att nästan inte en jävel nåde killarna med lådor. Så det fick bli tjejerna och en stackars ensam lärare som själv sprang omkring med en låda i famnen. Måste nog ha varit en lite skrämmande syn att ha några hundra elever framför sig som på en signal alla rusar fram mot en. Men kul för oss var det!

Direkt efter det skulle vi sätta oss igen på standby för att invänta att stafetten skulle börja. Varmt varmt. Min klass kom på 4plats, utav kanske 10 klasser tror jag, blandat 1-3års elever.

Så har man precis tid för att springa och dricka upp allt vatten för att man känner att ens huvud börjar dunka av vätskebrist innan ens dansnummer börjar. Det var väldigt kul, själva dansen. Tror att jag kanske kan få tag på en video från det. Hoppas hoppas.

Men direkt efter själva dansen som vi hade var över så sprang jag till vårat tält, hämtade kameran, sprang till andra sidan fältet, upp för trapporna till själva åskådarplatsen och började filma de andra gruppernas danser. Se deras har jag på film! Tror inte filmerna blev så bra dock...blev lite skakig bild ibland.

Sen äntligen lunch! Så sprang då tillbaka till tältet och åt. Fick ta några bilder på folk och med folk på vägen tillbaka. Sen efter jag var klar med maten tänkte jag gå till andra sidan igen men den här gången för att köpa något att dricka. Tog ett tag att komma till andra sidan då en del ville att man skulle ta bilder. Men jag klagar inte, det var kul ^^

Fast det jag vill klaga på är att nästan varenda jävla vettig dricka var slut när man kom dit. -.-
Tror inte att de hade fyllt på med drickor efter att vi hade varit där 2 gånger tidigare och tränat.
Så i slutet av dagen när allt var över då var alla drickor slut. Vettiga som ovettiga.

Men då efter lunchen hade jag lite fritid att ta foton på. Så då tog jag tillfället i akt och fotade den andra omgången av stafett med de resterande klasserna. Tror jag fick några bra bilder då. =)

Men så fort det var över var jag tvungen att springa tillbaka till tältet, lämna kameran och sen joina klassen. Det var nämligen vår tur att ha våran "masu geemu".

Vi alla 400 elever springer ut på fältet i rader, klassvis, och ställer upp oss på raka led. Bugar och vrider och vänder på oss åt olika håll som vi fått lära oss. En sak som jag kan med enkelhet beskriva är att vi ställde oss i horisontella rader och sen satte oss ner från höger till vänster. Så det blev som en dominoeffekt. Sen så gjorde vi den där "mabushii" grejen också. Publiken skrattade gott åt det ^^

Sen så sprang vi alla klassvis ut i en kvadratformation. Vi börjar alla samtidigt att stående marschera(?) i takt och skrika ut "ichi, ni!". Ett, två.
På signal börjar vi alla röra oss i ett mönster. Det gjorde var att vi rörde oss inåt från vår position och sen vrider oss till vänster. Effekten blir att kvadraten faller inåt och blir ett"+" tecken och sen en kvadrat igen. Detta gjordes 3 gånger. Efter det kom en atletisk par uppvisning som jag inte deltog i. Jag blev istället den som sprang lite före de andra och visade var centrum var så alla andra kunde ordna sig efter det. Personen 1 ställer sig på P2:s knän medan P2 håller tag i P1:s ben och P1 kan då hänga fritt framåt i luften.

Nästa atletiska uppvisning var att P2 lägger sig på rygg med händerna uppåt och benen uppdragna . P1 tar då tag i P2:s knän och samtidigt vilar axlarna i P2:s händer. Då kan P1 "ställa" sig upp och ner.
Sist så ställde sig P1 rakt upp på den andres axlar.

Efter det var så var det meningen att jag skulle vara centrum en gång till fast det failade lite när tjejerna var sega på att springa framåt.

Nästa del var att 5 personer sätter sig ner i rad och håller i varandra. På signal ställde vi oss upp. De 3 i mitten bara rakt upp medan de på ytterkanten "ställde" sig på snedden. Resultaten blev att de såg ut som en solfjäder när vi ställde oss upp. Eller halvcirkel om du vill se de som det.
Detta gjordes då såklart i ordning, grupp 1, grupp 2...

Efter det ställde vi oss upp i pyramid formation. 6 personer. 3 fram, 2 i mitten och 1 längst bak som hoppar upp på ens rygg.
Näst sista saken var att vi tog en person, höll upp honom, placerade fötterna på axlarna av 2 personer och sen kasta upp honom så han stod rakt. Sen falla bakåt där vi tar emot honom och gör sen om det.

Sist kom handklappningar i Futenma formation. Sen efter det var allt slut. Trött och svettig rusar jag till tältet, hämtar kamera, och filmar 2&3:ornas liknande uppvisande. Sen rusa tillbaka för att vara med på avslutningsceremonin. Efter det var man trött...svettig och törstig. Men vi var inte klara än. Nejnej. Det fanns nästa sak kvar. Kouyasai. En liksom "bra jobbat festival". Men den tar jag i ett annat inlägg. Imorn... Då ska jag också skriva om att jag har varit för första gången på karaoke med några klasskompisar.

Otanoshimi ni!

2 kommentarer:

  1. YAAAY vad söta ni eeee!!!! <3

    //JESSICA

    SvaraRadera
  2. aaaawesoooome :D hahah
    /Sebbe :)

    SvaraRadera