tisdag 31 januari 2012

Urusai omaera!

På senaste tiden så har bilar kört omkring här i Ginowan-city och skrikit ut något tal genom stora högtalar som sitter fast på bilen.

Det verkar vara något val här borta...
Ja, det är så de kampanjar här bort. De åker omkring i bilar, spelar upp ett tal som man inte hinner höra speciellt mycket av eller så står de vid vägkanter. Och med det menar jag att personen som vill bli vald väljer ut något vägkorsning, ställer sig där och håller ett tal inför alla som ska åka till jobbet på morgonen.
Med sig har politikern några från sin stab (?) som radar upp sig vid varje del av vägkorsningen.
Där står de och vinkar till alla bilar, i flera timmar. Några står tomhänta och några håller en flaga med  något meddelande från politikern och dennes namn.

Det känns lite som ett skämt. Att de står vid vägkanter, åker runt i bilar, att de talen som de för ut knappt kan höras i mer än 20 sekunder. Det känns verkligen inte seriöst.

Och om någon reagerar på titeln... det är så vi snackar på Okinawa. Omae är helt accepterat.

måndag 30 januari 2012

Sooo rising sun~!

På senaste tiden har luncherna varit allt annat än tråkiga i skolan.
Vi har fortsatt att äta på det balkong liknande utrymmet och är då väldigt avskilda från resten av skolan.

Vilket lockar ut dansmonstret(?) ur Yuusuke som efter han har ätit klart börjar dansa.
Han görs sällskap av Takuto och tillsammans sjunger och dansar de småsegment ur olika låtar.

Idag så höll de på med EXILE:s låt : Rising sun.

Inte för att det är något unikt med att han dansar, det gör han rätt ofta. Bara att där har han mer utrymme och när det inte är några tjejer nära kan han stoja runt mer. ^^
Idag av någon anledning så när vi skulle gå tillbaka till klassrummet så fick han för sig att leka typ agent.
Så han tvingade in oss alla i ett led längs kanterna medan han formade händerna som om han höll i en pistol. Smög längs sidorna, tittade runt kanterna försiktigt och skrek "FREEZE" till personer som gick förbi. Facepalm men å så underhållande.





Och här är själva låten som de dansade ^^

söndag 29 januari 2012

Ny värdfamilj

Sen förrförra veckan har jag vetat vilken min nya värdfamilj är, jag har dock undvikit att skriva något så jag inte uttalar mig allt för negativt om den eftersom jag inte bor där än.
Men tänkte nu till slut säga något i alla fall.

Jag är inte allt för nöjd med den. Alls.

Kan räkna upp tre anledningar till det.

1: Jag har inget eget rum, att dela rum är något som jag är starkt emot. Ibland vill man bara vara ifred och stänga sig ut allt, det går ju inte alls nu.

2: Killen som jag ska dela rum med går i min klass så jag vet vem han är. Vilket gör mig mer missnöjd med det hela, jag tycker inte allt för mycket om honom. Vi matchar helt enkelt liksom inte tycker jag. Så att då dela rum med någon du inte tycker om... ja.

3: Det fanns en annan värdfamilj som kunde ta emot mig men eftersom de bor mega långt bort så blev den som jag nu fått. Men varför skulle jag bli mer nöjd med den? Jo för jag har träffat dem förut. Det är min nuvarande vPappas brors familj och där finns det 3 st vBröder som jag tycker att jag matchar med. Överhuvudtaget så har jag känt mig väldigt trygg med den familjen de gångerna jag varit där.

Så det suger liksom. Jag har ju inte träffat min klasskompis familj än utan bara honom men det är den där känslan av att du har en sak som du känner till och vet att det säkert skulle bli bra med jämfört med en annan som du visserligen inte är säker på, men som du fick ångest av när du fick reda på.

Så just nu försöker jag tänka positivt angående det hela. Väldigt svårt...

fredag 27 januari 2012

Nyss på Tv

Ni vet hur man brukar använda inspelade skratt i tv-program? Eller att man har en live publik som får betala en liten summa och kolla på som i t.ex. parlamentet?
I Japan är det lite annorlunda, i alla fall på programmet jag såg nyss.
Det var ett av de vanliga pratprogrammen som av någon anledning är populära här i Japan.
Det som var utmärkande för just det här programmet var hur de fick in skratt i programmet.

Måste beskriva själva studion så ni förstår det hela. Studion var ett avlångt rum med ett bord längst fram där själva programledarna och gästerna sitter. Bakom mitten av bordet leder själva gångvägen som gästerna så klart - går in på, efter de har blivit presenterade. Okej, det speciella med det här är att på vardera sida om gångvägen finns det flera rader med sittplatser. Dessa sittplatser upptas av kvinnor som verkar anställda för att vara med i programmet. Det ser seriöst ut som att det är ett jobb. Det är nämligen bara kvinnor, de bär uniform, skrattar samtidigt och ifall det pratas något allvarligt i programmet tittar de lite ledsamt ner i marken eller försöker se berörda ut alternativt nickar de sympatiskt med i vad som sägs.
En till sak jag märkte var att de var tvungna att korsa benen så att fötterna pekade inåt mot gångvägen O:
Så beroende på vilken sida de satt var de tvungna att korsa benen åt ett speciellt håll.

Det var ett väldigt "oookeeej" ögonblick när jag la märke till allting, för seriöst, de betalar folk för det där? Eller det finns jobb där man gör sånt där?
Japan, konstigheternas land...

torsdag 26 januari 2012

Framsteg

Den enda klubben som jag regelbundet har är handbollen och det börjar löna sig ordentligt.
Igår så sprang jag 8.5 km utan några längre uppehåll, var bara när det blev rött ljus vid övergångsställen!

Jag kanske inte sprang lika snabbt som de andra i klubben men jag klarade det!
En stor bedrift för någon som inte precis utövade någon fysiskt aktivitet i Sverige. Kyudo är ju inte så ansträngande för kroppen.
Nu gäller det bara att öka dagarna som jag går på klubben så kommer jag hem i toppform!

I övrigt så jag har blivit sjuk igen och stannar hemma från skolan. Inte lika allvarligt som den förra gången då jag inte ville röra på mig men i vilket fall så valde jag att ta ledigt en dag, hoppas jag kan gå imorn.

Saker som tillhör nyåret

Även om vi inte direkt firade nyår i min värdfamilj så finns det två saker som tillhör nyåret som jag kan berätta om.

Det första är Otoshidama.
Otoshidama är pengar som ges till barn i sin egen eller släkt och vänners familjer.
De ges i små kuvert och det minsta man kan få är 1000 yen.
Jag fick av värdfamiljen och värdfamiljens mormor.
1000 respektive 5000 yen.

Det andra är Hatsumoude.
Hatsumoude är det nya årets första besök till ett tempel där man ber om tur i något, köper en amulett för tur i något och sist så köper man en lapp med en spådom om hur ditt liv kommer vara det året.
Om du har någon gammal amulett, omamori, från förra året så kan du slänga det på ett altare som finns vid templet. Turen håller bara i sig i ett år ser ni. ^^



Intill templet finns det de vanliga stånden med mat som yakitori, okonomiyaki och andra goda rätter.
Förutom takoyaki...det är inte så gott. Det är någon pannkaks boll fylld med bläckfisk. Inte min smak.

Ghibli museet

Jag hade rätt med att man inte fick ta bilder inuti museet.
Så det ända jag har i bild väg är utifrån museet vilket kanske inte är så intressant.


Bussen som man tog dit var lagom awesome förresten :3




Går inte att göra en rättvis beskrivning på hur det såg ut inuti museet.
Det fanns en utställning om själva idén med film, hur man skapar det genom att ha flera bilder eller föremål för den delen som är lite annorlunda än resten och att de sen visas så snabbt så att ögat uppfattar det som en enda flytande bild. Det absolut tuffaste med den utställningen var flera olika Totoro karaktärer som satt fast på en platta som snurrades jätte snabbt samtidigt som det sköts ljus på det hela så att det såg ut som att de rörde på sig. Sen stannade plattan och då såg man att det bara var lerfigurer i olika moment i en rörelse som såg ut som att de rörde på sig när plattan snurrade och blixten sköts.

Sen fanns det utställning på vad jag tror varit Hayao Miyazakis rum vid olika skeden i livet.
Stora rum som föreställde scener ut någon film som visade, så här skulle det se ut i verkligheten.
På den högsta våningen fanns det en ascool sak. Det var en gigantisk gosedjurs version av kattbussen från Totoro O__O Den var dock bara för småbarnen, varför ska de få de bästa sakerna :(

En tuff sak som fanns på museet men som jag inte hann med var att när du gick in på museet fick du en liten film bit från någon av Ghiblis filmer som du kunde lösa in vid en biograf som fanns inne på museet. Vet inte vad man fick se därinne, inte hela filmen dock. Kanske en "making of".

Så fanns det en shop där jag gick lös lite för mycket kanske, aja värt ändå.
Fanns också ett café med världens längsta kö eftersom de bara släppte in folk då och då in till själva cafét så det hann vi tyvärr inte med.

Säkert glömt något men som fanns på museet men jaja.
Sen kom det jobbiga, åka tillbaka. Vi som åkte med flyg fick ta med oss vårt bagage till museet eftersom det inte fanns tid för oss att åka tillbaka till hotellet och hämta det. Fanns speciellt ingen tid för mig, jag var den första som skulle åka tillbaka och hann bara med att äta på flygplatsen innan det var dags att gå genom kontrollerna.
Så för oss flygpersoner var det att säga hej då mitt på tåget till de som inte åkte hem med flyg.

Det var lite lagom tungt, är ju lite bitter över att det inte finns någon annan utbytesstudent på Okinawa som man kan vara med och det kommer nog inte att ändras. Speciellt efter man haft så otroligt kul i Tokyo. Aja, jag kanske inte ska klaga då det finns det som har det väldigt svårt på sina ställen. Är en tjej som inte får någon kontakt med tjejerna i hennes klass alls. Det måste vara väldigt jobbigt.

Så jag har ju haft en väldig tur med min skola, blir lite rädd på tanken hur saker skulle varit om jag inte kommit hit. Hur skulle det gått då O:
Dags att avsluta det här långa inlägget med en bild som jag tog på flygplatsen.


Är det inte fantastiskt? De finns verkligen på riktigt, tyvärr så åkte jag inte i det planet utan i det som man bara ser nosen på.

Oh en lite by the way sak. På Nahas flygplats så spelar de instrumental version av mamma mia.
Var lite av en konstig känsla att gå av planet och höra de tonerna.

söndag 22 januari 2012

Leka runt i Tokyo

Upp tidigt på morgonen för att hinna göra sig i ordningen inför dagen då jag och de som valt det, skulle åka till Asakusa. Innan det så hade jag dock bestämt med några andra att försöka hitta något ställe att äta frukost på ute istället för inne på hotellet. Det mesta var stängt vid den tiden men vi hittade ett ställe där man kunde köpa riktiga mackor (awesome) tillslut.

Utsikt från hotellrummet
Sen var det att halvt skynda tillbaka till hotellet för att möta resten av gruppen och sen åka till Asakusa.

Asakusa var Toykos huvud nöjeskvarter förr i tiden men brann ner under andra världskriget, det har sen dess byggts upp igen i gammal stil och är ett väldigt vackert område.


Hur det ser ut under den där stora röda "saken" på bilden ovan.










Inuti templet som är på bilden någonstans ovan finns den här be-saken. Du får inte gå fram till den däremot. Utan det finns ett staket flera meter framför den där du får stå och kasta ett mynt i en stor låda och när du gjort det får du göra en önskning om typ vad som helst tror jag.

I Asakusa sprang vi mest runt eller snarare trängdes fram genom massorna av folk. Tittade i affärerna och köpte omiyage, souvenir, som det förväntas av en att göra. För Japanerna är souvenirer inte någon sak utan det är typ godis/kakor som man köper. Försökte hitta någon stor låda som jag kunde köpa med mig till klassen men jag hittade ingen som var stor nog och var inte allt för pigg på att inhandla 2 st lådor D: Så det blev bara omiyage till värdfamiljen vilket blev små kakor i form utav en panda.


Det fanns två olika alternativ för den här dagen gällande vad man ville göra. Asakusa som jag valde och Tokyo Disneyland, har jag nämnt det förut? Kommer inte ihåg och orkar inte kolla upp det. I vilket fall så kanske man undrar varför jag valde Asakusa och inte Disneyland? Jo, för det som väger upp på Asakusa alternativet är att man fick 8 timmars fritid! Så när Asakusa tiden var över och WYS personalen lämnat oss så vi själva kunde bestämma vad vi ville göra var vi alla överens om vart vi ville åka. Akihabara.
Akihabara är typ Tokyos manga, anime, spel och nörd centrum. Så, är ni förvånade?
Väl där åt vi först lite och sen gav vi oss in på Akihabaras gator.

En sak som de flesta av oss ville göra var att gå på ett maid café.


Det var en lite lagom bisarr och kul upplevelse ^^ Dyrt var det dock O__O
1000 yen inträde sen så var du tvungen att beställa något och det billigaste var vanlig läsk för 550 yen.
Så en lite mindre än 150 kr nota för det café besöket. ;___;

Efter det gick vi runt lite som en samlad grupp för att sen splittras i för alla hade lite olika saker som de ville göra. Speciellt de norska killarna, de bara försvann utan att knappt säga hej då. How rude.



Gruppen jag var med stannade kvar i Akihabara och var där sent in på dagen tills vi bestämde oss för att åka iväg till Harajuku. Köpte ingenting egentligen i Akihabara vilket känns lite trist, bara ett minneskort på 16gig till kameran så nu behöver jag inte tänka på hur många bilder jag tar vilket iofs känns bra men ja...ingenting som var speciellt precis.

I Harajuku hade vi inte så mycket tid så vi tog lite purikura, vandrade runt och så åt vi något så himla japanskt som en indiskt curry wrap. Sen var tiden ute och vi var tvungna att åka tillbaka till hotellet som vi skulle vara vid kl 8. Vi kom dit 8.30. Vi ringde och sa att vi skulle bli kanske 10 minuter sena när vi märkte att vi inte skulle hinna. Sen blev bara problemet att vi gick upp i fel ända på tågstationen så då fick vi gå runt det hela vilket gjorde oss ännu mer försenade...
Så det var bara att buga lågt och be om ursäkt för att vi var sena.

Vi hade ett möte på kvällen där WYS personalen sa att vi inte fick stanna uppe efter ljuset släcktes vid klockan 12. Pfff, as if! Vi gick bara upp på övervåningen där de inte kunde höra oss så kunde vi stanna uppe till 2 på natten igen.
För allvarligt, vara uppe till bara kl 12 den sista natten som vi hade var lite svårt att lyda. Vi hade ju bara 3 dagar i Tokyo tillsammans och det var sista natten innan vi alla skulle åka tillbaka.

lördag 21 januari 2012

Att träffa utbytesstudenterna igen

Jag lovar mig själv alltid att den här gången ska jag gå och lägga mig tidigare. Den här gången, den här gången. Natten innan camp var inte annorlunda, satt uppe alldeles för länge och tittade först på tv för att sen läsa en bok. Vilket gjorde början av camp lite till en pina. Först gå upp och allt det där och sen vara på Tokyo station väntandes på att alla skulle ankomma. När ska jag lära mig?

I början var det lite sådär små awkward att träffa folk igen. Den först som anlände var en kille från Norge och i början stod man liksom där och glodde lite på varandra, sa ingenting. Men långsamt hittade man något att prata om och fick upp konversationen som sen tog mer fart när den andra norska killen kom.
Det var lite av en konstig känsla i början att vara med så många andra utlänningar igen. För även om det finns halvisar på skolan har jag inte kontakt med dem och de beter sig ändå som Japaner. Vilket bara lämnar kvar ALT:n på skolan, lärare med engelska som modersmål, men hon är ju vuxen och kommer från Karibien så det blir inte allt för stor connection där.
Men den konstiga känslan gick över och blev istället glädje över att träffa lite folk som är mer som dig själv än vad Japaner är. Speciellt skandinaver, när vi kom till hotellet och hade ett möte innan maten så sa de att vi skulle blanda oss och inte dela upp oss i grupper där vi bara prata våra modersmål. Så rabbla de upp exempel och tittade menande på oss svenskar när de sa ingen svenska grupp. Tror det snackades långt mer svenska och norska än andra språk, bortsett från japanska och engelska då.

Vi åt lunch på hotellet, gyudon, sen bar det av mot Tokyo Edo Museum där min personliga åsikt är att vi fick alldeles för mycket tid. Var inte ett så speciellt intressant museum bortsett från att byggnaden den är i är konstruerad högt upp i luften och ser ut som att ett rymdskepp från stargate har landat på fyra stora pelare.






När vi äntligen var klara med museet så åkte vi iväg mot Odaiba, tog låång tid.
Först vanligt tåg och sen monorail.

Veronica approves of monorail doors.

Monorail stationer har dessa rätt intressanta glassväggar med tillhörande dörrar som öppnas när tågen anländer. På Okinawa har vi något liknande men inte lika... vackert om man kan sätta den benämningen. 

I Odaiba så fanns det ingen fastställd plan utan vi fick instruktionerna, den här tiden ska vi vara tillbaka och se till att ingen blir själv. Så då var vi på egen hand. Dags för att leka runt i Tokyo ~ :D
Och ja, leka, det är nämligen så Japanerna säger när man "spenderar trevlig tid med andra människor" för att citera mitt lexikon i iPoden. Asobu - leka. "Vad gjorde du i helgen?" "Jag lekte med några kompisar" är hur Japanerna skulle uttrycka sig istället för att säga "jag var med kompisar".

 Utsikten från monorail tåget.

Så då lekte vi runt lite och tog några bilder. Jag och Veronica sprang iväg för att fota frihetsgudinnan medan de andra i gruppen stod nånstans långt bort.



Vi tar några bilder och springer sen tillbaka.
Poff de var borta, vi hade tappat bort gruppen. Och numret till någon av dem hade vi inte utan bara mailen. Så det var bara att skicka iväg ett mail, vandra runt lite i Odaibas galleria och vänta på svar.
Tillslut efter vi fått numret till en så hittade vi de andra.
Resten av tiden spenderades med att äta och sen springa och leta efter ett gamecenter där vi kunde ta purikura. Det fanns typ ett gamecenter men då skulle man betala någon jätte dyr inträdes avgift för att sen betala för sakerna inne också. Ovärt D:<
Vi tog purikura tillslut dock och efter det fanns det typ knappt någon tid kvar. Sista saken vi då gjorde var att gå till Starbucks där jag för första gången hittade en vettig äppelpaj. Totally glorious~ (Óv Ó)

Men som sagt, tiden där var över och vi åkte tillbaka till hotellet. Det betyder ju dock inte att man var tråkig och gick och sov på en gång. Utan vi stannade uppe till klockan 2 på natten, vi blev tillsagda att dämpa oss vilket funkade i någon minut och sen var ljudnivån som innan. Självklart så gick en del å la sig då och då och tillslut var vi en liten grupp som tillslut var tvungna att sova. Nästa utflykt skulle börja klockan 9 samma dag och många av oss gick upp 2 timmar innan vilket gav oss få som fortfarande var uppe dryga 5 timmar att sova på >.<. Det är så synd att man måste sova...det var så himla kul att sitta där i några timmar och bara prata. Aja fanns ju en till kväll.

onsdag 18 januari 2012

Tokyo är en underbar stad

Ända fram tills jag stod där innanför kontrollerna på flygplatsen så hade jag oroat mig för att jag verkligen hade allt. Det kändes för enkelt och att värdfamiljen var för "laid back" angående det hela.
Vilket var sant, om jag inte hade ringt WYS och de skickat mig papperna med streckkoden som jag behövde hade jag inte kommit iväg. Så jag hade rätt i att inte helt lita på värdfamiljen, inte för att de vill sabotera eller nåt, snarare så att de inte har någon aning om vad de höll på med.
I vilket fall kom jag ju iväg och landade i Tokyo efter lite mer än 2 timmar som bara flög förbi.
På flygplatsen blev jag mött av Sayaka som är min counselor och tillsammans åkte vi till hotellet så jag kom rätt och efteråt åt vi middag vilket hon bjöd på så jag kunde beställa vad jag ville, hur mycket jag ville. En annan från WYS anslöt sig till oss och jag fick reda på att dagen därpå när alla anlände skulle jag hjälpa Sayaka med att se till att alla hitta rätt. Vilket inte behövdes direkt alla hittade dit av sig själva.

En sak var lite intressant med hotellet tyckte jag...


var det här. Någon sorts rock som man skulle sova i? Gå omkring i?
Mappen som ligger på den fick jag på restaurangen för att jag beställde någon speciell rätt förresten.

Men ja, Tokyo är fantastiskt. I alla fall för en som älskar storstäder som jag. Om jag ska jämför med Okinawa så är allt så...lågt. Husen är små och låga, byggda i betong och i en del stadsdelar flagnar färgen på husen eller så syns det sprickor i fasaden.
Inte precis så man tänker sig Japan. Medan i Tokyo är det skyskrapor, rent och ordnat.
Jag gillar Okinawa bara att det...inte känns som Japan ibland. Skulle nästan vilja ta min skola med alla elever och bara omplacera den på någon av huvudöarna. Då skulle allt liksom vara perfekt.

Sorry för försenat inlägg men vPappa och bestämt sig för att dra åt internet tiden ordentligt.
*sigh*

tisdag 10 januari 2012

Julklapparna som jag fick

Skriver ett lite snabbt inlägg om julklapparna som jag då fick.
Fick som sagt 2 paket av värdfamiljen där det ena innehöll en tröja och det andra ett paket mörk choklad.
Så hade mamma också skickat ner ett stort paket fyllt med massor av godis och från en vän här i Japan fick jag några kakor.



Här i låg det kakor innan
Det här är allt svenskt godis jag har lyckats samla på mig under tiden


torsdag 5 januari 2012

Tokyo ni iku yo

Imorgon eller egentligen idag så åker jag till Tokyo för att träffa andra utbytesstudenter!
Det är egentligen inte förens på lördag men jag åker lite i förväg ^^
Vi ska träffas tidigt på lördag för att först checka in på hotellet vi ska bo på sen bär det av mot Tokyo Edo Museum sen Odaiba och sista äta tillsammans.
På dag två finns det en sak på tapeten och det är att turista runt i stadsdelen Asakusa som är byggd i gammal Japansk stil. Asakusa var Tokyos huvud nöjesdistrikt ända fram tills allt brann ner under andra världskriget men har sen dess byggts upp.
Den tredje och sista dagen besöker vi Ghibli museet vilket ska bli otroligt kul! Tyvärr så har jag för mig att man inte får ta bilder där inne...

Det ska bli så skönt att träffa folk som liksom inte är Japaner och i ens egen ålder. Skönast ska det nog bli att få prata lite svenska igen i liksom verkligheten. Tanoshimi ni~!

måndag 2 januari 2012

Träffa klassen~

Det var meningen att det skulle vara en klassträff men... tjaa inte ens hälften av klassen hade kommit när vi var som mest vilket var på kvällen. I början var vi bara 9 st till och med. Vad gjorde vi då?
Jo vi bowlade! Jag har inte bowlat på evigheter och var så där lagom nervös...första klotet hamnar direkt ner i rännan... andra blir det strike på eller vad man kallar det på andra försöket. (om man kallar det nåt speciellt) Står där lagom förvånad.
Fortsätter lite så, inte att jag får strike hela tiden eller så men det det går riktigt bra och leder över de andra tills på slutet då de knappar in och vinner över mig... Körde 3 rundor och på sista rundan på det sista försöket misslyckas jag totalt. Klotet hamnar i rännan och jag förlorar mot Kudou som jag hade tävling mot som jag annars skulle vinna över. Svor högt en lång harang av svordomar på svenska till deras förtjusning. De började skratta högt och klappade händerna vilket man gör här när man tycker något är kul eller bra gjort... jag borde vunnit... dammit.

Men huvudmålet med att ha klassträffen var att vi alla skulle träffas och äta tillsammans.
Det gick inte så bra... Klockan 7 var det meningen att vi skulle äta och lite innan klockan 8 kunde vi konstatera att vi måste avboka oss på den restaurangen vi var bokade på eftersom alla 40 som det var bokat för kom inte. Personalen var lite irriterade och Takuto som bokat fick utstå att prata med dem och skämmas lite. Så då var frågan, var äter vi nu? Kom upp många olika förslag och ett var att gå på karaoke vilket gillades av de flesta, tyvärr skulle den stänga för dagen ungefär vid den tiden.
Så tillbaka där vi började, 2st tröttnade och köpte mackor vid något ställe. Det slutade med att vi delades i två grupper där en gick och åt shabu shabu och en åt ramen. Jag gick med ramen gruppen.
   Shabu shabu är någon sorts gryta som man tillsammans kokar vid bordet och ramen är en nudelsoppa.
Måste säga att restaurangen vi har i Stockholm klarar sig bra! Den har några snäpp godare ramen än den jag åt där i Chatan. Kan vara för att ramenbaren (?(vet inte vad jag ska kalla det)) ligger i anslutning till det stora shopping distriktet American Village, låter ju inte så Japanskt eller hur?

Nåväl, vi kände oss sugna på någon efterrätt när vi var klara och tidigare på dagen hade vi sett att det fanns ett mobilt bageri inne i en byggnad när vi gick och såg på en liten kort 4d film.
Bageriet sålde lite olika saker men det vi alla ville åt var melonbröd. Nybakt melonbröd, såå gott.

Jag har inte tagit bilden

På vägen till bageriet hade Fumiya ringt och sagt att alla de andra väntade på oss vid stranden så när vi ätit upp våra melonbröd stack vi dit. Vi var där till lite över 10 då vi alla behövde dra hemåt. Det är nämligen så att här så plockar polisen upp en ifall man är ute efter klockan 10 och är under 18 år.
Jag skämtar inte, trodde inte först på det men har fått det berättat för mig tidigare och sen nu den här gången. Av olika personer för den delen också. Gud så tråkigt :C
När jag berättade att vi inte gör så i Sverige sa en "tengoku" himmelriket. Skrattade inombords då ^^
Fick sen skjuts hem av en förälder och kom hem lite så där lagom sent.

Nyårsfirande eller tja...avsaknaden av det

Är det fel att säga att jag på sätt och viss längtar till att få byta värdfamilj?
För som jag skrivit tidigare, de är så himla oengagerade. Vad gjorde jag på nyår? Något speciellt? Icke!
vPappa jobbade så vi skulle inte göra något, fanns ingen plan alls. De är så himla "dull".
Den enda planen som fanns var att städa så för att vara en liten bra utbytesstudent frågade jag om jag kunde göra något för att hjälpa till. Det kunde jag, ta med vBröderna och lek i parken som finns nära där vi bor. Visst kan jag göra, inga problem. Efter det så åkte jag in till Naha och shoppade lite kläder inför Tokyo, huvudöarna är lite kallare än Okinawa.
Och det var allt, jag gjorde absolut inget speciellt på nyårsdagen. Vilket känns liksom lagom kul.
Särskilt med tanke på att det är en av Japans större högtider.

Så förhoppningsvis är den nya värdfamilj lite mer aktiva och bryr sig mer om en.
För nu kan jag nästan göra som jag vill ändå, jag kan bara åka in till stan och stanna sent in på kvällen utan att de kommer och undrar var jag är. Vilket på sätt och viss är skönt att ha frihet men samtidigt, jah skulle vara trevligt om de ändå visade att bryr sig. De ända regler som finns är typ, använda inte internet för mycket och sent samt, duscha inte för länge. Det är typ allting egentligen.

Så även om jag inte har något familj där det direkt finns några problem där man inte är bekväm med någonting som t.ex. att familjen röker eller så, så kan bristande engagemang vara riktigt frustrerande.
Eller att familjen inte "lagar" maten på riktigt från grunden för det mesta och när det görs så är kryddning ett helt främmande koncept. Vilket är väldigt synd för när vi går ut och äter så är Japansk mat något av det godaste jag ätit.

Så klag slut för den här gången, tycker det är helt befogat dock. Ska bli skönt att byta värdfamilj, samtidigt som det är lite läskigt. Förhoppningsvis är den mer engagerad och så finns det inga småbarn i familjen. Det räcker med 5 månader i en familj med småbarn...