onsdag 29 februari 2012

Ställda frågor

Hur mycket kunde jag innan jag åkte och hur mycket kan jag nu?

Det är en ytterst svår fråga tycker jag. För hur ska man kunna mäta det?
Kunde jag kommunicera? Ja. Kunde jag göra det bra? Nej
Kan jag det nu? Mja, det går an, jag bråkar fortfarande med grammatik känns det som och böjningar av verb blir ibland hyfsat svårt då jag ska böja ord som jag egentligen bara vet positiv presens av. Då blir det krångligt ibland, särskilt eftersom jag kan börja tvivla när en del ord böjs så de blir exakt likadana.
Men hm...om du typ har en standard "lär dig japanska" bok och du kan allt i den så har du den nivån jag låg på kanske? Och var jag är nu vet jag inte riktigt precis, sorry~
Men jag har allt lärt mig en del i alla fall ^-^

Har jag svårt på lektionerna?

Inte precis. De enda lektionerna jag deltar fullt ut i är Engelska, idrott och kalligrafi. Resten är tid då jag kan göra vad som helst på. Så den senaste tiden har jag mest suttit och läst böcker för att...jag har inte orkat plugga xD Så det är inte så svårt precis. Men om jag faktiskt skulle vara tvungen att delta så ja, det skulle vara svårt tror jag. Lärarna pratar så himla snabbt!

När kom jag hit?

I början av september. Så ja du har helt rätt, jag kom precis in i mitten av årskurs ett.
Och i Japan så blandar de klasserna efter ettan pga att de gör sina programval i tvåan, antingen väljer de bunkei, bunrikei eller rikei. Vilket på Svenska blir typ samhäll, samhäll-vetenskap och vetenskapsinriktning. Jag kommer inte välja det där själv utan kommer bli placerad i den klass där jag nog kommer passa in bäst och där det finns folk jag redan känner. Det har jag pratat med homeroom teacher om. Så faktiskt om vad blir det? Ca 3 veckor kommer jag ha en ny klass som jag kommer gå tillsammans med resten av året ut. Så svårigheter? Nej. Tråkigt för att jag kommer byta klass? Oja, jag älskar ichinen sankumi men det finns ju inget att göra åt hur saker och ting ser ut eller hur?
Shikata ga nai yo.

Obligatoriskt med presenter?

Tror jag inte det är... o__O
Men jag tror att det är något som är förväntat av dig och såvitt jag vet så gör alla det?
Fråga utbytesorganisationen angående det tycker jag är bättre.

Där är svaren och om det finns fler frågor, från vem som helst, så kommer jag att besvara dem.

Tror jag ska ta och skriva ett inlägg med användbara ord samt såna som bara finns här borta i Okinawa. Samt såna ord eller uttryck som du nog inte kommer lära dig i en textbok. Förhoppningsvis blir det ett bra inlägg så jag inte failar och inte kommer på något.

tisdag 28 februari 2012

Lite små saker

1:
När vi var på shabu shabu stället så satt det ett annat gäng tjejer och killar precis bakom oss.
Tittade inte så noga på dem när vi gick in men jag tyckte att de såg ut som typ universitets studenter.
Senare när vi satt och åt så sa killen som jag inte pratat med så mycket innan att de är högstadieelever.
Jag blir helt O__O "Gachi de chuugakusei da?!" "Är de verkligen högstadieelever?!" på vilket han svarade, "Ja, vad trodde du? Folk från samma årskurs?" Då vågar man ju inte precis säga att jag trodde att de gick på universitetet precis....
Efter det så gjorde jag en liten kulturell tabbe, jag pekade bakåt på dem med tummen utan att vända mig om och frågade en sista gång för att bekräfta att det verkligen var just dem.
Han säger ja och slår sen lite lätt till min hand och säger åt mig att inte peka så.
Varpå jag säger, "juste kultur jah..." vilket han skrattade åt.

2:
När vi ätit klart och gått ut från restaurangen så bad vi en japansk kvinna och hennes amerikanska pojkvän att ta ett gruppfoto på oss. Pojkvännen visste uppenbarligen hur man ska hantera en systemkamera vilket jag pratade lite med honom om efter fotot var taget. Man kan väl säga att mina klasskamrater blev lagom imponerade och utbrast i många "sugoi" och "kakkoii" vilket blir "fantastiskt, coolt" på svenska.

3:
När vi alla började dra oss bort från restaurangen och sen var och en hem till sig så var det två amerikaner vid ett krön. En kille och en tjej. Tjejen utbrister helt plötsligt "He farted! He farted real bad!" Då säger en av killarna snabbt till mig "Översätt! Snabbt nu översätt snälla!"
Alla garvade rätt bra när de fick reda på vad tjejen hade sagt ^^

4:
Idag så var Fumia både irriterande och rolig.
Innan skolavslutningen ska alla ettor ha en tävling där klasserna tävlar mot varandra i sång.
Så ibland går en del av lunchtiden åt till att då öva på låten.
Idag var en sån dag och då hann vi inte gå till balkong stället och äta utan vi var tvungna att sitta i klassrummer, åå fasa. Eller kanske inte då.
Jag och Fumia föste ihop två bord och åt tillsammans. Det innebar att han hade enkel åtkomst till min mat... Jag hade svamp i lunchlådan idag. Vet ni vad han gjorde då? Han grabbade tag i en svamp med sina ätpinnar och stoppade in den i mitt ätpinnsfodral! Vilken fräckhet!
Han sköt ihop fodralet och visade upp det för mig, sen så långsamt drog han ut underdelen där svampen låg och av någon anledning var det helt galet kul. O.O
Hade svårt att sluta skratta, hur många gånger han än gjorde det. Det är liksom verkligen inte vad man förväntar sig att hitta däri! Sen visade han det för några andra och alla skrattade åt det.
Ni som läser det här förstår säkert inte vad som är så kul med det och ärligt talat förstår jag inte det själv, bara sån där humor man får ibland, sen så har jag ju rätt så konstig humor själv för den delen vilket folk som känner mig vet ^-^

David, kommer skriva ett svar till dig imorgon, svår fråga du ställde där! O=

lördag 25 februari 2012

Shabu Shabu~

Som jag berättade tidigare så var det klassträff igår och då gick vi och åt shabu shabu.
Vad är det för något då?
Shabu Shabu är när man är en grupp människor som sitter runt ett bord, i mitten av bordet finns en gasolgrill med en gryta ovanpå. Jag vet inte om det är standard men där vi åt så hade grytan liksom en "vägg" i mitten så man kunde ha två olika buljonger att koka köttet i, alternativt grönsaker om man nu vill äta det. Man värmer då upp buljongen och doppar köttet kanske i 15sek om inte mindre sen är det klart att äta. Med andra ord, köttet är extremt tunt!
Tog ett tag att bli mätt men det är väl kanske fördelen med det hela! Att sitta en lång stund, prata och äta god mat utan att nödvändigtvis bli speciellt mätt snabbt.

Det var lite synd dock för många kom inte, inkluderat de mest sociala killarna. Däri inräknat några kompisar. :c Tur nog kom 2 kompisar så det gick att snacka utan problem. Samt en annan kille i klassen som jag knappt pratat med innan men som är hyfsat schysst har jag märkt. Vi fyra satt då vid ett bord medan alla andra satt vid olika bord, alla får ju inte plats vid ett!

Har jag nämnt att en av mina kompisar har åkt på utbyte i Hawaii?
Tror inte det, i vilket fall så åkte Yuusuke, han som kan Engelska, samma dag som klassträffen.
Tur nog är det bara i 2 veckor men vafan, han kan ju inte bara åka iväg så där! O:
Å jag kanske hycklar, so what? Får jag göra tycker jag ^^

Ps: Inte helt säker, men det finns också en maträtt kallad sukiyaki som är typ exakt likadan som shabu shabu, enda skillnaden är att i shabu shabu så håller man i det som man vill äta med ätpinnarna och rör runt tills det är klart. Det är just det som är shabu shabu, röra runt med det och inte bara lägga det i grytan som man gör när man äter sukiyaki. Tror det är så...

torsdag 23 februari 2012

Kaos i klassrummet

En gång i slutet av varje månad så flyttar vi runt våra skrivbord i klassrummet så att man inte alltid sitter bredvid samma människor samt så att de högljuda eleverna kanske inte hamnar bredvid någon de kan vara högljud tillsammans med. Idag var det dags att flytta runt igen. I vanliga fall brukar det gå rätt lätt till men idag blev lite annorlunda. Vi alla körde in i mitten av klassrummet med våra skrivbord för att vi liksom skulle till andra sidan klassrummet. Så då stod vi där och "hur gör vi nu då?"
Tillslut gick det efter lagom mycket stök å don men det var rätt komiskt när vi alla stod i mitten och var förvirrade ^^

Förövrigt så ska jag tydligen delta i en handbollsmatch nästa lördag...få se hur det går....

tisdag 21 februari 2012

Hur är det möjligt?! O_O

Imorgon ska vi ha godis party (?) i klassen så jag och vBror cyklade iväg till den lokala matbutiken, San-A.
Tittar runt lite bland de vanliga godisarna, chipsen och liknande. Sen så går vi till själva import avdelning som finns på alla butiker.
Men...det här var ingen vanlig import avdelning.
När vi kommer till själva hyllan slår det slint i huvudet. Jag ser flera paket prydda med den svenska flaggan, jag tittar närmare och märker att det är paket fyllda med...pepparkakor.
De säljer pepparkakor här i Japan!!!
Grabbar tag i 3 paket och struntar totalt i priset! Det är svenska pepparkakor, de är ovärderliga här borta!
Lite sent ute med pepparkakor kanske men vafan! Det är lite smak från hemlandet ^-^


lördag 18 februari 2012

I am NOT Harry Potter

Idag eller igår kväll, beror hur man ser på det, så var jag med vBror och vPappa o åt på restaurang.
Vi två satt för oss själva på nedervåningen medan vPappa var på övervåningen och åt med sina gamla vänner. Palla gamla gubbar :P Tydligen så samlas de varje månad och äter på just den restaurangen.
I vilket fall när vi ätit klart och vPappa kom o hämta oss så träffade han några de känner på nedervåningen. En kvinna med sina två döttrar som jag självklart har ingen aning om vad några av dem heter. En detalj, restaurangen har själva baren där man kan sitta och precis bakom finns det små upphöjda rum i japansk stil där man sitter på golvet och äter på ett lågt bord. När vPappa sköt undan dörren till vårt rum och sa att det var dags att åka hem så ser jag då att mamman, som jag inte vet om att de känner än, tittar snabbt på mig, vänder sig tillbaka sen tittar igen fast den här gången med lite uppspärrade ögon fyllda med förvåning. Sen vänder hon sig till sina döttrar och säger något, de tittar på mig och så pratar de lite. Jag försöker att inte bry mig om det, pratar klart med vBror och tar på mig ytterkläderna.
Så visar det sen att de känner varandra och de pratar lite å så. Sen så säger mamman till mig, "bli inte arg men de säger att du ser ut som Harry Potter" ... *sigh*
Då kommenterar jag att det är lugnt, alla har liksom redan sagt det.
De pratar vidare och sen frågar mamman ifall jag förstår och om Japanska är okej.
Igen det är helt lugnt, jag förstår. Då utbrister den äldsta av döttrarna, "hatsuon!" med förvåning i rösten.
Det betyder "uttal" och då syftar hon uppenbarligen på att mitt uttal är bra vilket förstärks av att vBror sen kommenterar att mitt Engelska uttal är "yabai" = bokstavligen farligt bra men tjaa, bra kan man väl säga. Då vill de att jag ska säga " I am Harry Potter" på vilket jag då säger "I am NOT Harry Potter" i en väldigt hög röst. De börjar skratta högt och jag tror vi tillsammans vände ett par huvuden i restaurangen vid det tillfället.
Tror dock att de missade den där "not" delen...

torsdag 16 februari 2012

Snurrig värdmamma

Har precis gjort klart en kladdkaka till värdfamiljen, eller tjaa något som ska vara en kladdkaka...misslyckades lite. Fanns nämligen ingen rund form så jag fick ta en rektangulär och då visste jag inte hur länge den skulle vara för att få bra kladdighet så i slutändan var den inne för länge och all kladdighet var förlorad, verkar det som. Vi har inte ätit den än ser ni.

I vilket fall, till den snurriga delen.
Till kladdkaka äter man grädde eller hur? Och det finns säkert någon som är rebellisk och äter den tillsammans med glass eller något annat, i don't know. Men i vilket fall, jag utgår ifrån att grädde är normen och att det serveras i en skål vid sidan av så att man får ta så mycket grädde som man själv vill ha.
Det var att vända världen upp och ner för vMamma. Hon trodde att jag ville bre ut grädden över kakan och blev helt "Vaaaa?" över att nää den ska vara i en skål vid sidan av.
"Ska man ta själv?? O__o"
'"Aaa det är så vi gör"
"Själv service?"
"Mmm"
"Intressant...jag har aldrig stött på något liknande tidigare..."

Så jag vet inte riktigt hur resultatet blev ännu men jag hoppas den är okej. Även om den inte är kladdig...

Uppdatering:
Den blev god! Även om det inte liksom blev en kladdkaka utan mer utav en chokladkaka så är det ju gott ändå på sitt sätt.

Hände en till rolig sak förresten. ^^
När vi väl satt vid bordet och skulle äta kladdkakan så började hon ta upp sin bit från formen och äta den med handen! o____O
Varpå jag skriker till och säger att man ska ha den på ett fat och äta med sked! Japanerna är allt bra underliga.

tisdag 14 februari 2012

Barentain eller バレンタイン eller varför inte alla hjärtans dag

Japan ska alltid vara lite annorlundare än andra länder. I Japan, för er som inte vet, så ger tjejerna choklad till killarna på alla hjärtans dag, killarna återgäldar då det en månad senare den 14 mars, ifall de fick någon choklad.
Denna längtar en del killar till, andra fruktar den och somliga är likgiltiga inför den, som hemma då.


Man måste säga att tjejerna i min klass har humor ^^
Om ni tittar på det till vänster och sen tittar noga på texten så kanske ni ser att det står "oppai choco".
Vad det betyder kanske ni kan lista ut själv. Om ni inte lyckas så ska jag ger er en liten hint.
Alla i killar i klassen fick sån där choklad och en del av dem hade fått en tjej ritad på lappen och sen var chokladen placerad där de ska vara. Det var väldigt kul att se på när några av killarna börja tveka när de skulle äta chokladen "men hur ska man äta den här då?" sa de.

Sen så är twixen från vår homeroom teacher som gav till alla killar, tjejerna blev lite svartsjuka.
Och den till höger är en till sak som alla killar fick fast i slutet av dagen, en inbjudan till en klassträff som ska vara om ett tag. Min klass är awesome.
Sen de två övre fick jag från Miki och Yuna. Så jag fick från två tjejer! Vilket jag slog de flesta om inte alla andra killar i klassen med :P Vilket känns lite sad på sätt och vis då det egentligen inte är så mycket..uhum. Anyway, rolig sak på lunchen. Fumiya var rätt så nere pga av att han inte hade fått någon choklad direkt av någon och var verkligen...hur ska man uttrycka det... inte så mycket Fumiya?
Han la sig ner och kröp ihop, gick iväg och byggde upp en vägg med saker som finns där på "vår" "balkong" . Kommer tillbaka till oss lägger sig ner igen och efter ett tag pratar lite och sen säger han till mig lite halvt hånande, efter att först kommenterat sin olycka över att inte fått någon choklad, "du fick väl heller ingen?" på vilket jag då svarar leende "Jodå jag fick allt". Han gör ett ansikte som typ uttrycker "vafan är det här?!"  och lägger sig ner igen. Sen frågar han vilka jag fick det ifrån och så gör han samma ansikte igen efter svaret. Så går han sen iväg till sin mur som han byggde innan och la sig ner självömkande.
Tog ett tag för honom att komma tillbaka till oss. :/

Och det var väl allt!

måndag 13 februari 2012

Jag hade väl lite fel då

Så just nu sitter jag och skriver på min egen dator i värdfamiljens hus, den som jag skulle byta till.
Det var nämligen inte så att de inte skulle ha internet för alltid, utan de skulle bara uppdatera det gamla till fibernät. Vilket tog en vecka innan de kom och installera det hela, sen så var problemet att vi hade lite svårt att komma åt internet. Vilket var så himla frustrerande O__O
Lamporna lyste och jag hittade internet så jag kunde connecta men man var för tvungen att konfigurera skiten och sen så visste ingen av oss lösenordet! Men det löste sig sen genom att en kollega till vMamma kom och hjälpte oss. En till sak som kom med att de uppdaterade internetet var en sak kallad HikariTv. Det innebär att de har gått ifrån standard utbudet på typ 6 kanaler till ca 100 eller nåt i den stilen. Vilket innebär en väldigt glad Elias. För bland dessa kanaler finns det ett antal musik kanaler som kontinuerligt spelar diverse japansk och koreansk musik. Både såna som jag redan känner till och helt nya vilket är väldigt spännande! Upptäcka helt nya artiser, so happy =3

Så det var första saken. Delat rum då? Jag gillar verkligen inte att inte ha all information. Det fanns två alternativ. Antingen så delat rum då eller så kunde jag få det som används som typ "vardagsrum".
Det är ett "washitsu", rum i japansk stil, där själva värdfamiljens tv är i. Så man kan inte helt vara ifred men det är bättre än delat rum och liksom öh, mer av en japansk upplevelse. Jag sover nämligen på en futon som jag då rullar ut på kvällarna och sen rullar upp på morgonen.

Och sen att vi inte matchar varandra så bra.  Det kommer jag fortfarande hävda, i alla fall om man jämför med hur jag passar med den andra familjens barn (den som kunde ta emot mig) och jag tror att jag möjligen skulle ha mer roligt där. Men det har sina fördelar med att var här. Det är nära till skolan, dryga 15 minuter mot mer än en timme som det skulle ta med den andra. vFöräldrarna är schyssta vilket de är i den andra också men yea... Stort hus! vMamma verkar vara ledig varje helg. Maten är som en dröm om man jämför med maten från den andra familjen, allt lagat från grunden och riktig japansk mat! Frukost lagar hon också till oss och tvätten bestämde hon att hon skulle göra efter jag visade mig vara helt värdelös på det eftersom jag inte hade för vana att stryka tvätten, jobbigt ju(!), samt att jag kan inte fylla en tvättmaskin själv.

Sen så kan man väl uhum säga att jag kan ha en liten vana att reagera alldeles för häftigt för snabbt.
Så allt är bra, jupp inga direkta problem med värdfamiljen alls.



Och det är mitt rum då =)

lördag 4 februari 2012

okej sista för tillfället då

En bra sak som hänt idag är att jag precis har varit på FamilyMart med Takuya och köpt konsert biljetter.
Vad för konsert? World Music Festival in Okinawa - K-Pop Special Live!!
Det kommer bli så himla awesome!

Konserten är den fjärde mars och artisterna som kommer hit är:
Kara, Rainbow, INFINITE, Secret, 2PM och ZE:A.

Så just nu lever jag på den lyckan för tillfället ^^

Glöm inte att rösta förresten  ;D
http://www.lexiophiles.com/english/vote-for-your-favorite-ix12-blog-2


~

fredag 3 februari 2012

Skit kul...

Så idag fick jag reda på lunchen, genom att vi pratade lite om dit jag nu ska flytta imorgon, att värdfamiljen inte har något internet.
Great. Som om det inte var nog. Nu ska jag nästintill bli helt isolerad från allt och alla, bo i samma hus som någon du inte gillar speciellt mycket och för att toppa det hela ska ni dela rum.
Så det här är kanske sista inlägget jag gör på väldigt länge.
Ska försöka hitta något internet café som nödlösning men först och främst sätter jag lite hopp vid att jag kanske ändå kan byta familj... förhoppningsvis. Finns inga som helst garantier för det men man kan ju hoppas att det kan gå.

Så blir jag lite pissed på vad WYS skrev till mig i mail.

You have to thank Asato san and please clean your room before you leave.
I  went to see Furugen san today and they were really nice people, so don't worry.

Klart jag vet att jag ska tacka, klart jag vet att jag ska städa ut rummet, det är ju helt självklara saker!
Jag är inget litet dumt barn även om man kanske kan tycka det när jag reagerar som jag just nu gör men kom igen, jag är iväg på ett utbytesår, jag har 5 månader kvar och de ska väl rimligtvis bli så bra som möjligt. Så att då spendera den sista tiden med en familj som du är obekväm med för att säga det lätt känns inte som det bästa sättet att spendera tiden. Och sen att hon säger åt mig vad jag ska tycka för det är det hon gör där, "jag tycker det är såhär därför ska du också tycka det" blir det som.

Så jag är rätt pissed och förstår inte alls vad familjen tänker med, förstår de inte själva att de kanske inte är speciellt bra anpassade. Och hur kan man inte ha internet?! Ett av världens mest avancerade folk och ni har inte internet? Inte så att de inte har råd för pengar har de nog, de lever nämligen i 3 våningshus med hiss. Jag förstår verkligen ingenting alls hära och hoppas innerligt att jag kan få byta familj.

Så vi får väl se var nästa inlägg kommer ifrån. Ett internet café eller ytterligare en ny värdfamilj, jag hoppas på det andra.

onsdag 1 februari 2012

I hate to do this but...

Om ni läst kommentarer på mitt inlägg om julklapparna som jag fick så vet ni att jag tydligen har blivit nominerad till någon tävling om bäst blogg.
Och det kan ju vara kul att vara med på den listen.
Så ifall ni gillar det jag skriver så kan ni väl gå in på länken här nedan och leta upp "Nihon no Noto" och rösta på min blogg. ^^

http://www.lexiophiles.com/english/vote-for-your-favorite-ix12-blog-2


Det var allt!

Vi behövde inte skoluniform

Igår och idag så har vi på de två sista timmarna städat ordentligt i klassrummet och på toaletterna, gissa vad jag fick första dagen? Toaletten såklart.
Jag har ju berättat förut att i Japan så är det eleverna som städar i skolan, jag nämnde dock inte att vi städar toaletterna själva också.
Det är inte så farligt som det låter däremot. I vanliga fall så sprutar vi lite vatten överallt, strör runt nåt tvättmedel och skrubbar lite på golvet sen sköljer med vatten så är det klart. Den här gången så plockade vi tuggummin på golvet och skrubbade handfaten.
Så inte speciellt svårt för oss som hade toaletten.

Däremot de som gjorde rent i klassrummet fick flytta ut alla skrivbord, tvätta och vaxa golv och massa andra saker som jag inte riktigt har koll på eftersom jag gjorde rent inne på toaletten.
Sen så idag fortsatte vi med klassrummet. Byte lampor, gjorde rent vägar och gömda utrymmen.

Så varför rubriken? Jo eftersom vi städade igår och idag behövde vi ha på oss skoluniform utan kunde komma i typ idrottskläderna eller klubbaktivitetskläderna. Det kändes så himla konstigt! O_O
Från att alla har likadana kläder till att alla har helt olika. Kommer ju få värsta reverse culture shock sen.

På senaste tiden har det varit rätt nice väder här borta. Från att ha varit ett totalt lager av moln över Okinawa så efter det regnade flera dagar i rad så är det äntligen öppen blå himmel och sol.
Så idag efter vi hade ätit klart låg vi 5 killar på rad och vilade i solen. Det var typ senvår värme.
Så just nu skulle jag säga att det är perfekt väder här borta, fasar lite inför när fuktigheten kommer tillbaka och man dör om det inte finns någon fläkt eller AC i närheten.

Förövrigt så byter jag värdfamilj nu på lördag, har jag sagt att det var på lördag?
Ska bli väldigt skönt att komma bort ifrån det här huset, börjar bli sådär less på allting här.
Samtidigt eftersom jag inte är helnöjd med den nya värdfamiljen så känns det jobbigt. Oh well, finns inget man kan göra.