Hur jag blev vän med mina värdbröder

Först i början var mina värdbröder liksom väldigt blyga och höll sig undan.
Vilket är ju bara att förvänta sig. Vem är den här personen i vårt hem?! Svårt för ett barn ju.

Så helt i början var de tysta och tittade misstänksamt på en.
Men långsamt och försiktigt första dagen när jag håller på att packa upp så vågade sig lilla Reo in i rummet. (3år) Varpå jag grabbar tag i en godisförpackning jag lämnat på skrivbordet och räcker det mot honom och frågor ifall han vill ha. En sån där Maoam förpackning.
Tittar försiktigt på den och sträcker fram handen, undersöker godiset lite sen rycker åt sig den och springer iväg.
Sen lite senare var det fullt liv och Haru och Reo lekte och jag verkade vara någorlunda accepterad.
Senare på kvällen gav jag iväg presenterna plus lite mer godis så då var liksom det typ fixat.
Jag tror de har lite smått missförstått presenterna men aja, vafan.

Lika bra att börja med peace tecknet Elias, var som en Japan