torsdag 28 juni 2012

De oundvikabara avskedena

De är gjort. Allt är avslutat och det finns inga lösa trådar kvar nu. Jag har sagt nästan alla mina farväl, finns bara att säga adjö till vFamiljen imorgon sen så allt klart.

*Suckar* Talet inför klassen och folk från förra klassen samt andra personer gick väl okej. Blev så jävla nervös och var tvungen att hålla kontrollen över mig sjä'lv så jag glömde allt jag tränat på.
Var tvungen att titta ner i papperna hela tiden känns det som...
Det är verkligen över. Jag kommer aldrig sätta min fot på Futenma High Schools mark igen som en student. Aldrig köpa något från skolkiosken igen. Aldrig spela handboll med klubben igen. Aldrig ta bakvägen in i klassrummet igen. Aldrig sitta vid min bänk på min stol. Aldrig sitta i klassrummet innan AC:n blivit påslagen och klaga över hur varmt det är medan jag sitter och viftar med min uchiwa för att kyla ner mig själv. Aldrig äta en obento igen, även om de kanske inte är speciellt goda så jah, aldrig igen. Aldrig vända mig om innan homeroom och sitta o snacka med Kirisa när man egentligen ska plugga. Det är så himla mycket som aldrig kommer igen och det suger. Det suger så himla hårt men det är ju något som var oundvikligt från första början. Jag visste att den här dagen skulle komma, när jag tillslut var tvungen att packa ihop alla min saker och åka hem.

Det är över...mitt utbytesår är över, fan va snabbt det gick. Ni vet, det här har varit mitt mål i livet som 4 år tillbaka. Sommaren 2008 bestämde jag mig. Jag ska åka till Japan som en utbytesstudent och uppleva Japan. Och det har jag gjort nu! Jag har bott här i snart exakt 10 månader. Jag kan hålla en vanlig oformell konversation utan problem och så. Jag känner mig nöjd över vad jag åstadkommit.
Visst kunde kanske ha pluggat mer och kommit ännu längre i mina Japanska kunskaper men det är ju bara jobbigt :/ Har jag något jag ångrar? Något som jag kunde ha gjort bättre? Nej, jag är helt fullkomligt ångerfri, allt har gått som det borde ha gått, det har varit perfekt. Om vi bortser från vFamiljerna hehe. Med det så återvänder jag till Sverige med minnen för livet, vänner för en lång tid framåt (förhoppningsvis) och ett leende på läpparna. Jag tog mig till Japan, lyckades skapa ett liv här och uppfyllde min dröm. Det här blir det sista inlägget jag skriver medan jag fortfarande är i Japan.
Det betyder däremot inte att bloggen är slut. Jag har fortfarande saker att berätta om, utvärdering och massor av bilder som jag vill att ni ska få se.
Med det sagt så avslutar jag nu mitt sista inlägget härifrån Japan.


2 kommentarer:

  1. Äntligen kommer du till Sverige!hoppas du inte blir sjuk för 30+ till 10 är inte kul x)) //jessi

    SvaraRadera
  2. Välkommen hem, Elias!Du får nya mål i livet och Japan har säkert inte sett det sista av dig! /mamma

    SvaraRadera