Hes

Nu börjar som sagt allt lida mot sitt slut och i lördags hade vi typ en avskedsfest med den gamla klassen där vi först var vid Sunset beach, tyvärr var det så många som kom sent så vi blev aldrig tillräckligt många för att göra någonting innan det var dags att dra till Yakinikun. >.< Bastards

Jag och Takuya åkte dit i förväg till Mihama där stranden ligger och gick o kollade på lite saker. Jag hittade några snygga ätpinnar som jag köpte med mig. Oh jag förstår hur ointressant det är att läsa hur varmt det är men man drog sig verkligen för att gå ut när man väl gått in till ett luftkonditionerat ställe. För att ni ska förstå. Att gå hemifrån till busshållplatsen i shorts och t-shirt genererade liksom svett på armarna och det var till att hoppa in i matbutiken som är precis bredvid bushållplatsen för att kyla ner. Smärtsamt!

Så för att få tiden att gå när vi väntade där vid stranden var vi några som gick ner och vadade runt lite. Japanerna var lite mesiga så jag var den som gick längst ut och blötte ner byxorna, värt det.
Några av tjejerna byggde ett sandberg men de flesta stannade borta vid mötesplatsen och snackade.

Som sagt så när de flesta väl var där så fanns det inte direkt någon tid kvar och det var så varmt så ingen var direkt pigg på att leka. Det blev då bestämt att vi skulle gå och ta purikura!
För er som inte vet vad purikura är för någonting så är det ett fotobås! Man väljer bland lite olika bakgrunder i början eller eftersom, finns olika varianter, de editeras sen in bakom en. Så startar båset en timer som räknar ner till när fotona ska tas, blir väl en sisådär 6 olika bilder. På varje bild är det då meningen att man ska göra olika poser eller varför inte blanda in en och annan konstig min. När alla bilder är tagna så går de igenom ett magiskt program som finns i maskinen som slätar till ens hy, förstora ögonen eller vad för funktion som man nu tog i början.
Man rör sig sen till sidan om båset där en skärm finns som 2 personer kan använda för att redigera alla bilderna, lägga till text, roliga hattar, glasögon eller vad man nu vill ha på bilden. Sen när man är klar printar maskinen ut småversioner av alla bilderna på en stor bild som klipps i mindre bitar som man då delar ut bland varandra! Finns också en funktion att man skriver in sin mail i en ruta så skickas bilderna digitalt till en! Jag har fått några av de bilderna så jag tänkte lägga upp en så ni kan beskåda.

På purikura stället så möte vi upp Kudou och Ayano med deras utbytesstudenter som tydligen hade haft sin egna Hawaii utbytisar träff!
Efter allt var klart så var det dags att dra iväg till yakinikun! Vilket innebar en lång vandring i värmen. Jag tyckte inte om det så mycket... Fast jo angående titeln! Av någon anledning runt tiden då vi tog purikura så blev jag liksom mindre som mig själv... Jag blev liksom väldigt, nästan läskigt, översocial O_O
Så jag kunde liksom pladdra på med folk, skrika efter någon person som gick iväg i förväg och fråga var den allt tänkte ta vägen. Jag tror det har att göra med att jag till skillnad från dessa två nya utbytesstudenter, som är trevliga, faktiskt kan snacka japanska och anstränger mig för att göra det.
Så det steg mig lite åt huvudet och jag ville visa att jag, jag kan allt snacka med alla här.
Och vad jag menar med att jag anstränger mig är att, när jag kom hit så bestämde jag mig för att aldrig snacka engelska som ett förstahandsval. Engelska användes bara i nödfall när jag inte visste hur jag skulle säga det på japanska och det inte fanns i lexikonet. Annars så var det bara japanska som gällde, hur basic och fragmenterad den än var så förstod de tillslut vad jag menade och jag kanske lärde mig något nytt ord på vägen. Men de här, åtminstonde killen, vet inte så mycket om hur tjejen är, verkar inte ens försöka kommunicera på japanska. Jag har hört killen snacka japanska 2 (!) gånger under de gånger jag varit med honom. Han verkar liksom kunna åtminstonde men han vågar inte försöka verkar det som. Så på engelska lektionerna snackar han alltid engelska vilket känns väldigt störande på något sätt...

Tillslut kom vi fram stället, Bamboche! Där på bilden kan ni se han, Kahea, där han ställde sig mitt i vägen och gjorde till sig, värt att fota.
Vet ni vad som kändes lite hemskt? Att efter den promenaden så förväntade man sig att när man klev in i restaurangen så skulle man mötas av en välkomnande kylande vind från AC:n. Det...var inte fallet. Snacka om att man blev besviken!
Efter man betalat var det bara att hitta en plats bland de borden vi bokat till hela gruppen och sen gå o plocka det man ville grilla! Finns lite olika köttsorter bland utbudet som typ vanligt fläsk, lever eller varför inte ko tunga? Bland drickorna... hörni lyssna här. Det fanns slush som man kunde ta hur mycket man ville av!

Så som Kudou ser ut där kände jag mig då och så som Takuto ser ut förberedde jag mig för att äta.
Tog av någon anledning en skål med ris som jag helt glömde bort ändå tills jag ätit klart. Oj, tog visst ris :s
Så den skålen ställde jag lite oskyldigt vid någon annans plats och gick sen tyst iväg och diskret iväg...
Runt slutet bestämde sig Kudou och Kiwamu sig för att försöka dra igång några tacktal från klassen. Det gick inte så bra xD Ingen visste direkt vad de skulle säga så det blev mer skämt, till exempel en tjej sa att hon från första början alltid gillat mig. Was quite fun ^^
Efter det fick jag säga ett spontant tacktal till dem och sen var tiden faktiskt slut. Blev så att vi snabbt tog några bilder tillsammans inne där och sen efter det tog vi en gruppbild med allesammans utomhus.

Tror ni kan se vilka som är de andra utbytesstudenterna. Sen tidigare under dagen försökte vi dra igång en sovaöver kväll hos någon och vi hittade ett ställe där vi kunde va. Problemet var bara att det var hos en tjej och då balla typ alla killa ur utom jag och en annan så då kändes det lite fel att gå... Synd då det kunde ha blivit väldigt kul!
Och det var sista klassträffen...väldigt kul och jag vaknade med en hes röst inför nästa dag. Vilket kanske inte var så bra eftersom då var det Karaoke som stod på tapeten!