Visar inlägg med etikett Tokyo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tokyo. Visa alla inlägg
torsdag 30 augusti 2012
På dagen
Idag är det den 30 augusti 2012. Det är exakt på dagen 1 år sen som jag stod på flygplatsen i Stockholm och sa mina hejdå:n till familj och några vänner.
1 år sen drömmen jag haft i 3 år gick i uppfyllelse.
Bloggen kom lite i skymundan av någon anledning nu under sommarlovet, fy på mig, det bara blev så. Men jag är helt inställd på att jag ska avsluta den!
Då är det väl rätt passande också att skriva ett nytt inlägg på 1års dagen efter en lång tid av tystnad?
1 år sen jag åkte till Japan, 2 månader sen jag kom hem.
Tiden har bara flugit iväg.
torsdag 28 juni 2012
De oundvikabara avskedena
De är gjort. Allt är avslutat och det finns inga lösa trådar kvar nu. Jag har sagt nästan alla mina farväl, finns bara att säga adjö till vFamiljen imorgon sen så allt klart.
*Suckar* Talet inför klassen och folk från förra klassen samt andra personer gick väl okej. Blev så jävla nervös och var tvungen att hålla kontrollen över mig sjä'lv så jag glömde allt jag tränat på.
Var tvungen att titta ner i papperna hela tiden känns det som...
Det är verkligen över. Jag kommer aldrig sätta min fot på Futenma High Schools mark igen som en student. Aldrig köpa något från skolkiosken igen. Aldrig spela handboll med klubben igen. Aldrig ta bakvägen in i klassrummet igen. Aldrig sitta vid min bänk på min stol. Aldrig sitta i klassrummet innan AC:n blivit påslagen och klaga över hur varmt det är medan jag sitter och viftar med min uchiwa för att kyla ner mig själv. Aldrig äta en obento igen, även om de kanske inte är speciellt goda så jah, aldrig igen. Aldrig vända mig om innan homeroom och sitta o snacka med Kirisa när man egentligen ska plugga. Det är så himla mycket som aldrig kommer igen och det suger. Det suger så himla hårt men det är ju något som var oundvikligt från första början. Jag visste att den här dagen skulle komma, när jag tillslut var tvungen att packa ihop alla min saker och åka hem.
Det är över...mitt utbytesår är över, fan va snabbt det gick. Ni vet, det här har varit mitt mål i livet som 4 år tillbaka. Sommaren 2008 bestämde jag mig. Jag ska åka till Japan som en utbytesstudent och uppleva Japan. Och det har jag gjort nu! Jag har bott här i snart exakt 10 månader. Jag kan hålla en vanlig oformell konversation utan problem och så. Jag känner mig nöjd över vad jag åstadkommit.
Visst kunde kanske ha pluggat mer och kommit ännu längre i mina Japanska kunskaper men det är ju bara jobbigt :/ Har jag något jag ångrar? Något som jag kunde ha gjort bättre? Nej, jag är helt fullkomligt ångerfri, allt har gått som det borde ha gått, det har varit perfekt. Om vi bortser från vFamiljerna hehe. Med det så återvänder jag till Sverige med minnen för livet, vänner för en lång tid framåt (förhoppningsvis) och ett leende på läpparna. Jag tog mig till Japan, lyckades skapa ett liv här och uppfyllde min dröm. Det här blir det sista inlägget jag skriver medan jag fortfarande är i Japan.
Det betyder däremot inte att bloggen är slut. Jag har fortfarande saker att berätta om, utvärdering och massor av bilder som jag vill att ni ska få se.
Med det sagt så avslutar jag nu mitt sista inlägget härifrån Japan.
*Suckar* Talet inför klassen och folk från förra klassen samt andra personer gick väl okej. Blev så jävla nervös och var tvungen att hålla kontrollen över mig sjä'lv så jag glömde allt jag tränat på.
Var tvungen att titta ner i papperna hela tiden känns det som...
Det är verkligen över. Jag kommer aldrig sätta min fot på Futenma High Schools mark igen som en student. Aldrig köpa något från skolkiosken igen. Aldrig spela handboll med klubben igen. Aldrig ta bakvägen in i klassrummet igen. Aldrig sitta vid min bänk på min stol. Aldrig sitta i klassrummet innan AC:n blivit påslagen och klaga över hur varmt det är medan jag sitter och viftar med min uchiwa för att kyla ner mig själv. Aldrig äta en obento igen, även om de kanske inte är speciellt goda så jah, aldrig igen. Aldrig vända mig om innan homeroom och sitta o snacka med Kirisa när man egentligen ska plugga. Det är så himla mycket som aldrig kommer igen och det suger. Det suger så himla hårt men det är ju något som var oundvikligt från första början. Jag visste att den här dagen skulle komma, när jag tillslut var tvungen att packa ihop alla min saker och åka hem.
Det är över...mitt utbytesår är över, fan va snabbt det gick. Ni vet, det här har varit mitt mål i livet som 4 år tillbaka. Sommaren 2008 bestämde jag mig. Jag ska åka till Japan som en utbytesstudent och uppleva Japan. Och det har jag gjort nu! Jag har bott här i snart exakt 10 månader. Jag kan hålla en vanlig oformell konversation utan problem och så. Jag känner mig nöjd över vad jag åstadkommit.
Visst kunde kanske ha pluggat mer och kommit ännu längre i mina Japanska kunskaper men det är ju bara jobbigt :/ Har jag något jag ångrar? Något som jag kunde ha gjort bättre? Nej, jag är helt fullkomligt ångerfri, allt har gått som det borde ha gått, det har varit perfekt. Om vi bortser från vFamiljerna hehe. Med det så återvänder jag till Sverige med minnen för livet, vänner för en lång tid framåt (förhoppningsvis) och ett leende på läpparna. Jag tog mig till Japan, lyckades skapa ett liv här och uppfyllde min dröm. Det här blir det sista inlägget jag skriver medan jag fortfarande är i Japan.
Det betyder däremot inte att bloggen är slut. Jag har fortfarande saker att berätta om, utvärdering och massor av bilder som jag vill att ni ska få se.
Med det sagt så avslutar jag nu mitt sista inlägget härifrån Japan.
måndag 4 juni 2012
Guld veckan
Waaay back så var det golden week här borta i Japan. Och vad är golden week? En långhelg som japanerna har kort och gott. En av dagarna gick jag med några kompisar på bio och en annan dag så följde jag med vMamma och massor av andra öhum tanter till norra Okinawa för att besöka Okinawa water expo park.
Första stället vi gick till var en blompark med ett stort tufft torn i mitten som jag gick upp i vid ett tillfälle.
Och så utsikten från tornets topp!
Första stället vi gick till var en blompark med ett stort tufft torn i mitten som jag gick upp i vid ett tillfälle.
Och så utsikten från tornets topp!
Ön Ie-jima
Den här bilden är tagen vid ett senare tillfälle efter vi gått på ett akvarium med en gigantisk tank full med massor av coola fiskar. Tog inga bilder vid det tillfället eftersom jag reda varit där en gång tidigare och tog bilder då. Kan jag väl ta dem? Näää orkar inte leta upp dem bilderna x)
Men det var en väldigt trevlig dag och jag trodde verkligen inte att jag skulle komma dit, åtminstonde inte så snabbt!
torsdag 26 januari 2012
Ghibli museet
Jag hade rätt med att man inte fick ta bilder inuti museet.
Så det ända jag har i bild väg är utifrån museet vilket kanske inte är så intressant.
Bussen som man tog dit var lagom awesome förresten :3
Går inte att göra en rättvis beskrivning på hur det såg ut inuti museet.
Det fanns en utställning om själva idén med film, hur man skapar det genom att ha flera bilder eller föremål för den delen som är lite annorlunda än resten och att de sen visas så snabbt så att ögat uppfattar det som en enda flytande bild. Det absolut tuffaste med den utställningen var flera olika Totoro karaktärer som satt fast på en platta som snurrades jätte snabbt samtidigt som det sköts ljus på det hela så att det såg ut som att de rörde på sig. Sen stannade plattan och då såg man att det bara var lerfigurer i olika moment i en rörelse som såg ut som att de rörde på sig när plattan snurrade och blixten sköts.
Sen fanns det utställning på vad jag tror varit Hayao Miyazakis rum vid olika skeden i livet.
Stora rum som föreställde scener ut någon film som visade, så här skulle det se ut i verkligheten.
På den högsta våningen fanns det en ascool sak. Det var en gigantisk gosedjurs version av kattbussen från Totoro O__O Den var dock bara för småbarnen, varför ska de få de bästa sakerna :(
En tuff sak som fanns på museet men som jag inte hann med var att när du gick in på museet fick du en liten film bit från någon av Ghiblis filmer som du kunde lösa in vid en biograf som fanns inne på museet. Vet inte vad man fick se därinne, inte hela filmen dock. Kanske en "making of".
Så fanns det en shop där jag gick lös lite för mycket kanske, aja värt ändå.
Fanns också ett café med världens längsta kö eftersom de bara släppte in folk då och då in till själva cafét så det hann vi tyvärr inte med.
Säkert glömt något men som fanns på museet men jaja.
Sen kom det jobbiga, åka tillbaka. Vi som åkte med flyg fick ta med oss vårt bagage till museet eftersom det inte fanns tid för oss att åka tillbaka till hotellet och hämta det. Fanns speciellt ingen tid för mig, jag var den första som skulle åka tillbaka och hann bara med att äta på flygplatsen innan det var dags att gå genom kontrollerna.
Så för oss flygpersoner var det att säga hej då mitt på tåget till de som inte åkte hem med flyg.
Det var lite lagom tungt, är ju lite bitter över att det inte finns någon annan utbytesstudent på Okinawa som man kan vara med och det kommer nog inte att ändras. Speciellt efter man haft så otroligt kul i Tokyo. Aja, jag kanske inte ska klaga då det finns det som har det väldigt svårt på sina ställen. Är en tjej som inte får någon kontakt med tjejerna i hennes klass alls. Det måste vara väldigt jobbigt.
Så jag har ju haft en väldig tur med min skola, blir lite rädd på tanken hur saker skulle varit om jag inte kommit hit. Hur skulle det gått då O:
Dags att avsluta det här långa inlägget med en bild som jag tog på flygplatsen.
Är det inte fantastiskt? De finns verkligen på riktigt, tyvärr så åkte jag inte i det planet utan i det som man bara ser nosen på.
Oh en lite by the way sak. På Nahas flygplats så spelar de instrumental version av mamma mia.
Var lite av en konstig känsla att gå av planet och höra de tonerna.
Så det ända jag har i bild väg är utifrån museet vilket kanske inte är så intressant.
 |
 |
 |
 |
Det fanns en utställning om själva idén med film, hur man skapar det genom att ha flera bilder eller föremål för den delen som är lite annorlunda än resten och att de sen visas så snabbt så att ögat uppfattar det som en enda flytande bild. Det absolut tuffaste med den utställningen var flera olika Totoro karaktärer som satt fast på en platta som snurrades jätte snabbt samtidigt som det sköts ljus på det hela så att det såg ut som att de rörde på sig. Sen stannade plattan och då såg man att det bara var lerfigurer i olika moment i en rörelse som såg ut som att de rörde på sig när plattan snurrade och blixten sköts.
Sen fanns det utställning på vad jag tror varit Hayao Miyazakis rum vid olika skeden i livet.
Stora rum som föreställde scener ut någon film som visade, så här skulle det se ut i verkligheten.
På den högsta våningen fanns det en ascool sak. Det var en gigantisk gosedjurs version av kattbussen från Totoro O__O Den var dock bara för småbarnen, varför ska de få de bästa sakerna :(
En tuff sak som fanns på museet men som jag inte hann med var att när du gick in på museet fick du en liten film bit från någon av Ghiblis filmer som du kunde lösa in vid en biograf som fanns inne på museet. Vet inte vad man fick se därinne, inte hela filmen dock. Kanske en "making of".
Så fanns det en shop där jag gick lös lite för mycket kanske, aja värt ändå.
Fanns också ett café med världens längsta kö eftersom de bara släppte in folk då och då in till själva cafét så det hann vi tyvärr inte med.
Säkert glömt något men som fanns på museet men jaja.
Sen kom det jobbiga, åka tillbaka. Vi som åkte med flyg fick ta med oss vårt bagage till museet eftersom det inte fanns tid för oss att åka tillbaka till hotellet och hämta det. Fanns speciellt ingen tid för mig, jag var den första som skulle åka tillbaka och hann bara med att äta på flygplatsen innan det var dags att gå genom kontrollerna.
Så för oss flygpersoner var det att säga hej då mitt på tåget till de som inte åkte hem med flyg.
Det var lite lagom tungt, är ju lite bitter över att det inte finns någon annan utbytesstudent på Okinawa som man kan vara med och det kommer nog inte att ändras. Speciellt efter man haft så otroligt kul i Tokyo. Aja, jag kanske inte ska klaga då det finns det som har det väldigt svårt på sina ställen. Är en tjej som inte får någon kontakt med tjejerna i hennes klass alls. Det måste vara väldigt jobbigt.
Så jag har ju haft en väldig tur med min skola, blir lite rädd på tanken hur saker skulle varit om jag inte kommit hit. Hur skulle det gått då O:
Dags att avsluta det här långa inlägget med en bild som jag tog på flygplatsen.
 |
Oh en lite by the way sak. På Nahas flygplats så spelar de instrumental version av mamma mia.
Var lite av en konstig känsla att gå av planet och höra de tonerna.
lördag 21 januari 2012
Att träffa utbytesstudenterna igen
Jag lovar mig själv alltid att den här gången ska jag gå och lägga mig tidigare. Den här gången, den här gången. Natten innan camp var inte annorlunda, satt uppe alldeles för länge och tittade först på tv för att sen läsa en bok. Vilket gjorde början av camp lite till en pina. Först gå upp och allt det där och sen vara på Tokyo station väntandes på att alla skulle ankomma. När ska jag lära mig?
I början var det lite sådär små awkward att träffa folk igen. Den först som anlände var en kille från Norge och i början stod man liksom där och glodde lite på varandra, sa ingenting. Men långsamt hittade man något att prata om och fick upp konversationen som sen tog mer fart när den andra norska killen kom.
Det var lite av en konstig känsla i början att vara med så många andra utlänningar igen. För även om det finns halvisar på skolan har jag inte kontakt med dem och de beter sig ändå som Japaner. Vilket bara lämnar kvar ALT:n på skolan, lärare med engelska som modersmål, men hon är ju vuxen och kommer från Karibien så det blir inte allt för stor connection där.
Men den konstiga känslan gick över och blev istället glädje över att träffa lite folk som är mer som dig själv än vad Japaner är. Speciellt skandinaver, när vi kom till hotellet och hade ett möte innan maten så sa de att vi skulle blanda oss och inte dela upp oss i grupper där vi bara prata våra modersmål. Så rabbla de upp exempel och tittade menande på oss svenskar när de sa ingen svenska grupp. Tror det snackades långt mer svenska och norska än andra språk, bortsett från japanska och engelska då.
Vi åt lunch på hotellet, gyudon, sen bar det av mot Tokyo Edo Museum där min personliga åsikt är att vi fick alldeles för mycket tid. Var inte ett så speciellt intressant museum bortsett från att byggnaden den är i är konstruerad högt upp i luften och ser ut som att ett rymdskepp från stargate har landat på fyra stora pelare.
När vi äntligen var klara med museet så åkte vi iväg mot Odaiba, tog låång tid.
Först vanligt tåg och sen monorail.
Monorail stationer har dessa rätt intressanta glassväggar med tillhörande dörrar som öppnas när tågen anländer. På Okinawa har vi något liknande men inte lika... vackert om man kan sätta den benämningen.
I Odaiba så fanns det ingen fastställd plan utan vi fick instruktionerna, den här tiden ska vi vara tillbaka och se till att ingen blir själv. Så då var vi på egen hand. Dags för att leka runt i Tokyo ~ :D
Och ja, leka, det är nämligen så Japanerna säger när man "spenderar trevlig tid med andra människor" för att citera mitt lexikon i iPoden. Asobu - leka. "Vad gjorde du i helgen?" "Jag lekte med några kompisar" är hur Japanerna skulle uttrycka sig istället för att säga "jag var med kompisar".
Utsikten från monorail tåget.
Så då lekte vi runt lite och tog några bilder. Jag och Veronica sprang iväg för att fota frihetsgudinnan medan de andra i gruppen stod nånstans långt bort.
Vi tar några bilder och springer sen tillbaka.
Poff de var borta, vi hade tappat bort gruppen. Och numret till någon av dem hade vi inte utan bara mailen. Så det var bara att skicka iväg ett mail, vandra runt lite i Odaibas galleria och vänta på svar.
Tillslut efter vi fått numret till en så hittade vi de andra.
Resten av tiden spenderades med att äta och sen springa och leta efter ett gamecenter där vi kunde ta purikura. Det fanns typ ett gamecenter men då skulle man betala någon jätte dyr inträdes avgift för att sen betala för sakerna inne också. Ovärt D:<
Vi tog purikura tillslut dock och efter det fanns det typ knappt någon tid kvar. Sista saken vi då gjorde var att gå till Starbucks där jag för första gången hittade en vettig äppelpaj. Totally glorious~ (Óv Ó)
Men som sagt, tiden där var över och vi åkte tillbaka till hotellet. Det betyder ju dock inte att man var tråkig och gick och sov på en gång. Utan vi stannade uppe till klockan 2 på natten, vi blev tillsagda att dämpa oss vilket funkade i någon minut och sen var ljudnivån som innan. Självklart så gick en del å la sig då och då och tillslut var vi en liten grupp som tillslut var tvungna att sova. Nästa utflykt skulle börja klockan 9 samma dag och många av oss gick upp 2 timmar innan vilket gav oss få som fortfarande var uppe dryga 5 timmar att sova på >.<. Det är så synd att man måste sova...det var så himla kul att sitta där i några timmar och bara prata. Aja fanns ju en till kväll.
I början var det lite sådär små awkward att träffa folk igen. Den först som anlände var en kille från Norge och i början stod man liksom där och glodde lite på varandra, sa ingenting. Men långsamt hittade man något att prata om och fick upp konversationen som sen tog mer fart när den andra norska killen kom.
Det var lite av en konstig känsla i början att vara med så många andra utlänningar igen. För även om det finns halvisar på skolan har jag inte kontakt med dem och de beter sig ändå som Japaner. Vilket bara lämnar kvar ALT:n på skolan, lärare med engelska som modersmål, men hon är ju vuxen och kommer från Karibien så det blir inte allt för stor connection där.
Men den konstiga känslan gick över och blev istället glädje över att träffa lite folk som är mer som dig själv än vad Japaner är. Speciellt skandinaver, när vi kom till hotellet och hade ett möte innan maten så sa de att vi skulle blanda oss och inte dela upp oss i grupper där vi bara prata våra modersmål. Så rabbla de upp exempel och tittade menande på oss svenskar när de sa ingen svenska grupp. Tror det snackades långt mer svenska och norska än andra språk, bortsett från japanska och engelska då.
Vi åt lunch på hotellet, gyudon, sen bar det av mot Tokyo Edo Museum där min personliga åsikt är att vi fick alldeles för mycket tid. Var inte ett så speciellt intressant museum bortsett från att byggnaden den är i är konstruerad högt upp i luften och ser ut som att ett rymdskepp från stargate har landat på fyra stora pelare.
 |
När vi äntligen var klara med museet så åkte vi iväg mot Odaiba, tog låång tid.
Först vanligt tåg och sen monorail.
 |
| Veronica approves of monorail doors. |
Monorail stationer har dessa rätt intressanta glassväggar med tillhörande dörrar som öppnas när tågen anländer. På Okinawa har vi något liknande men inte lika... vackert om man kan sätta den benämningen.
I Odaiba så fanns det ingen fastställd plan utan vi fick instruktionerna, den här tiden ska vi vara tillbaka och se till att ingen blir själv. Så då var vi på egen hand. Dags för att leka runt i Tokyo ~ :D
Och ja, leka, det är nämligen så Japanerna säger när man "spenderar trevlig tid med andra människor" för att citera mitt lexikon i iPoden. Asobu - leka. "Vad gjorde du i helgen?" "Jag lekte med några kompisar" är hur Japanerna skulle uttrycka sig istället för att säga "jag var med kompisar".
Så då lekte vi runt lite och tog några bilder. Jag och Veronica sprang iväg för att fota frihetsgudinnan medan de andra i gruppen stod nånstans långt bort.
Vi tar några bilder och springer sen tillbaka.
Poff de var borta, vi hade tappat bort gruppen. Och numret till någon av dem hade vi inte utan bara mailen. Så det var bara att skicka iväg ett mail, vandra runt lite i Odaibas galleria och vänta på svar.
Tillslut efter vi fått numret till en så hittade vi de andra.
Resten av tiden spenderades med att äta och sen springa och leta efter ett gamecenter där vi kunde ta purikura. Det fanns typ ett gamecenter men då skulle man betala någon jätte dyr inträdes avgift för att sen betala för sakerna inne också. Ovärt D:<
Vi tog purikura tillslut dock och efter det fanns det typ knappt någon tid kvar. Sista saken vi då gjorde var att gå till Starbucks där jag för första gången hittade en vettig äppelpaj. Totally glorious~ (Óv Ó)
Men som sagt, tiden där var över och vi åkte tillbaka till hotellet. Det betyder ju dock inte att man var tråkig och gick och sov på en gång. Utan vi stannade uppe till klockan 2 på natten, vi blev tillsagda att dämpa oss vilket funkade i någon minut och sen var ljudnivån som innan. Självklart så gick en del å la sig då och då och tillslut var vi en liten grupp som tillslut var tvungna att sova. Nästa utflykt skulle börja klockan 9 samma dag och många av oss gick upp 2 timmar innan vilket gav oss få som fortfarande var uppe dryga 5 timmar att sova på >.<. Det är så synd att man måste sova...det var så himla kul att sitta där i några timmar och bara prata. Aja fanns ju en till kväll.
onsdag 18 januari 2012
Tokyo är en underbar stad
Ända fram tills jag stod där innanför kontrollerna på flygplatsen så hade jag oroat mig för att jag verkligen hade allt. Det kändes för enkelt och att värdfamiljen var för "laid back" angående det hela.
Vilket var sant, om jag inte hade ringt WYS och de skickat mig papperna med streckkoden som jag behövde hade jag inte kommit iväg. Så jag hade rätt i att inte helt lita på värdfamiljen, inte för att de vill sabotera eller nåt, snarare så att de inte har någon aning om vad de höll på med.
I vilket fall kom jag ju iväg och landade i Tokyo efter lite mer än 2 timmar som bara flög förbi.
På flygplatsen blev jag mött av Sayaka som är min counselor och tillsammans åkte vi till hotellet så jag kom rätt och efteråt åt vi middag vilket hon bjöd på så jag kunde beställa vad jag ville, hur mycket jag ville. En annan från WYS anslöt sig till oss och jag fick reda på att dagen därpå när alla anlände skulle jag hjälpa Sayaka med att se till att alla hitta rätt. Vilket inte behövdes direkt alla hittade dit av sig själva.
En sak var lite intressant med hotellet tyckte jag...
var det här. Någon sorts rock som man skulle sova i? Gå omkring i?
Mappen som ligger på den fick jag på restaurangen för att jag beställde någon speciell rätt förresten.
Men ja, Tokyo är fantastiskt. I alla fall för en som älskar storstäder som jag. Om jag ska jämför med Okinawa så är allt så...lågt. Husen är små och låga, byggda i betong och i en del stadsdelar flagnar färgen på husen eller så syns det sprickor i fasaden.
Inte precis så man tänker sig Japan. Medan i Tokyo är det skyskrapor, rent och ordnat.
Jag gillar Okinawa bara att det...inte känns som Japan ibland. Skulle nästan vilja ta min skola med alla elever och bara omplacera den på någon av huvudöarna. Då skulle allt liksom vara perfekt.
Sorry för försenat inlägg men vPappa och bestämt sig för att dra åt internet tiden ordentligt.
*sigh*
Vilket var sant, om jag inte hade ringt WYS och de skickat mig papperna med streckkoden som jag behövde hade jag inte kommit iväg. Så jag hade rätt i att inte helt lita på värdfamiljen, inte för att de vill sabotera eller nåt, snarare så att de inte har någon aning om vad de höll på med.
I vilket fall kom jag ju iväg och landade i Tokyo efter lite mer än 2 timmar som bara flög förbi.
På flygplatsen blev jag mött av Sayaka som är min counselor och tillsammans åkte vi till hotellet så jag kom rätt och efteråt åt vi middag vilket hon bjöd på så jag kunde beställa vad jag ville, hur mycket jag ville. En annan från WYS anslöt sig till oss och jag fick reda på att dagen därpå när alla anlände skulle jag hjälpa Sayaka med att se till att alla hitta rätt. Vilket inte behövdes direkt alla hittade dit av sig själva.
En sak var lite intressant med hotellet tyckte jag...
var det här. Någon sorts rock som man skulle sova i? Gå omkring i?
Mappen som ligger på den fick jag på restaurangen för att jag beställde någon speciell rätt förresten.
Men ja, Tokyo är fantastiskt. I alla fall för en som älskar storstäder som jag. Om jag ska jämför med Okinawa så är allt så...lågt. Husen är små och låga, byggda i betong och i en del stadsdelar flagnar färgen på husen eller så syns det sprickor i fasaden.
Inte precis så man tänker sig Japan. Medan i Tokyo är det skyskrapor, rent och ordnat.
Jag gillar Okinawa bara att det...inte känns som Japan ibland. Skulle nästan vilja ta min skola med alla elever och bara omplacera den på någon av huvudöarna. Då skulle allt liksom vara perfekt.
Sorry för försenat inlägg men vPappa och bestämt sig för att dra åt internet tiden ordentligt.
*sigh*
torsdag 5 januari 2012
Tokyo ni iku yo
Imorgon eller egentligen idag så åker jag till Tokyo för att träffa andra utbytesstudenter!
Det är egentligen inte förens på lördag men jag åker lite i förväg ^^
Vi ska träffas tidigt på lördag för att först checka in på hotellet vi ska bo på sen bär det av mot Tokyo Edo Museum sen Odaiba och sista äta tillsammans.
På dag två finns det en sak på tapeten och det är att turista runt i stadsdelen Asakusa som är byggd i gammal Japansk stil. Asakusa var Tokyos huvud nöjesdistrikt ända fram tills allt brann ner under andra världskriget men har sen dess byggts upp.
Den tredje och sista dagen besöker vi Ghibli museet vilket ska bli otroligt kul! Tyvärr så har jag för mig att man inte får ta bilder där inne...
Det ska bli så skönt att träffa folk som liksom inte är Japaner och i ens egen ålder. Skönast ska det nog bli att få prata lite svenska igen i liksom verkligheten. Tanoshimi ni~!
Det är egentligen inte förens på lördag men jag åker lite i förväg ^^
Vi ska träffas tidigt på lördag för att först checka in på hotellet vi ska bo på sen bär det av mot Tokyo Edo Museum sen Odaiba och sista äta tillsammans.
På dag två finns det en sak på tapeten och det är att turista runt i stadsdelen Asakusa som är byggd i gammal Japansk stil. Asakusa var Tokyos huvud nöjesdistrikt ända fram tills allt brann ner under andra världskriget men har sen dess byggts upp.
Den tredje och sista dagen besöker vi Ghibli museet vilket ska bli otroligt kul! Tyvärr så har jag för mig att man inte får ta bilder där inne...
Det ska bli så skönt att träffa folk som liksom inte är Japaner och i ens egen ålder. Skönast ska det nog bli att få prata lite svenska igen i liksom verkligheten. Tanoshimi ni~!
lördag 17 september 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)