Visar inlägg med etikett WYS. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett WYS. Visa alla inlägg
torsdag 30 augusti 2012
På dagen
Idag är det den 30 augusti 2012. Det är exakt på dagen 1 år sen som jag stod på flygplatsen i Stockholm och sa mina hejdå:n till familj och några vänner.
1 år sen drömmen jag haft i 3 år gick i uppfyllelse.
Bloggen kom lite i skymundan av någon anledning nu under sommarlovet, fy på mig, det bara blev så. Men jag är helt inställd på att jag ska avsluta den!
Då är det väl rätt passande också att skriva ett nytt inlägg på 1års dagen efter en lång tid av tystnad?
1 år sen jag åkte till Japan, 2 månader sen jag kom hem.
Tiden har bara flugit iväg.
onsdag 25 juli 2012
Woop Woop Gangnam Style
Imorgon är det Närcon som gäller :D och som man har längtan efter att komma tillbaka till något som är lite "Japan". Till och med min kropp sa emot det här med att komma tillbaka till Sverige haha.
Veckan efter jag kom hem och dagen innan min födelsedag så drog jag på mig världens förkylning som har hållit i sig i lite mer än 2 veckor nu. Fortfarande snuvig!
Men Närcon ska bli awesome, kommer springa omkring i skoluniform en dag och sen kyudo kläderna en annan dag. Älskar hakama, så kul att springa omkring med ^^.
Vad mer...fanns typ massor av saker jag ville ta upp om post exchange livet typ...
Aja hittar det väl senare och då skriver jag om det. Så för tillfället säger byebye~
Juuuste, måste ju nämna att titeln tillhör ju Närcons officiela k-pop låt!
Det var allt!
Veckan efter jag kom hem och dagen innan min födelsedag så drog jag på mig världens förkylning som har hållit i sig i lite mer än 2 veckor nu. Fortfarande snuvig!
Men Närcon ska bli awesome, kommer springa omkring i skoluniform en dag och sen kyudo kläderna en annan dag. Älskar hakama, så kul att springa omkring med ^^.
Vad mer...fanns typ massor av saker jag ville ta upp om post exchange livet typ...
Aja hittar det väl senare och då skriver jag om det. Så för tillfället säger byebye~
Juuuste, måste ju nämna att titeln tillhör ju Närcons officiela k-pop låt!
Det var allt!
torsdag 28 juni 2012
De oundvikabara avskedena
De är gjort. Allt är avslutat och det finns inga lösa trådar kvar nu. Jag har sagt nästan alla mina farväl, finns bara att säga adjö till vFamiljen imorgon sen så allt klart.
*Suckar* Talet inför klassen och folk från förra klassen samt andra personer gick väl okej. Blev så jävla nervös och var tvungen att hålla kontrollen över mig sjä'lv så jag glömde allt jag tränat på.
Var tvungen att titta ner i papperna hela tiden känns det som...
Det är verkligen över. Jag kommer aldrig sätta min fot på Futenma High Schools mark igen som en student. Aldrig köpa något från skolkiosken igen. Aldrig spela handboll med klubben igen. Aldrig ta bakvägen in i klassrummet igen. Aldrig sitta vid min bänk på min stol. Aldrig sitta i klassrummet innan AC:n blivit påslagen och klaga över hur varmt det är medan jag sitter och viftar med min uchiwa för att kyla ner mig själv. Aldrig äta en obento igen, även om de kanske inte är speciellt goda så jah, aldrig igen. Aldrig vända mig om innan homeroom och sitta o snacka med Kirisa när man egentligen ska plugga. Det är så himla mycket som aldrig kommer igen och det suger. Det suger så himla hårt men det är ju något som var oundvikligt från första början. Jag visste att den här dagen skulle komma, när jag tillslut var tvungen att packa ihop alla min saker och åka hem.
Det är över...mitt utbytesår är över, fan va snabbt det gick. Ni vet, det här har varit mitt mål i livet som 4 år tillbaka. Sommaren 2008 bestämde jag mig. Jag ska åka till Japan som en utbytesstudent och uppleva Japan. Och det har jag gjort nu! Jag har bott här i snart exakt 10 månader. Jag kan hålla en vanlig oformell konversation utan problem och så. Jag känner mig nöjd över vad jag åstadkommit.
Visst kunde kanske ha pluggat mer och kommit ännu längre i mina Japanska kunskaper men det är ju bara jobbigt :/ Har jag något jag ångrar? Något som jag kunde ha gjort bättre? Nej, jag är helt fullkomligt ångerfri, allt har gått som det borde ha gått, det har varit perfekt. Om vi bortser från vFamiljerna hehe. Med det så återvänder jag till Sverige med minnen för livet, vänner för en lång tid framåt (förhoppningsvis) och ett leende på läpparna. Jag tog mig till Japan, lyckades skapa ett liv här och uppfyllde min dröm. Det här blir det sista inlägget jag skriver medan jag fortfarande är i Japan.
Det betyder däremot inte att bloggen är slut. Jag har fortfarande saker att berätta om, utvärdering och massor av bilder som jag vill att ni ska få se.
Med det sagt så avslutar jag nu mitt sista inlägget härifrån Japan.
*Suckar* Talet inför klassen och folk från förra klassen samt andra personer gick väl okej. Blev så jävla nervös och var tvungen att hålla kontrollen över mig sjä'lv så jag glömde allt jag tränat på.
Var tvungen att titta ner i papperna hela tiden känns det som...
Det är verkligen över. Jag kommer aldrig sätta min fot på Futenma High Schools mark igen som en student. Aldrig köpa något från skolkiosken igen. Aldrig spela handboll med klubben igen. Aldrig ta bakvägen in i klassrummet igen. Aldrig sitta vid min bänk på min stol. Aldrig sitta i klassrummet innan AC:n blivit påslagen och klaga över hur varmt det är medan jag sitter och viftar med min uchiwa för att kyla ner mig själv. Aldrig äta en obento igen, även om de kanske inte är speciellt goda så jah, aldrig igen. Aldrig vända mig om innan homeroom och sitta o snacka med Kirisa när man egentligen ska plugga. Det är så himla mycket som aldrig kommer igen och det suger. Det suger så himla hårt men det är ju något som var oundvikligt från första början. Jag visste att den här dagen skulle komma, när jag tillslut var tvungen att packa ihop alla min saker och åka hem.
Det är över...mitt utbytesår är över, fan va snabbt det gick. Ni vet, det här har varit mitt mål i livet som 4 år tillbaka. Sommaren 2008 bestämde jag mig. Jag ska åka till Japan som en utbytesstudent och uppleva Japan. Och det har jag gjort nu! Jag har bott här i snart exakt 10 månader. Jag kan hålla en vanlig oformell konversation utan problem och så. Jag känner mig nöjd över vad jag åstadkommit.
Visst kunde kanske ha pluggat mer och kommit ännu längre i mina Japanska kunskaper men det är ju bara jobbigt :/ Har jag något jag ångrar? Något som jag kunde ha gjort bättre? Nej, jag är helt fullkomligt ångerfri, allt har gått som det borde ha gått, det har varit perfekt. Om vi bortser från vFamiljerna hehe. Med det så återvänder jag till Sverige med minnen för livet, vänner för en lång tid framåt (förhoppningsvis) och ett leende på läpparna. Jag tog mig till Japan, lyckades skapa ett liv här och uppfyllde min dröm. Det här blir det sista inlägget jag skriver medan jag fortfarande är i Japan.
Det betyder däremot inte att bloggen är slut. Jag har fortfarande saker att berätta om, utvärdering och massor av bilder som jag vill att ni ska få se.
Med det sagt så avslutar jag nu mitt sista inlägget härifrån Japan.
fredag 22 juni 2012
Vill ni se?
Jag har tänkt lite, varför inte göra lite fler videos nu när jag ändå gjort en. Visst jag har inte mycket tid men varför inte fånga lite saker på film så ni kan få se lite om hur jag har det här, eller hade det.
Tror inte precis att jag har tiden eller är villig att lägga ner den tiden att sätta ihop videorna medan jag är här, eller att datorn jag sitter på klarar av det. I vilket fall så har jag material till runt 3-4 videor.
En om när jag var på Kume-jima. En från förra klassträffen.
Men den kanske mest intressanta och roligaste videon filmade jag idag. Jag tog nämligen med mig kameran till skolan och filmade från att jag gick till bussen, klev av och gick till klassrummet. I klassrummet filmade jag, eller Rorina som snodde kameran ifrån mig, lite olika saker som pågick innan homeroom började. Men som sagt de kommer nog efter jag har kommit hem. Så bloggen fortsätter ändå efter jag är hemma! Kommer pumpa ut bilder och skriva min tankar på hur det är att vara hemma, hur det egentligen var att vara i Japan, hur jag tänkte innan och hur jag tänker nu. Motsvarade mina förväntningar verkligheten och så, ni förstår. Så jag hoppas ni kommer fortsätta läsa även om jag kommit tillbaka till den kanske inte allt så spännande norden!
Tror inte precis att jag har tiden eller är villig att lägga ner den tiden att sätta ihop videorna medan jag är här, eller att datorn jag sitter på klarar av det. I vilket fall så har jag material till runt 3-4 videor.
En om när jag var på Kume-jima. En från förra klassträffen.
Men den kanske mest intressanta och roligaste videon filmade jag idag. Jag tog nämligen med mig kameran till skolan och filmade från att jag gick till bussen, klev av och gick till klassrummet. I klassrummet filmade jag, eller Rorina som snodde kameran ifrån mig, lite olika saker som pågick innan homeroom började. Men som sagt de kommer nog efter jag har kommit hem. Så bloggen fortsätter ändå efter jag är hemma! Kommer pumpa ut bilder och skriva min tankar på hur det är att vara hemma, hur det egentligen var att vara i Japan, hur jag tänkte innan och hur jag tänker nu. Motsvarade mina förväntningar verkligheten och så, ni förstår. Så jag hoppas ni kommer fortsätta läsa även om jag kommit tillbaka till den kanske inte allt så spännande norden!
Och vi sjöng iväg dagen
Vi finns det egentligen att skriva. Jag, Kirisa och Takuya från klassen och sen lite folk från andra gymnasium samlades på Round 1 för att karaokea. Och vilka är dessa andra och hur känner jag till dem? Det var K-Pop gruppen som samlades! Eller åtminstonde en del av den, alla kunde inte komma.
Blev då att sjunga lite standard engelska sånger och sen försöka mig på att sjunga japanska låtar. Går fortfarande sådär. Ibland råkar jag hoppa över något tecken eller så läser jag den fel för att det går så snabbt och då går det slint så jag tappar bort mig ^^
Men det är kul och det är det som räknas. Vi började runt 1 och höll på ända tills 8 (!) på kvällen! Efter kanske kl5 blev jag väldigt trött så vet ni vad jag gjorde då? Somnade. Jag bara lutade mig bakåt och slocknade ett tag. Var däremot inte ensam om det, var några av tjejerna senare som kröp ihop till typ en boll och somnade.
Och jag ser ju himla engagerad ut...uhum. Jo men jag satt och kollade igenom min musik efter någon låt som jag ville sjunga.
Blev då att sjunga lite standard engelska sånger och sen försöka mig på att sjunga japanska låtar. Går fortfarande sådär. Ibland råkar jag hoppa över något tecken eller så läser jag den fel för att det går så snabbt och då går det slint så jag tappar bort mig ^^
Men det är kul och det är det som räknas. Vi började runt 1 och höll på ända tills 8 (!) på kvällen! Efter kanske kl5 blev jag väldigt trött så vet ni vad jag gjorde då? Somnade. Jag bara lutade mig bakåt och slocknade ett tag. Var däremot inte ensam om det, var några av tjejerna senare som kröp ihop till typ en boll och somnade.
torsdag 21 juni 2012
Savior of the day
I måndags den här veckan fick vi sluta mycket tidigare än vanligt. Det var nämligen så att en tyfon svepte över öarna här borta så då under lunchen ropade de efter alla klassrepresentanter till ett möte som sen kom och sen annonserades det att vi fick gå hem efter kl 13.30. Och alla klubbaktiviteter var förbjudna. Fatta vad alla skrek av lycka! Att gå hem så tidigt är ju något som aldrig händer dem!
Någon gång förra veckan verkar 2 från förra klassen som nu finns i den nuvarande ha fått tanken att de ska göra något åt mig nu när jag snart åker hem. De är inte så diskreta precis. De sitter liksom precis bredvid mig och jag har liksom typ ändå. Inte allt så jag vet exakt. Men jag har hört och sett tillräckligt för att förstå att något är på gång. Folk har liksom suttit med lappar i klassen som de skrivit på men jag har inte fått någon, de har samlat ihop pengar utom från mig. Så något är allt på gång. Gulligt :)
Iförrgår var en väldigt bra och dålig dag... Vid lunchen så kom jag att tänka på det man absolut inte ska tänka på. Nu är det 3 gånger till som jag kommer sitta i det här klassrummet och äta bento, 4 gånger till att komma till skolan, sitta på den stolen, säga "ohayou" till kompisarna, snacka med Kirisa innan homeroom då man egentligen ska plugga, gå till skolans kiosk, sova med huvudet på bänken och buga innan och efter lektionen. Det är verkligen snart slut. När jag började tänka på det så bara stirrade jag ut i ingenstans vilket Rorina upptäckte och skrattade åt mig sen frågade hon mig vad det var. Svarade med vad jag tänkte på. Hoppade hon direkt upp från sin stol och satte sig bredvid mig på lärarnas plattform, som står framför svarta tavlan, där jag satt med några av killarna.
Igår så fick vi en extremt användbar sak för en gångs skull av de som delar ut reklam ibland utanför skolan. Vi fick en uchiwa.
Någon gång förra veckan verkar 2 från förra klassen som nu finns i den nuvarande ha fått tanken att de ska göra något åt mig nu när jag snart åker hem. De är inte så diskreta precis. De sitter liksom precis bredvid mig och jag har liksom typ ändå. Inte allt så jag vet exakt. Men jag har hört och sett tillräckligt för att förstå att något är på gång. Folk har liksom suttit med lappar i klassen som de skrivit på men jag har inte fått någon, de har samlat ihop pengar utom från mig. Så något är allt på gång. Gulligt :)
Iförrgår var en väldigt bra och dålig dag... Vid lunchen så kom jag att tänka på det man absolut inte ska tänka på. Nu är det 3 gånger till som jag kommer sitta i det här klassrummet och äta bento, 4 gånger till att komma till skolan, sitta på den stolen, säga "ohayou" till kompisarna, snacka med Kirisa innan homeroom då man egentligen ska plugga, gå till skolans kiosk, sova med huvudet på bänken och buga innan och efter lektionen. Det är verkligen snart slut. När jag började tänka på det så bara stirrade jag ut i ingenstans vilket Rorina upptäckte och skrattade åt mig sen frågade hon mig vad det var. Svarade med vad jag tänkte på. Hoppade hon direkt upp från sin stol och satte sig bredvid mig på lärarnas plattform, som står framför svarta tavlan, där jag satt med några av killarna.
Igår så fick vi en extremt användbar sak för en gångs skull av de som delar ut reklam ibland utanför skolan. Vi fick en uchiwa.
En sån här sak
De är helt ovärderliga innan AC:n slåss på efter klockan 9. Det första jag liksom gör är att slänga av mig ryggsäcken på skrivbordet och sen plockar jag fram uchiwan som jag lånat av värdfamiljen. Men nu har jag min egna allt!
Den dagen stannade några av oss kvar ändå tills man inte fick vara kvar i klassrummen längre, 17.30. Imorn ska vi nämligen ha en klassträff med den nuvarande klassen imorgon på lördag och vi bestämde då plats o så igår. De planerade också vad du ska göra på kulturfestivalen, bunksai, som jag då inte kommer att vara med på... Faaaan skulle så gärna vilja ha upplevt det.
Hände en till sak med Rorina. Det kom någon från nån annan klass igår och frågade hur många vi egentligen var i klass 6. Rorina svarade då att vi allt är 38! Då sa jag till henne "ni är väl ändå 37, snart i alla fall". Tittade hon på mig, skakar på huvudet och sa "nej vi är 38". Fint :I
måndag 18 juni 2012
Hes
Nu börjar som sagt allt lida mot sitt slut och i lördags hade vi typ en avskedsfest med den gamla klassen där vi först var vid Sunset beach, tyvärr var det så många som kom sent så vi blev aldrig tillräckligt många för att göra någonting innan det var dags att dra till Yakinikun. >.< Bastards
Jag och Takuya åkte dit i förväg till Mihama där stranden ligger och gick o kollade på lite saker. Jag hittade några snygga ätpinnar som jag köpte med mig. Oh jag förstår hur ointressant det är att läsa hur varmt det är men man drog sig verkligen för att gå ut när man väl gått in till ett luftkonditionerat ställe. För att ni ska förstå. Att gå hemifrån till busshållplatsen i shorts och t-shirt genererade liksom svett på armarna och det var till att hoppa in i matbutiken som är precis bredvid bushållplatsen för att kyla ner. Smärtsamt!
Så för att få tiden att gå när vi väntade där vid stranden var vi några som gick ner och vadade runt lite. Japanerna var lite mesiga så jag var den som gick längst ut och blötte ner byxorna, värt det.
Några av tjejerna byggde ett sandberg men de flesta stannade borta vid mötesplatsen och snackade.
Som sagt så när de flesta väl var där så fanns det inte direkt någon tid kvar och det var så varmt så ingen var direkt pigg på att leka. Det blev då bestämt att vi skulle gå och ta purikura!
För er som inte vet vad purikura är för någonting så är det ett fotobås! Man väljer bland lite olika bakgrunder i början eller eftersom, finns olika varianter, de editeras sen in bakom en. Så startar båset en timer som räknar ner till när fotona ska tas, blir väl en sisådär 6 olika bilder. På varje bild är det då meningen att man ska göra olika poser eller varför inte blanda in en och annan konstig min. När alla bilder är tagna så går de igenom ett magiskt program som finns i maskinen som slätar till ens hy, förstora ögonen eller vad för funktion som man nu tog i början.
Man rör sig sen till sidan om båset där en skärm finns som 2 personer kan använda för att redigera alla bilderna, lägga till text, roliga hattar, glasögon eller vad man nu vill ha på bilden. Sen när man är klar printar maskinen ut småversioner av alla bilderna på en stor bild som klipps i mindre bitar som man då delar ut bland varandra! Finns också en funktion att man skriver in sin mail i en ruta så skickas bilderna digitalt till en! Jag har fått några av de bilderna så jag tänkte lägga upp en så ni kan beskåda.
På purikura stället så möte vi upp Kudou och Ayano med deras utbytesstudenter som tydligen hade haft sin egna Hawaii utbytisar träff!
Efter allt var klart så var det dags att dra iväg till yakinikun! Vilket innebar en lång vandring i värmen. Jag tyckte inte om det så mycket... Fast jo angående titeln! Av någon anledning runt tiden då vi tog purikura så blev jag liksom mindre som mig själv... Jag blev liksom väldigt, nästan läskigt, översocial O_O
Så jag kunde liksom pladdra på med folk, skrika efter någon person som gick iväg i förväg och fråga var den allt tänkte ta vägen. Jag tror det har att göra med att jag till skillnad från dessa två nya utbytesstudenter, som är trevliga, faktiskt kan snacka japanska och anstränger mig för att göra det.
Så det steg mig lite åt huvudet och jag ville visa att jag, jag kan allt snacka med alla här.
Och vad jag menar med att jag anstränger mig är att, när jag kom hit så bestämde jag mig för att aldrig snacka engelska som ett förstahandsval. Engelska användes bara i nödfall när jag inte visste hur jag skulle säga det på japanska och det inte fanns i lexikonet. Annars så var det bara japanska som gällde, hur basic och fragmenterad den än var så förstod de tillslut vad jag menade och jag kanske lärde mig något nytt ord på vägen. Men de här, åtminstonde killen, vet inte så mycket om hur tjejen är, verkar inte ens försöka kommunicera på japanska. Jag har hört killen snacka japanska 2 (!) gånger under de gånger jag varit med honom. Han verkar liksom kunna åtminstonde men han vågar inte försöka verkar det som. Så på engelska lektionerna snackar han alltid engelska vilket känns väldigt störande på något sätt...
Tillslut kom vi fram stället, Bamboche! Där på bilden kan ni se han, Kahea, där han ställde sig mitt i vägen och gjorde till sig, värt att fota.
Vet ni vad som kändes lite hemskt? Att efter den promenaden så förväntade man sig att när man klev in i restaurangen så skulle man mötas av en välkomnande kylande vind från AC:n. Det...var inte fallet. Snacka om att man blev besviken!
Efter man betalat var det bara att hitta en plats bland de borden vi bokat till hela gruppen och sen gå o plocka det man ville grilla! Finns lite olika köttsorter bland utbudet som typ vanligt fläsk, lever eller varför inte ko tunga? Bland drickorna... hörni lyssna här. Det fanns slush som man kunde ta hur mycket man ville av!
Så som Kudou ser ut där kände jag mig då och så som Takuto ser ut förberedde jag mig för att äta.
Tog av någon anledning en skål med ris som jag helt glömde bort ändå tills jag ätit klart. Oj, tog visst ris :s
Så den skålen ställde jag lite oskyldigt vid någon annans plats och gick sen tyst iväg och diskret iväg...
Runt slutet bestämde sig Kudou och Kiwamu sig för att försöka dra igång några tacktal från klassen. Det gick inte så bra xD Ingen visste direkt vad de skulle säga så det blev mer skämt, till exempel en tjej sa att hon från första början alltid gillat mig. Was quite fun ^^
Efter det fick jag säga ett spontant tacktal till dem och sen var tiden faktiskt slut. Blev så att vi snabbt tog några bilder tillsammans inne där och sen efter det tog vi en gruppbild med allesammans utomhus.
Tror ni kan se vilka som är de andra utbytesstudenterna. Sen tidigare under dagen försökte vi dra igång en sovaöver kväll hos någon och vi hittade ett ställe där vi kunde va. Problemet var bara att det var hos en tjej och då balla typ alla killa ur utom jag och en annan så då kändes det lite fel att gå... Synd då det kunde ha blivit väldigt kul!
Och det var sista klassträffen...väldigt kul och jag vaknade med en hes röst inför nästa dag. Vilket kanske inte var så bra eftersom då var det Karaoke som stod på tapeten!
Jag och Takuya åkte dit i förväg till Mihama där stranden ligger och gick o kollade på lite saker. Jag hittade några snygga ätpinnar som jag köpte med mig. Oh jag förstår hur ointressant det är att läsa hur varmt det är men man drog sig verkligen för att gå ut när man väl gått in till ett luftkonditionerat ställe. För att ni ska förstå. Att gå hemifrån till busshållplatsen i shorts och t-shirt genererade liksom svett på armarna och det var till att hoppa in i matbutiken som är precis bredvid bushållplatsen för att kyla ner. Smärtsamt!
Så för att få tiden att gå när vi väntade där vid stranden var vi några som gick ner och vadade runt lite. Japanerna var lite mesiga så jag var den som gick längst ut och blötte ner byxorna, värt det.
Några av tjejerna byggde ett sandberg men de flesta stannade borta vid mötesplatsen och snackade.
Som sagt så när de flesta väl var där så fanns det inte direkt någon tid kvar och det var så varmt så ingen var direkt pigg på att leka. Det blev då bestämt att vi skulle gå och ta purikura!
För er som inte vet vad purikura är för någonting så är det ett fotobås! Man väljer bland lite olika bakgrunder i början eller eftersom, finns olika varianter, de editeras sen in bakom en. Så startar båset en timer som räknar ner till när fotona ska tas, blir väl en sisådär 6 olika bilder. På varje bild är det då meningen att man ska göra olika poser eller varför inte blanda in en och annan konstig min. När alla bilder är tagna så går de igenom ett magiskt program som finns i maskinen som slätar till ens hy, förstora ögonen eller vad för funktion som man nu tog i början.
Man rör sig sen till sidan om båset där en skärm finns som 2 personer kan använda för att redigera alla bilderna, lägga till text, roliga hattar, glasögon eller vad man nu vill ha på bilden. Sen när man är klar printar maskinen ut småversioner av alla bilderna på en stor bild som klipps i mindre bitar som man då delar ut bland varandra! Finns också en funktion att man skriver in sin mail i en ruta så skickas bilderna digitalt till en! Jag har fått några av de bilderna så jag tänkte lägga upp en så ni kan beskåda.
På purikura stället så möte vi upp Kudou och Ayano med deras utbytesstudenter som tydligen hade haft sin egna Hawaii utbytisar träff!
Efter allt var klart så var det dags att dra iväg till yakinikun! Vilket innebar en lång vandring i värmen. Jag tyckte inte om det så mycket... Fast jo angående titeln! Av någon anledning runt tiden då vi tog purikura så blev jag liksom mindre som mig själv... Jag blev liksom väldigt, nästan läskigt, översocial O_O
Så jag kunde liksom pladdra på med folk, skrika efter någon person som gick iväg i förväg och fråga var den allt tänkte ta vägen. Jag tror det har att göra med att jag till skillnad från dessa två nya utbytesstudenter, som är trevliga, faktiskt kan snacka japanska och anstränger mig för att göra det.
Så det steg mig lite åt huvudet och jag ville visa att jag, jag kan allt snacka med alla här.
Och vad jag menar med att jag anstränger mig är att, när jag kom hit så bestämde jag mig för att aldrig snacka engelska som ett förstahandsval. Engelska användes bara i nödfall när jag inte visste hur jag skulle säga det på japanska och det inte fanns i lexikonet. Annars så var det bara japanska som gällde, hur basic och fragmenterad den än var så förstod de tillslut vad jag menade och jag kanske lärde mig något nytt ord på vägen. Men de här, åtminstonde killen, vet inte så mycket om hur tjejen är, verkar inte ens försöka kommunicera på japanska. Jag har hört killen snacka japanska 2 (!) gånger under de gånger jag varit med honom. Han verkar liksom kunna åtminstonde men han vågar inte försöka verkar det som. Så på engelska lektionerna snackar han alltid engelska vilket känns väldigt störande på något sätt...
Tillslut kom vi fram stället, Bamboche! Där på bilden kan ni se han, Kahea, där han ställde sig mitt i vägen och gjorde till sig, värt att fota.
Vet ni vad som kändes lite hemskt? Att efter den promenaden så förväntade man sig att när man klev in i restaurangen så skulle man mötas av en välkomnande kylande vind från AC:n. Det...var inte fallet. Snacka om att man blev besviken!
Efter man betalat var det bara att hitta en plats bland de borden vi bokat till hela gruppen och sen gå o plocka det man ville grilla! Finns lite olika köttsorter bland utbudet som typ vanligt fläsk, lever eller varför inte ko tunga? Bland drickorna... hörni lyssna här. Det fanns slush som man kunde ta hur mycket man ville av!
Så som Kudou ser ut där kände jag mig då och så som Takuto ser ut förberedde jag mig för att äta.
Tog av någon anledning en skål med ris som jag helt glömde bort ändå tills jag ätit klart. Oj, tog visst ris :s
Så den skålen ställde jag lite oskyldigt vid någon annans plats och gick sen tyst iväg och diskret iväg...
Runt slutet bestämde sig Kudou och Kiwamu sig för att försöka dra igång några tacktal från klassen. Det gick inte så bra xD Ingen visste direkt vad de skulle säga så det blev mer skämt, till exempel en tjej sa att hon från första början alltid gillat mig. Was quite fun ^^
Efter det fick jag säga ett spontant tacktal till dem och sen var tiden faktiskt slut. Blev så att vi snabbt tog några bilder tillsammans inne där och sen efter det tog vi en gruppbild med allesammans utomhus.
Tror ni kan se vilka som är de andra utbytesstudenterna. Sen tidigare under dagen försökte vi dra igång en sovaöver kväll hos någon och vi hittade ett ställe där vi kunde va. Problemet var bara att det var hos en tjej och då balla typ alla killa ur utom jag och en annan så då kändes det lite fel att gå... Synd då det kunde ha blivit väldigt kul!
Och det var sista klassträffen...väldigt kul och jag vaknade med en hes röst inför nästa dag. Vilket kanske inte var så bra eftersom då var det Karaoke som stod på tapeten!
torsdag 14 juni 2012
All energi försvinner långsamt, dag för dag
Nu är det exakt 2 veckor kvar tills mitt utbytesår är över...jag kommer att ha flugit till Tokyo för att möta alla de andra och efter det kommer jag träffa mamma och så kommer vi turista runt lite i Japan.
Så även om det finns någorlunda tid kvar här i Japan så är min tid här på Okinawa, på Futenma High School och med alla mina kompisar extremt kort. Vilket tar på energin. Känns som att hur mycket jag än sover så blir det liksom mindre och mindre motivation för..allt. Visst det ska bli kul att komma hem...men att lämna det jag har här är inget jag ser fram emot. Skulle kunna tänka mig att återvända till Sverige under sommaren och sen åka tillbaka till Okinawa. Så känner jag.
Fast iofs om jag skulle göra nå sånt så skulle jag vilja ha ett ställe för mig själv och slippa bo hos värdfamilj ^^ Den begränsade friheten jag känner börjar tära på mig.
Helt orelaterat! Skolan har helt plötsligt 2 nya utbytesstudenter som kommer från Hawaii.
De ska bara vara här i 2 veckor och bor hos 2 kompisar som åkte till Hawaii på utbyte så nu liksom återbördar de "skulden". En tjej och en kille. Tjejen verkar väldigt blyg och jag har bara pratat med henne en gång, har ingen direkt koll på henne och hennes japanska. Killen däremot är i samma engelska klass som mig och han... i don't know han verkar inte anstränga sig märkvärdigt för att lära sig någon japanska. Jag har bara hört honom säga något på japanska en gång annars har han bara snackat engelska. Inte okej D: När jag var ny försökt jag alltid med japanska och drog mig verkligen för att avända engelska. Så typ ingen förstår vad han säger för det mesta verkar det som. Synd.
Imorgon är det klassträff då vi ska leka lite och sen äta på någon restaurang. Ska bli kul!
Så även om det finns någorlunda tid kvar här i Japan så är min tid här på Okinawa, på Futenma High School och med alla mina kompisar extremt kort. Vilket tar på energin. Känns som att hur mycket jag än sover så blir det liksom mindre och mindre motivation för..allt. Visst det ska bli kul att komma hem...men att lämna det jag har här är inget jag ser fram emot. Skulle kunna tänka mig att återvända till Sverige under sommaren och sen åka tillbaka till Okinawa. Så känner jag.
Fast iofs om jag skulle göra nå sånt så skulle jag vilja ha ett ställe för mig själv och slippa bo hos värdfamilj ^^ Den begränsade friheten jag känner börjar tära på mig.
Helt orelaterat! Skolan har helt plötsligt 2 nya utbytesstudenter som kommer från Hawaii.
De ska bara vara här i 2 veckor och bor hos 2 kompisar som åkte till Hawaii på utbyte så nu liksom återbördar de "skulden". En tjej och en kille. Tjejen verkar väldigt blyg och jag har bara pratat med henne en gång, har ingen direkt koll på henne och hennes japanska. Killen däremot är i samma engelska klass som mig och han... i don't know han verkar inte anstränga sig märkvärdigt för att lära sig någon japanska. Jag har bara hört honom säga något på japanska en gång annars har han bara snackat engelska. Inte okej D: När jag var ny försökt jag alltid med japanska och drog mig verkligen för att avända engelska. Så typ ingen förstår vad han säger för det mesta verkar det som. Synd.
Imorgon är det klassträff då vi ska leka lite och sen äta på någon restaurang. Ska bli kul!
måndag 11 juni 2012
Det gamla Okinawa
Men innan jag berättar om ö besöket så går jag lite tillbaka i tiden och berättar om när vMamma tog mig runt till lite olika turistplatser här på Okinawa.
Okinawa har ju varit, som jag skrev om när jag fick min placering, ett eget kungadöme en gång i tiden och har då annorlunda historia, arkitektur och seder.
Så länge som de var ett eget rike och inte en vasall stat till Japan så hade Okinawa mest nära förbindelser med Kina och fick ibland vid olika tillfällen statsbesök. Det anlades en residens för kungafamiljen som då speciellt skulle användas när Kinas utsände kom på besök. Har jag för mig. Tänker inte kolla upp detaljerna igen men det var ett speciellt ställe där Kineserna togs emot.
Platsen jag pratar om kallas Shikinaen.
När vi var klara och gick ut från stället så låg världens skönaste katt mitt i väggen och bara myste~
Var ju självklart tvungen att gå fram och klia på katten ^^
Nästa plats vi åkte till var Okinawa Peace Memorial som är en plats uppförd efter kriget och som har en gigantiskt buddha inbyggt i en byggnad samt rader efter rader av granit med namn på de som dog i slaget vid Okinawa.
Jag gick tillbaka för att ta den här bilden och då så var det precis några klasser från huvudöarna som var på klassresa till Okinawa som skulle gå in. Alltså vilken skillnad mellan skolor det är!
Det här var verkligen elever från någon väldigt lågpresterande skola tror jag.
Nästintill alla killarna var yankees (hade hockeyfrilla), ovårdad skoluniform och tjejerna hade otroligt korta kjolar och ett typiskt tjejyankee utseende. Det var verkligen liksom...woh. Jag är så glad att jag kom till Futenma High School.
Fanns ett museum där också med en barnavdelning som hade en speciell avdelning med barnböcker från lite olika delar av världen. Och vad fann man om inte 3st böcker från Sverige på svenska!
Kändes väldigt speciellt och jag kan inte tänka mig att speciellt många har läst i dem på riktigt ^^
De valde ändå 2st med väldigt fina bilder i.
Sista stället vi åkte till var inte så spännande för att vara ärlig. Var något ställe som var religiöst viktigt för Okinawa förr i tiden och där de gömde sig när Amerikanerna bombade Okinawa i flera månader.
Var mer än bara det på bilden men det var inte så spännande om man säger så. Bakom mig (på bilden) så är det ett utrymme som vetter mot en annan ö som är det mytologiska ursprunget för Okinawas befolkning.
Men allt som allt så var det en väldigt intressant och rolig dag ^^
Okinawa har ju varit, som jag skrev om när jag fick min placering, ett eget kungadöme en gång i tiden och har då annorlunda historia, arkitektur och seder.
Så länge som de var ett eget rike och inte en vasall stat till Japan så hade Okinawa mest nära förbindelser med Kina och fick ibland vid olika tillfällen statsbesök. Det anlades en residens för kungafamiljen som då speciellt skulle användas när Kinas utsände kom på besök. Har jag för mig. Tänker inte kolla upp detaljerna igen men det var ett speciellt ställe där Kineserna togs emot.
Platsen jag pratar om kallas Shikinaen.
När vi var klara och gick ut från stället så låg världens skönaste katt mitt i väggen och bara myste~
Var ju självklart tvungen att gå fram och klia på katten ^^
Nästa plats vi åkte till var Okinawa Peace Memorial som är en plats uppförd efter kriget och som har en gigantiskt buddha inbyggt i en byggnad samt rader efter rader av granit med namn på de som dog i slaget vid Okinawa.
Jag gick tillbaka för att ta den här bilden och då så var det precis några klasser från huvudöarna som var på klassresa till Okinawa som skulle gå in. Alltså vilken skillnad mellan skolor det är!
Det här var verkligen elever från någon väldigt lågpresterande skola tror jag.
Nästintill alla killarna var yankees (hade hockeyfrilla), ovårdad skoluniform och tjejerna hade otroligt korta kjolar och ett typiskt tjejyankee utseende. Det var verkligen liksom...woh. Jag är så glad att jag kom till Futenma High School.
Fanns ett museum där också med en barnavdelning som hade en speciell avdelning med barnböcker från lite olika delar av världen. Och vad fann man om inte 3st böcker från Sverige på svenska!
Kändes väldigt speciellt och jag kan inte tänka mig att speciellt många har läst i dem på riktigt ^^
De valde ändå 2st med väldigt fina bilder i.
Sista stället vi åkte till var inte så spännande för att vara ärlig. Var något ställe som var religiöst viktigt för Okinawa förr i tiden och där de gömde sig när Amerikanerna bombade Okinawa i flera månader.
Var mer än bara det på bilden men det var inte så spännande om man säger så. Bakom mig (på bilden) så är det ett utrymme som vetter mot en annan ö som är det mytologiska ursprunget för Okinawas befolkning.
Men allt som allt så var det en väldigt intressant och rolig dag ^^
söndag 10 juni 2012
Den är SUPERFARLIG O_O
Inuti den här lådan ligger ett superfarligt föremål. Personalen på flygplats nästan flydde i panik när de såg att jag försökte få med mig den på planet. Men det fanns en lösning. Jag fick stoppa föremålet i denna låda och sen fick den åka med som vanligt bagage och inte bland det som man tar med sig på planet. Tur för mig för jag ville väldigt gärna komma hem med mitt ytterst farliga föremål.
Dumdumduuuuh en liten nyckelknippe svärd som jag tagit med mig från Sverige och åkt med 4 gånger innan blev jag för första gången stoppad för. Egentligen andra gången då när jag gick igenom kontrollerna i Stockholm så fick jag ta ut nycklarna och lägga dem i en sån där låda som gick igenom röntgen så var allt lugnt. Men den femte gången så tog det stopp och jag fick som sagt lägga den i den där lådan och skicka den med bagaget. Kändes bara så otroligt fånigt med tanke på att den är inte vass på något sätt och sen är lådan så otroligt stor i jämförelse med svärdet!
Men var har jag varit då i helgen? Jo jag har åkt iväg med vFamiljen på en liten badsemester till Kume-jima (ön). Var skit varmt, vackert väder och väldigt fint vatten. Synd bara att själva vattnets botten inte var så fin utan fylld med stenar eller korallbitar som gjorde ont att gå på. Så var det grunt vatten för den delen också! Synd på så fina stränder. Ni kommer förstå när jag väl får upp bilderna på bloggen senare!
Dumdumduuuuh en liten nyckelknippe svärd som jag tagit med mig från Sverige och åkt med 4 gånger innan blev jag för första gången stoppad för. Egentligen andra gången då när jag gick igenom kontrollerna i Stockholm så fick jag ta ut nycklarna och lägga dem i en sån där låda som gick igenom röntgen så var allt lugnt. Men den femte gången så tog det stopp och jag fick som sagt lägga den i den där lådan och skicka den med bagaget. Kändes bara så otroligt fånigt med tanke på att den är inte vass på något sätt och sen är lådan så otroligt stor i jämförelse med svärdet!
Men var har jag varit då i helgen? Jo jag har åkt iväg med vFamiljen på en liten badsemester till Kume-jima (ön). Var skit varmt, vackert väder och väldigt fint vatten. Synd bara att själva vattnets botten inte var så fin utan fylld med stenar eller korallbitar som gjorde ont att gå på. Så var det grunt vatten för den delen också! Synd på så fina stränder. Ni kommer förstå när jag väl får upp bilderna på bloggen senare!
fredag 8 juni 2012
Drakbåtar
Okinawa är ju som sagt lite annorlunda från resten av Japan och har sina egna traditioner och en av dem är de så kallade drakbåtsracings tävlingar som hålls här. På japanska eller okinawanska kallas detta Haarii. Jag och en av mina vänner, som faktiskt aldrig sett haarii förutom på tv, bestämde oss då för att ge oss in till Naha och se på detta event. Det var meningen att vi skulle få med några fler men eftersom handbollen hade träning precis i mitten av dagen så gick det inte. Själv så skippade jag träningen för att gå det här istället, inte så mycket tid kvar nu ju! Måste se till att njuta så mycket och se så mycket som möjligt!
Fick en förfrågan av en vän att ta bilder mer på områdena runt mig och här kommer 2 (3?) bilder inifrån Naha. Kommer fler så småningom!
Kan säga att det är stor skillnad från där jag bor! Mycket renare och fräschare byggnader inne i Naha.
Det var fullkomligt fullt med folk när vi kom dit och det fanns absolut ingen plats framme vid kajen så man kunde se. Men med skillad manövrering och en väl utvald plats så lyckades vi knippa till oss en plats med perfekt utsikt över racingen. Det var inte enbart japaner som som deltog utan även lag från den amerikanska armén var med och tävlade. Tyvärr, enligt mig, så vann amerikanerna ett par gånger över japanerna men det kanske är naturligt med tänkte på att de är soldater i bra form samt att alla var läskigt muskulösa o.o
Amerikanerna var otroligt högljudda och rätt fräcka av sig, de gör ingen ansträngning för att tvätta bort någon fördom man har mot dem allt. Fanns de som totalt blockerade delar med att ha satt ut stolar till sig själva. Fatta vad irriterad man blev på dem!
Efter vi fick nog av racingen så gick vi till kokusai dori och hade kul resten av dagen.
Oh jag måste bara kommentera igen hur billig mat kan bara här borta!
Vi åt på ett stället där man...kanske ska berätta om ett betalsystem som finns här borta!
På en del restauranger så har de inga servitriser som kommer och tar dina beställningar utan de har en stor meny uppsatt på väggen med namn och pris bredvid rätterna. Vid sidan om menyn finns det en biljettmaskin där du stoppar i motsvarande pengar till den rätten du vill äta eller drickan du vill ha, sen så trycker du på vad du nu vill ha så spottar maskinen ut en biljett med det du köpt. Du köper bara en sak pt gången så om du vill ha olika saker så får du köpa flera biljetter. Sen så sätter du dig och så kommer en ur personalen och hämtar dina biljetter så kommer maten efter ett tag! Smart eller hur?
Visst har jag nämnt att drickautomater finns överallt? Räknade alla som finns inom kanske en 100 meters radie från skolan och kom upp i 12st. En del av dem säljer till och med samma sak och så står de 20 meter ifrån varandra! Förstår inte alls meningen med. Wah!
Fick en förfrågan av en vän att ta bilder mer på områdena runt mig och här kommer 2 (3?) bilder inifrån Naha. Kommer fler så småningom!
Kan säga att det är stor skillnad från där jag bor! Mycket renare och fräschare byggnader inne i Naha.
Det var fullkomligt fullt med folk när vi kom dit och det fanns absolut ingen plats framme vid kajen så man kunde se. Men med skillad manövrering och en väl utvald plats så lyckades vi knippa till oss en plats med perfekt utsikt över racingen. Det var inte enbart japaner som som deltog utan även lag från den amerikanska armén var med och tävlade. Tyvärr, enligt mig, så vann amerikanerna ett par gånger över japanerna men det kanske är naturligt med tänkte på att de är soldater i bra form samt att alla var läskigt muskulösa o.o
Amerikanerna var otroligt högljudda och rätt fräcka av sig, de gör ingen ansträngning för att tvätta bort någon fördom man har mot dem allt. Fanns de som totalt blockerade delar med att ha satt ut stolar till sig själva. Fatta vad irriterad man blev på dem!
Efter vi fick nog av racingen så gick vi till kokusai dori och hade kul resten av dagen.
Oh jag måste bara kommentera igen hur billig mat kan bara här borta!
Vi åt på ett stället där man...kanske ska berätta om ett betalsystem som finns här borta!
På en del restauranger så har de inga servitriser som kommer och tar dina beställningar utan de har en stor meny uppsatt på väggen med namn och pris bredvid rätterna. Vid sidan om menyn finns det en biljettmaskin där du stoppar i motsvarande pengar till den rätten du vill äta eller drickan du vill ha, sen så trycker du på vad du nu vill ha så spottar maskinen ut en biljett med det du köpt. Du köper bara en sak pt gången så om du vill ha olika saker så får du köpa flera biljetter. Sen så sätter du dig och så kommer en ur personalen och hämtar dina biljetter så kommer maten efter ett tag! Smart eller hur?
Visst har jag nämnt att drickautomater finns överallt? Räknade alla som finns inom kanske en 100 meters radie från skolan och kom upp i 12st. En del av dem säljer till och med samma sak och så står de 20 meter ifrån varandra! Förstår inte alls meningen med. Wah!
måndag 4 juni 2012
Guld veckan
Waaay back så var det golden week här borta i Japan. Och vad är golden week? En långhelg som japanerna har kort och gott. En av dagarna gick jag med några kompisar på bio och en annan dag så följde jag med vMamma och massor av andra öhum tanter till norra Okinawa för att besöka Okinawa water expo park.
Första stället vi gick till var en blompark med ett stort tufft torn i mitten som jag gick upp i vid ett tillfälle.
Och så utsikten från tornets topp!
Första stället vi gick till var en blompark med ett stort tufft torn i mitten som jag gick upp i vid ett tillfälle.
Och så utsikten från tornets topp!
Ön Ie-jima
Den här bilden är tagen vid ett senare tillfälle efter vi gått på ett akvarium med en gigantisk tank full med massor av coola fiskar. Tog inga bilder vid det tillfället eftersom jag reda varit där en gång tidigare och tog bilder då. Kan jag väl ta dem? Näää orkar inte leta upp dem bilderna x)
Men det var en väldigt trevlig dag och jag trodde verkligen inte att jag skulle komma dit, åtminstonde inte så snabbt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)