Ända fram tills jag stod där innanför kontrollerna på flygplatsen så hade jag oroat mig för att jag verkligen hade allt. Det kändes för enkelt och att värdfamiljen var för "laid back" angående det hela.
Vilket var sant, om jag inte hade ringt WYS och de skickat mig papperna med streckkoden som jag behövde hade jag inte kommit iväg. Så jag hade rätt i att inte helt lita på värdfamiljen, inte för att de vill sabotera eller nåt, snarare så att de inte har någon aning om vad de höll på med.
I vilket fall kom jag ju iväg och landade i Tokyo efter lite mer än 2 timmar som bara flög förbi.
På flygplatsen blev jag mött av Sayaka som är min counselor och tillsammans åkte vi till hotellet så jag kom rätt och efteråt åt vi middag vilket hon bjöd på så jag kunde beställa vad jag ville, hur mycket jag ville. En annan från WYS anslöt sig till oss och jag fick reda på att dagen därpå när alla anlände skulle jag hjälpa Sayaka med att se till att alla hitta rätt. Vilket inte behövdes direkt alla hittade dit av sig själva.
En sak var lite intressant med hotellet tyckte jag...
var det här. Någon sorts rock som man skulle sova i? Gå omkring i?
Mappen som ligger på den fick jag på restaurangen för att jag beställde någon speciell rätt förresten.
Men ja, Tokyo är fantastiskt. I alla fall för en som älskar storstäder som jag. Om jag ska jämför med Okinawa så är allt så...lågt. Husen är små och låga, byggda i betong och i en del stadsdelar flagnar färgen på husen eller så syns det sprickor i fasaden.
Inte precis så man tänker sig Japan. Medan i Tokyo är det skyskrapor, rent och ordnat.
Jag gillar Okinawa bara att det...inte känns som Japan ibland. Skulle nästan vilja ta min skola med alla elever och bara omplacera den på någon av huvudöarna. Då skulle allt liksom vara perfekt.
Sorry för försenat inlägg men vPappa och bestämt sig för att dra åt internet tiden ordentligt.
*sigh*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar