De oundvikabara avskedena

De är gjort. Allt är avslutat och det finns inga lösa trådar kvar nu. Jag har sagt nästan alla mina farväl, finns bara att säga adjö till vFamiljen imorgon sen så allt klart.

*Suckar* Talet inför klassen och folk från förra klassen samt andra personer gick väl okej. Blev så jävla nervös och var tvungen att hålla kontrollen över mig sjä'lv så jag glömde allt jag tränat på.
Var tvungen att titta ner i papperna hela tiden känns det som...
Det är verkligen över. Jag kommer aldrig sätta min fot på Futenma High Schools mark igen som en student. Aldrig köpa något från skolkiosken igen. Aldrig spela handboll med klubben igen. Aldrig ta bakvägen in i klassrummet igen. Aldrig sitta vid min bänk på min stol. Aldrig sitta i klassrummet innan AC:n blivit påslagen och klaga över hur varmt det är medan jag sitter och viftar med min uchiwa för att kyla ner mig själv. Aldrig äta en obento igen, även om de kanske inte är speciellt goda så jah, aldrig igen. Aldrig vända mig om innan homeroom och sitta o snacka med Kirisa när man egentligen ska plugga. Det är så himla mycket som aldrig kommer igen och det suger. Det suger så himla hårt men det är ju något som var oundvikligt från första början. Jag visste att den här dagen skulle komma, när jag tillslut var tvungen att packa ihop alla min saker och åka hem.

Det är över...mitt utbytesår är över, fan va snabbt det gick. Ni vet, det här har varit mitt mål i livet som 4 år tillbaka. Sommaren 2008 bestämde jag mig. Jag ska åka till Japan som en utbytesstudent och uppleva Japan. Och det har jag gjort nu! Jag har bott här i snart exakt 10 månader. Jag kan hålla en vanlig oformell konversation utan problem och så. Jag känner mig nöjd över vad jag åstadkommit.
Visst kunde kanske ha pluggat mer och kommit ännu längre i mina Japanska kunskaper men det är ju bara jobbigt :/ Har jag något jag ångrar? Något som jag kunde ha gjort bättre? Nej, jag är helt fullkomligt ångerfri, allt har gått som det borde ha gått, det har varit perfekt. Om vi bortser från vFamiljerna hehe. Med det så återvänder jag till Sverige med minnen för livet, vänner för en lång tid framåt (förhoppningsvis) och ett leende på läpparna. Jag tog mig till Japan, lyckades skapa ett liv här och uppfyllde min dröm. Det här blir det sista inlägget jag skriver medan jag fortfarande är i Japan.
Det betyder däremot inte att bloggen är slut. Jag har fortfarande saker att berätta om, utvärdering och massor av bilder som jag vill att ni ska få se.
Med det sagt så avslutar jag nu mitt sista inlägget härifrån Japan.

Och vi sjöng iväg dagen

Vi finns det egentligen att skriva. Jag, Kirisa och Takuya från klassen och sen lite folk från andra gymnasium samlades på Round 1 för att karaokea. Och vilka är dessa andra och hur känner jag till dem? Det var K-Pop gruppen som samlades! Eller åtminstonde en del av den, alla kunde inte komma.
Blev då att sjunga lite standard engelska sånger och sen försöka mig på att sjunga japanska låtar. Går fortfarande sådär. Ibland råkar jag hoppa över något tecken eller så läser jag den fel för att det går så snabbt och då går det slint så jag tappar bort mig ^^
Men det är kul och det är det som räknas. Vi började runt 1 och höll på ända tills 8 (!) på kvällen! Efter kanske kl5 blev jag väldigt trött så vet ni vad jag gjorde då? Somnade. Jag bara lutade mig bakåt och slocknade ett tag. Var däremot inte ensam om det, var några av tjejerna senare som kröp ihop till typ en boll och somnade.

Och jag ser ju himla engagerad ut...uhum. Jo men jag satt och kollade igenom min musik efter någon låt som jag ville sjunga.

Savior of the day

I måndags den här veckan fick vi sluta mycket tidigare än vanligt. Det var nämligen så att en tyfon svepte över öarna här borta så då under lunchen ropade de efter alla klassrepresentanter till ett möte som sen kom och sen annonserades det att vi fick gå hem efter kl 13.30. Och alla klubbaktiviteter var förbjudna. Fatta vad alla skrek av lycka! Att gå hem så tidigt är ju något som aldrig händer dem!

Någon gång förra veckan verkar 2 från förra klassen som nu finns i den nuvarande ha fått tanken att de ska göra något åt mig nu när jag snart åker hem. De är inte så diskreta precis. De sitter liksom precis bredvid mig och jag har liksom typ ändå. Inte allt så jag vet exakt. Men jag har hört och sett tillräckligt för att förstå att något är på gång. Folk har liksom suttit med lappar i klassen som de skrivit på men jag har inte fått någon, de har samlat ihop pengar utom från mig. Så något är allt på gång. Gulligt :)

Iförrgår var en väldigt bra och dålig dag... Vid lunchen så kom jag att tänka på det man absolut inte ska tänka på. Nu är det 3 gånger till som jag kommer sitta i det här klassrummet och äta bento, 4 gånger till att komma till skolan, sitta på den stolen, säga "ohayou" till kompisarna, snacka med Kirisa innan homeroom då man egentligen ska plugga, gå till skolans kiosk, sova med huvudet på bänken och buga innan och efter lektionen. Det är verkligen snart slut. När jag började tänka på det så bara stirrade jag ut i ingenstans vilket Rorina upptäckte och skrattade åt mig sen frågade hon mig vad det var. Svarade med vad jag tänkte på. Hoppade hon direkt upp från sin stol och satte sig bredvid mig på lärarnas plattform, som står framför svarta tavlan, där jag satt med några av killarna.

Igår så fick vi en extremt användbar sak för en gångs skull av de som delar ut reklam ibland utanför skolan. Vi fick en uchiwa.

En sån här sak

De är helt ovärderliga innan AC:n slåss på efter klockan 9. Det första jag liksom gör är att slänga av mig ryggsäcken på skrivbordet och sen plockar jag fram uchiwan som jag lånat av värdfamiljen. Men nu har jag min egna allt!

Den dagen stannade några av oss kvar ändå tills man inte fick vara kvar i klassrummen längre, 17.30. Imorn ska vi nämligen ha en klassträff med den nuvarande klassen imorgon på lördag och vi bestämde då plats o så igår. De planerade också vad du ska göra på kulturfestivalen, bunksai, som jag då inte kommer att vara med på... Faaaan skulle så gärna vilja ha upplevt det.

Hände en till sak med Rorina. Det kom någon från nån annan klass igår och frågade hur många vi egentligen var i klass 6. Rorina svarade då att vi allt är 38! Då sa jag till henne "ni är väl ändå 37, snart i alla fall". Tittade hon på mig, skakar på huvudet och sa "nej vi är 38". Fint :I

All energi försvinner långsamt, dag för dag

Nu är det exakt 2 veckor kvar tills mitt utbytesår är över...jag kommer att ha flugit till Tokyo för att möta alla de andra och efter det kommer jag träffa mamma och så kommer vi turista runt lite i Japan.

Så även om det finns någorlunda tid kvar här i Japan så är min tid här på Okinawa, på Futenma High School och med alla mina kompisar extremt kort. Vilket tar på energin. Känns som att hur mycket jag än sover så blir det liksom mindre och mindre motivation för..allt. Visst det ska bli kul att komma hem...men att lämna det jag har här är inget jag ser fram emot. Skulle kunna tänka mig att återvända till Sverige under sommaren och sen åka tillbaka till Okinawa. Så känner jag.
Fast iofs om jag skulle göra nå sånt så skulle jag vilja ha ett ställe för mig själv och slippa bo hos värdfamilj ^^ Den begränsade friheten jag känner börjar tära på mig.

Helt orelaterat! Skolan har helt plötsligt 2 nya utbytesstudenter som kommer från Hawaii.
De ska bara vara här i 2 veckor och bor hos 2 kompisar som åkte till Hawaii på utbyte så nu liksom återbördar de "skulden". En tjej och en kille. Tjejen verkar väldigt blyg och jag har bara pratat med henne en gång, har ingen direkt koll på henne och hennes japanska. Killen däremot är i samma engelska klass som mig och han... i don't know han verkar inte anstränga sig märkvärdigt för att lära sig någon japanska. Jag har bara hört honom säga något på japanska en gång annars har han bara snackat engelska. Inte okej D: När jag var ny försökt jag alltid med japanska och drog mig verkligen för att avända engelska. Så typ ingen förstår vad han säger för det mesta verkar det som. Synd.

Imorgon är det klassträff då vi ska leka lite och sen äta på någon restaurang. Ska bli kul!

Och vi blev utklassade

För att försöka knyta ihop de nya klasserna så ordnade skolan en utflykt i början av terminen för alla årskurserna! I detta knyta-nya-band-paket så slängde de också in en volleyboll och dans tävling emellan klasserna. Så på lunchrasterna och efter skolan så tränade vi på att få dansen perfekt, även om vi i slutändan misslyckades lite. Själva tävlingen i sig körde de som ett separat evenemang men på utflykten som det här inlägget handlar om så hade vi en mini turnering mellan endast tvåorna. När vi väl spelade på riktigt så var det en klass från varje årskurs som sattes ihop till ett lag som sen spelade emot ett annat lag, de med 3 klasser också.

I vilket fall, utflykt var det ja! Alla årskurserna åkte ju självklart för sig själva till olika ställen och vi tvåor fick helt klart den bästa platsen! En strand på södra delen av Okinawa, och perfekt väder ovanpå det!
Börjar utflykten med att högljutt spela upp musik i bussen och tjejerna som satte sig längst bak sjöng högljutt med. En av tjejerna i klassen fyllde också år den dagen så då fick hon ställa sig längst fram i bussen och bli firad.
När vi kom fram var det att orientera sig fram till rätt bord som klassen blivit tilldelad.
Sen hade vi lite fritid som spenderades med att träna lite volleyboll med klassen inför tävlingen.
Det var väldigt kul även om jag måste erkänna att volleyboll inte är min starkaste sport precis, inte för att jag för den delen har någon sport som jag är speciellt bra på för den delen heller >.>

Vi körde också en liten skattjakt där två i klassen begravde olika sorters godisar i sanden som vi sen fick leta upp!

Någonstans efter godisjakten var det dags att äta lunch och vad är inte mer passande då än att grilla?
Så då var det att plocka fram grillarna och steka jag vet inte hur många kilo kött men det kändes som att det aldrig tog slut! De bara fortsatte att plocka fram påse efter påse hela tiden =O

Observation från mina 3 gånger som jag varit med på BBQ (inte inräknat yakiniku), i Japan så är det inte "mansgöra" att sköta grillen.

Sen så var det äntligen dags för volleyboll turneringen och vi...fick stryk så vi åkte ut på en gång så sen fanns det direkt ingenting för oss i klassen att göra. Vilket var rätt tråkigt för då fick vi bara sitta vid sidan av och titta på i kanske en timme. >.>
Fick i alla fall tid att äta glass! Glass är alltid positivt *reser långsamt upp tummarna*

När turneringen var över så var vi några i klassen som tog tillfället i akt och ockuperade en liten strandplätt där vi grävde ner Shohei i sanden. Eftersom han såg lite ensam ut så byggde några av tjejerna en liten sandvän åt honom.

Så var det sen dags att börja packa ihop, lyssna på något tal från elevklubben som ser till att sånt här går rätt till. Sen var det de nästintill obligatoriska gruppbilderna som skulle tas och efter det var det hemfärd som gällde!

Rorina och Kirisa, de två tjejerna i klassen som jag har lyckats blivit vän med ^^
Rorina är halvjapan (kan ni nog gissa själva tror jag) och Kirisa tillhör K-Pop gruppen.
Varför de gör såna miner? De ville göra hengao:s, konstiga ansikten eller med Okinawa dialekt, henchira.

Klass 6, nu har jag endast en månad kvar med er. Kan ni förstå det? En ynka månad kvar innan mitt utbyte är över. Oh hur det kommer suga att säga farväl.

Klassträffen avslutning

Berättad jag att vi cyklade bort till platsen där parken låg?
Och sa jag att det var världens maffigaste nerförsbackar som blev hemska uppförsbackar på vägen tillbaka hem? Plus att vi bestämde en tid då alla skulle vara vid donken som ligger bakom huset så vi enkelt kunde plocka upp dem.
Så det var bara att sätta på sitt "ganbaru mode" och cykla hela vägen hem. Kitsui!
Direkt när an kom hem var det att snabbt hoppa in i duschen, byta till rena kläder och sen rusa iväg för att möta de andra.
Jag har ju berättat att vi har en hiss i det här huset och det har gått lite rykten om den i klassen men de flesta trodde nog inte på det för när de fick se den blev det många "ooooh" och "sugoi"

Oh! Precis när jag blev klar med att duscha så ringde Fumiya och Takuto på dörren.
De hade fått skjuts av Kiyokas mamma och Takuto lämnade Fumiya här medan han själv gick hem till sig och duschade. Han bor väldigt nära fyi.
Fumiya som själv bor väldigt långt bort duschade här och av någon konstig anledning klädde han av sig mitt i köket, lämnade kläderna där och gick sen in i duschen med bara kalsonger på.
Ungefär när vi kommer tillbaka med några personer så är han klar med att duscha och hinner nästan kliva rakt ut i köket innan han snappar upp att folk har kommit och att de flesta av dem är tjejer.
Han stänger snabbt dörren och ropar efter sina kläder men tror ni att vi gav dem till han på en gång? :D Inte då. Vi retas lite med honom och drar ut på det innan vi ger honom kläderna och då såg går han ändå utan från badrummet medan han fortfarande knäppte byxorna och inte hade på sig en tröja.
Det kanske inte låter så farligt men en del av de här Japanerna kan vara hemskt pryda av sig och Fumiya själv sa senare att han efter ha tänkt efter ändå tycker att det är fel att tjejer och killar sover i samma rum. Så vid det tillfället blev jag rätt förvånad o__o

Hur ska man fortsätta... jo! Vad är det killar direkt brukar slänga sig på när man går hem till någon kompis? Tv-spelen. Så vad gjorde vi när de flesta av oss hade anlänt? Vi spelade Super Smash Bros. Brawl. ^-^
Sen när tjejerna upptäckte att vi spelade spel så satte de sig också ner och spelade.
Och vem tror ni dominerade spelet så hårt så de sa till att han inte fick spela längre :D
Jag  D:
Jahjah det var kul att höra deras desperata rop på hur jag var på en helt annan nivå än de var ^-^

Sen av någon anledning helt plötsligt så satt jag där helt ensam bland alla tjejerna som spelade, killarna hade försvunnit. Bara så där! Visade sig att de försvann in i vBrors rum där en lagt sig å småsov medan en annan spelade piano. Och vad han kunde spela piano O__O
Var rätt så fantastiskt spelat och liksom oväntat av honom. Vi tvingade honom till och med att spela två gånger eftersom vi som kom lite efter inte fick höra början!

Ni vet hur Japaner älskar skräckfilmer? Takuto som tidigare gick kom hit och sen gick hem för att duscha sprang också in till en videohyrbutik innan han kom hit och hyrde filmen "Hitori Kakurenbo", ensam kurragömma.
De flesta av oss, några vågade inte, klämde in oss i mitt rum och kollade på filmen.
Och gud vad jag förstörde stämningen xD Jag kunde absolut inte ta filmen seriöst och skrattade rakt ut, högt och länge vid ett tillfälle när alla andra satt höll för ögonen för att de tyckte det var läskigt.
Men jag kunde absolut inte hålla mig för skratta och fick många konstiga blickar åt att jag skrattade åt en skräckfilm. x)

Fast det var inte enda gången jag fick konstiga blickar eller kommentarer om hur konstig jag var.
Vilket bara var att förvänta sig egentligen. Det var natt, jag var trött och det kan bara innebära en sak och det är att jag visar hur konstig jag egentligen är. I vanliga fall kan jag hålla tillbaka det men när natten smyger sig på...oh it was so much fun ^^

Vi såg klart på filmen och då var klockan någonstans mellan 2-3 och vi hade blivit tillsagda att lägga oss klockan 1. Bad kids :3
Efter det satt vi mest och prata. Några på övervåningen i mitt rum medan några gick ner till andra våningen till rummet där tjejerna skulle sova. Några av oss var hungriga och några törstiga, tror de drack upp allt vattnen som fanns på flaska O_O Vi som var hungriga åt bröd och vet ni vad? De var första gången för några av dem att ha på philadelphia på en macka o__O
De visste liksom inte hur mycket man skulle ha på för att det skulle vara gott. Blew my mind.

Men efter ett tag så var det inte endast vanligt prat utan de försökte övertyga Kiwamu att öhmm...
fråga chans på Michu? För det är så det går till här borta ändå upp i gymnasiet.
De frågar chans basically fast på ett lite annorlunda sätt.
Efter många vänta lite nu, är det rätt tillfälle, ska jag verkligen göra det, är det här en bra plats, vad ska jag säga, kan hon verkligen vilja bli tillsammans med mig och tillslut så lyckades de övertala honom!

De kallade in henne i mitt lilla rum där då Kiwamu satt på knä i en mer utmärkande position än oss andra. Michu blev tillsagd att sätta sig ner mittemot honom, vi killar satt då bredvid Kiwamu och tjejerna vid sidan om Michu. Alla var inte med från början men lite efter som droppa folk in i rummet och tillslut satt alla i rummet och lyssnade på Kiwamu.
Det gick till så att han berättade en spökhistoria för Michu och när han var klar så frågade han, "blev du rädd?"
I början så sa hon nej men efter påtryckningar om att hon skulle säga ja att hon blev rädd så gav hon med sig. Kiwamu la då handen på hennes axel och sa, "det är lugnt för jag kommer skydda dig".
Varpå han bugar sig för henne och säger, "snälla bli tillsammans med mig".
Då hoppade killarna fram till Kiawamu och tjejerna fram till Michu och dunkade dem i ryggen och grattade att han vågade göra det.
Michu satt där och var ett stort frågetecken. Hon förstod det inte alls innan och fladdrade nu runt med händer och frågade sig själv och de andra om vad hon skulle göra.
Det går inte riktigt att ge kaoset en rättvis beskrivning men Kiwamu som bugar sig framför Michu, killarna som dunkar honom i ryggen och peppar. Tjejerna som som säger till Michu om hur mycket Kiwamu kämpat, Michu som är helt förvirrad och som tillslut bugar sig framför Kiwamu och säger "onegaishimasu". Hon svarade ja.
Då blev det uppståndelse igen och Kiwamu var nästan påväg att börja gråta över att tillslut så fick han ett ja efter att ha fått nej av 2 andra tjejer tidigare.
De fick sen sätta sig bredvid varandra så vi kunde fånga tillfället på bild, 2012-03-08 04:15 så blev Kiwamu och Michu tillsammans.

 Väldigt dålig bild jag vet...

Efter det var det verkligen tid för oss alla att sova och eftersom ingen vuxen var uppe och kunde se till att killarna och tjejerna sov i olika rum så gick alla ner till andra våningen och sov i det stora rummet. Några gick dock upp till mitt rum igen där det fanns madrasser till skillnad från det andra rummet. Vet ni vad? Man har varit för länge i Japan när man börjar tycka att sova på en tatami matta är inte så speciellt illa. Jag tror att klockan hann bli nära 5 innan de flesta av oss sov och klockan var väl runt 8 kanske när vi vaknade igen? Hårt, speciellt för de som skulle iväg till klubbaktivitet samma dag.

Vi hade alla planerat att äta frukost på McDonalds och jag tror vMamma blev lite sur över det för när vi alla vaknat och gick upp till övervåningen så stod hon i köket och hade gjort en stor Okonomiyaki smet till oss alla.
Sen var det upp till oss att steka alltihop själva eller rättare sagt det blev tjejerna som gjorde det.
Tror dem tyckte om det rätt mycket då det blev en väldigt social sak för dem medan för oss killar var det bara att försöka fördriva tiden på något sätt. Som typ, sova eller jah, nåt.

MEN! Till vår förfasan upptäckte vi att det knappt fanns någon dricka eller okonomiyaki sås!
Då blev det upp till mig och Kiwamu att gå den långa, långa vägen till Union för att inhandla det som fattades. När vi kom tillbaka var allt färdigstekt så då var det bara för alla att sätta sig, ta ett gruppfoto och sen hugga in!

 Nämen kolla vFarmor kom också med på bilden =O

Efter vi alla var mätta och belåtna valde tjejerna att sätta sig och se på en annan film som Takuto hyrt med sig medan vi killar gick upp för att spela. Efter ett tag kom en av tjejerna upp och ville se vad vi höll på med för att tjejerna på nedervåningen hade somnat direkt efter filmen börjat.
Hon sa också att hon planerade att gå hem så då blev det lite av en dominoeffekt som fick den ena efter den andra av killarna att bestämma sig för att dra hemåt. Så då gick vi alla ner och väckte tjejerna som mycket riktigt låg och sov, en del låg nästan och sov ovanpå varandra. :S
Så var det bara för all att göra sig i ordning för att gå hem och sen vinka hejdå till allihop.
Blev verkligen tomt efter det .____.


Den där dagen var så himla kul på alla möjliga sätt. Vi lekte massor, pratade, åt tillsammans, såg på film tillsammans, sov tillsammans, skrattade tillsammans, berättade om varandras liv, en relation skapades och jag visade lite mer av hur jag egentligen är. Det var en speciell dag och jag är så himla glad över att jag alltid tar foton när jag gör nåt för mitt bildminne är sämst. Med bilderna kan jag sen minnas den här dagen, andra dagar och överhuvudtaget dagarna jag spenderat tillsammans med folk här borta. Ni vet hur utbytesstudenter brukar säga att deras utbytesår var det hittills bästa året i deras liv?
Det börjar bli sant för mig. Och med 3 månader kvar som jag ska försöka fylla med så mycket roligt som möjligt så kommer nog bara den känslan bli ännu starkare.

Tillbaka till skolan

Imorgon börjar skolan igen efter 2 veckor av lov och det ska bli skönt att komma tillbaka även om det är annorlunda. Äntligen få in lite rytm i vardagen så det inte blir att man bara sitter och gör ingenting någon dag.
Anyway den nya klassen är inte allt för dum verkar det som. Som jag skrev hamnade jag inte klass 6 och där kommer det gå 6 elever från förra klassen. Takuya, Shouhei, Kou, Michu, Haruna och Hikari.
Alla väldigt schyssta och Takuya är en av mina bästa vänner här borta så det känns väldigt bra. Att påpeka att de är schyssta känns lite konstigt då alla i klass 3 överhuvudtaget var schyssta, trevliga och snälla människor.
Sen finns det ytterligare två personer som jag känner i klassen. Sho från handbollslaget som är as nice och Kirisa som är en kompis till Takuya och som också älskar K-Pop.
Jag går ju som sagt i en Bunrikei klass, samhälle(typ), och vet ni vad? Vi är totalt 9 killar i klassen och det är många för att vara en sån klass! Så det blir något helt annat imorgon.
Får se om det är ett bra annorlunda.

All good things must come to an end

Så, en vecka efter förra inlägget kommer nu en uppföljning till det hela.
Det är inte precis så att jag varit så upptagen så jag inte hunnit, tvärtom snarare.
Handlar mer om att om jag ska skriva om det så måste jag inse att det är över, klass 3 är över och den 9 april är det en ny klass som gäller. Så har jag väl allmänt inte varit på humör dagarna efter för den delen heller så. Aja, här kommer en återgivning av den 23 mars.

Som jag skrev i förra inlägget så stannade jag och vBror uppe sent in på natten och skapade varsina verk inför den kommande dagen. Runt klockan 3 på natten stod vi klara, han med sitt godishus och jag med mina kärleksmums. Jag förstår inte riktigt hur jag lyckades ta sån lång tid på mig med att göra klart det hela men på något sätt gick det! :P Skulle nog gjort lite mer glasyr dock, alltid för lite, men det fanns inget mer florsocker för det. Goda blev de dock!

Här är vad min vBror skapade, lägg märke till att han skrivit 1-3 för klass 3 årskurs 1

Så vi var klara med det hela klockan 3... och jag var tvungen att gå upp 6.10 för att hinna med allting inför skolan. Tjaa sömn är överskattat i vilket fall ändå.
Anländer till skolan med god marginal och spenderar tiden innan vi ska befinna oss i idrottshallen med att prata med de andra i klassen som kommit tidigt till skolan. Fotade lite också men den största delen av tiden spenderades på att prata med alla för sista gången som elev i samma klass. Inte samma sak senare när alla kommer vara utspridda i olika klasser på 2 våningar.

 Ett skämt på en pojkgrupp som kallar sig Sexy Zone

Men som sagt, vi skulle befinna oss i idrottshallen för att ta avsked av lärarna som blivit förflyttade till andra skolor från och med nästa läsår. De lärarna som jobbar på kommunala skolor är anställda av det kommunala skolverket och blir då roterade runt om bland alla skolor som kommunen äger.

Världshistoria läraren, nog en av de mest karismatiska personer jag någonsin träffat. Synd att han blev förflyttade. :/

Det var lite jobbigt faktiskt. Inte för att lärare tog farväl utan för att jag kunde bara tänka på att...
snart är det min tur. Snart är det min tur att stå där och ta farväl av alla.
Så det kändes inte ett dugg kul att sitta där och jag lyckades heller inte sova bort tiden som jag brukar kunna göra. Man blir väldigt bra på att hitta nya sätt att sova på här borta. Visste ni att sitta ner i skräddarställning och sova kan vara rätt bekvämt?

Tacksamt nog så tog lärarnas avsked slut så småningom och vi gick tillbaka till vårt klassrum där alla fick sina betyg, klassfoto katalogen för alla ettor  samt tre kopior av klassfotot vi tog way back. Varför tre kopior? Vi gjorde nämligen lite olika poser mellan fototagningen, inga armar vid sidan av kroppen här inte.

Sen blev det en sista städning av klassrummet och ett besvarande av frågor som några hade sammanställt tills klockan slog tolv och allt officiellt var över. Frågorna var i stilen, om du skulle cosplaya vad skulle det vara? Hur är du egentligen hemma, meddelande till klassen, vad kommer du göra när du är 30 år och dylika frågor. Var tvungen att ta hjälp av folk hela tiden eftersom det för det mesta innehöll kanji som jag inte hade någon aning om vad de betydde. Så det blev lite av en social grej där jag frågade vad det stod och sen diskuterade angående svaret. ^^ Kom på en sak för ett tag sen när jag var i en mataffär, jag är ju faktiskt analfabet här borta i Japan O: Konstig känsla :S

Tillslut så slog klockan tolv och det var dags för alla att ta fram det de tagit med sig till knytkalaset.

Egentligen kanske jag också skulle gjort några köttbullar så de får smaka hur de egentligen ska vara. Japansk korv och köttbullar är något av det vidrigaste jag ätit här borta faktiskt. Precis bredvid saker som Goya och natto sätter jag deras versioner av korv och köttbullar. Hemska!

Michu var ambitiös och beställde en tårta med ett motiv hon ritat själv :O

Finns väl inte så mycket att skriva angående ätandet precis så jag slänger in några bilder och fortsätter efter dem.

Kyonkyon, medlem i handbollslaget sa åt mig att ta fotot så jag kunde visa alla hemma i Sverige att det här är Japan.

Från vänster till höger Ayano, Kiyoka och Michu

De jämför vem som har mest sluttande axlar, Kudou till högre har smeknamnet klädhängare efter formen av hans axlar.

Fumiya kan se så knäpp ut men han faktiskt en av de smartaste i klassen :O

Gota-sensei, mattelärare och våran "vice homeroom lärare" som precis fått en bebis vilket vi grattar honom för. Ser ni vad hon fick? Om inte så kan jag tala om att det är ett paket blöjor ^^

Kiwamu, den absolut knäppaste i klassen.

Att passera en flaska till någon annan ifall du rört vid den med dina läppar är inget man gör här, så man får hälla i sig drickan istället vilket de hjälpte varandra med på ovanstående bild. Såg så himla roligt ut! Synd att jag inte fick med hela själva Michus pose för den var helt knas.

Hisato! Varför kunde inte du välja bunri och sen hamna i min klass >.<

Oh shit i forgot the stove on O__O

Runt 2 tiden började folks klubbaktiviteter så innan alla började droppa av tog vi ett sista klassfoto med alla.

Efter det började folk försvinna iväg till sina klubbaktiviteter lite efter som och vi som blev kvar satt och skrev klart pappret vi fick tidigare under dagen. Det tog lite tid eftersom man fastnade med att prata med varandra istället för att besvara frågorna.

Shohei, han stannde upp samma natt och chattade med mig på LINE medan jag gjorde kärleksmumsen så han var rätt så trött

Men tillslut när nästan alla gått och efter mycket slit så var jag klar med pappret! Då mötes jag av ett dilemma, antingen går jag hem nu eller så stannar jag kvar till slutet.

Rätt enkelt val. Jag stannade kvar.

 

Årskurs 1 Klass 3 är över och härnäst kommer årskurs 2 med klass 6.
Kunde inte Japanerna vara vettiga och köra med samma terminer som oss...