De oundvikabara avskedena

De är gjort. Allt är avslutat och det finns inga lösa trådar kvar nu. Jag har sagt nästan alla mina farväl, finns bara att säga adjö till vFamiljen imorgon sen så allt klart.

*Suckar* Talet inför klassen och folk från förra klassen samt andra personer gick väl okej. Blev så jävla nervös och var tvungen att hålla kontrollen över mig sjä'lv så jag glömde allt jag tränat på.
Var tvungen att titta ner i papperna hela tiden känns det som...
Det är verkligen över. Jag kommer aldrig sätta min fot på Futenma High Schools mark igen som en student. Aldrig köpa något från skolkiosken igen. Aldrig spela handboll med klubben igen. Aldrig ta bakvägen in i klassrummet igen. Aldrig sitta vid min bänk på min stol. Aldrig sitta i klassrummet innan AC:n blivit påslagen och klaga över hur varmt det är medan jag sitter och viftar med min uchiwa för att kyla ner mig själv. Aldrig äta en obento igen, även om de kanske inte är speciellt goda så jah, aldrig igen. Aldrig vända mig om innan homeroom och sitta o snacka med Kirisa när man egentligen ska plugga. Det är så himla mycket som aldrig kommer igen och det suger. Det suger så himla hårt men det är ju något som var oundvikligt från första början. Jag visste att den här dagen skulle komma, när jag tillslut var tvungen att packa ihop alla min saker och åka hem.

Det är över...mitt utbytesår är över, fan va snabbt det gick. Ni vet, det här har varit mitt mål i livet som 4 år tillbaka. Sommaren 2008 bestämde jag mig. Jag ska åka till Japan som en utbytesstudent och uppleva Japan. Och det har jag gjort nu! Jag har bott här i snart exakt 10 månader. Jag kan hålla en vanlig oformell konversation utan problem och så. Jag känner mig nöjd över vad jag åstadkommit.
Visst kunde kanske ha pluggat mer och kommit ännu längre i mina Japanska kunskaper men det är ju bara jobbigt :/ Har jag något jag ångrar? Något som jag kunde ha gjort bättre? Nej, jag är helt fullkomligt ångerfri, allt har gått som det borde ha gått, det har varit perfekt. Om vi bortser från vFamiljerna hehe. Med det så återvänder jag till Sverige med minnen för livet, vänner för en lång tid framåt (förhoppningsvis) och ett leende på läpparna. Jag tog mig till Japan, lyckades skapa ett liv här och uppfyllde min dröm. Det här blir det sista inlägget jag skriver medan jag fortfarande är i Japan.
Det betyder däremot inte att bloggen är slut. Jag har fortfarande saker att berätta om, utvärdering och massor av bilder som jag vill att ni ska få se.
Med det sagt så avslutar jag nu mitt sista inlägget härifrån Japan.

Och vi sjöng iväg dagen

Vi finns det egentligen att skriva. Jag, Kirisa och Takuya från klassen och sen lite folk från andra gymnasium samlades på Round 1 för att karaokea. Och vilka är dessa andra och hur känner jag till dem? Det var K-Pop gruppen som samlades! Eller åtminstonde en del av den, alla kunde inte komma.
Blev då att sjunga lite standard engelska sånger och sen försöka mig på att sjunga japanska låtar. Går fortfarande sådär. Ibland råkar jag hoppa över något tecken eller så läser jag den fel för att det går så snabbt och då går det slint så jag tappar bort mig ^^
Men det är kul och det är det som räknas. Vi började runt 1 och höll på ända tills 8 (!) på kvällen! Efter kanske kl5 blev jag väldigt trött så vet ni vad jag gjorde då? Somnade. Jag bara lutade mig bakåt och slocknade ett tag. Var däremot inte ensam om det, var några av tjejerna senare som kröp ihop till typ en boll och somnade.

Och jag ser ju himla engagerad ut...uhum. Jo men jag satt och kollade igenom min musik efter någon låt som jag ville sjunga.

Savior of the day

I måndags den här veckan fick vi sluta mycket tidigare än vanligt. Det var nämligen så att en tyfon svepte över öarna här borta så då under lunchen ropade de efter alla klassrepresentanter till ett möte som sen kom och sen annonserades det att vi fick gå hem efter kl 13.30. Och alla klubbaktiviteter var förbjudna. Fatta vad alla skrek av lycka! Att gå hem så tidigt är ju något som aldrig händer dem!

Någon gång förra veckan verkar 2 från förra klassen som nu finns i den nuvarande ha fått tanken att de ska göra något åt mig nu när jag snart åker hem. De är inte så diskreta precis. De sitter liksom precis bredvid mig och jag har liksom typ ändå. Inte allt så jag vet exakt. Men jag har hört och sett tillräckligt för att förstå att något är på gång. Folk har liksom suttit med lappar i klassen som de skrivit på men jag har inte fått någon, de har samlat ihop pengar utom från mig. Så något är allt på gång. Gulligt :)

Iförrgår var en väldigt bra och dålig dag... Vid lunchen så kom jag att tänka på det man absolut inte ska tänka på. Nu är det 3 gånger till som jag kommer sitta i det här klassrummet och äta bento, 4 gånger till att komma till skolan, sitta på den stolen, säga "ohayou" till kompisarna, snacka med Kirisa innan homeroom då man egentligen ska plugga, gå till skolans kiosk, sova med huvudet på bänken och buga innan och efter lektionen. Det är verkligen snart slut. När jag började tänka på det så bara stirrade jag ut i ingenstans vilket Rorina upptäckte och skrattade åt mig sen frågade hon mig vad det var. Svarade med vad jag tänkte på. Hoppade hon direkt upp från sin stol och satte sig bredvid mig på lärarnas plattform, som står framför svarta tavlan, där jag satt med några av killarna.

Igår så fick vi en extremt användbar sak för en gångs skull av de som delar ut reklam ibland utanför skolan. Vi fick en uchiwa.

En sån här sak

De är helt ovärderliga innan AC:n slåss på efter klockan 9. Det första jag liksom gör är att slänga av mig ryggsäcken på skrivbordet och sen plockar jag fram uchiwan som jag lånat av värdfamiljen. Men nu har jag min egna allt!

Den dagen stannade några av oss kvar ändå tills man inte fick vara kvar i klassrummen längre, 17.30. Imorn ska vi nämligen ha en klassträff med den nuvarande klassen imorgon på lördag och vi bestämde då plats o så igår. De planerade också vad du ska göra på kulturfestivalen, bunksai, som jag då inte kommer att vara med på... Faaaan skulle så gärna vilja ha upplevt det.

Hände en till sak med Rorina. Det kom någon från nån annan klass igår och frågade hur många vi egentligen var i klass 6. Rorina svarade då att vi allt är 38! Då sa jag till henne "ni är väl ändå 37, snart i alla fall". Tittade hon på mig, skakar på huvudet och sa "nej vi är 38". Fint :I

All energi försvinner långsamt, dag för dag

Nu är det exakt 2 veckor kvar tills mitt utbytesår är över...jag kommer att ha flugit till Tokyo för att möta alla de andra och efter det kommer jag träffa mamma och så kommer vi turista runt lite i Japan.

Så även om det finns någorlunda tid kvar här i Japan så är min tid här på Okinawa, på Futenma High School och med alla mina kompisar extremt kort. Vilket tar på energin. Känns som att hur mycket jag än sover så blir det liksom mindre och mindre motivation för..allt. Visst det ska bli kul att komma hem...men att lämna det jag har här är inget jag ser fram emot. Skulle kunna tänka mig att återvända till Sverige under sommaren och sen åka tillbaka till Okinawa. Så känner jag.
Fast iofs om jag skulle göra nå sånt så skulle jag vilja ha ett ställe för mig själv och slippa bo hos värdfamilj ^^ Den begränsade friheten jag känner börjar tära på mig.

Helt orelaterat! Skolan har helt plötsligt 2 nya utbytesstudenter som kommer från Hawaii.
De ska bara vara här i 2 veckor och bor hos 2 kompisar som åkte till Hawaii på utbyte så nu liksom återbördar de "skulden". En tjej och en kille. Tjejen verkar väldigt blyg och jag har bara pratat med henne en gång, har ingen direkt koll på henne och hennes japanska. Killen däremot är i samma engelska klass som mig och han... i don't know han verkar inte anstränga sig märkvärdigt för att lära sig någon japanska. Jag har bara hört honom säga något på japanska en gång annars har han bara snackat engelska. Inte okej D: När jag var ny försökt jag alltid med japanska och drog mig verkligen för att avända engelska. Så typ ingen förstår vad han säger för det mesta verkar det som. Synd.

Imorgon är det klassträff då vi ska leka lite och sen äta på någon restaurang. Ska bli kul!

Turnering

Dagen innan turneringen så sov några ur vBrors fotbollsklubb över här i huset och kan väl säga att det var lagom jobbigt. De sov över här för att stället som turneringen hölls i ligger ca 5 min från där vFamiljen bor. Kände ingen av dem och fotbollsklubben är i allmänhet klubben med drygast medlemmar, så de utnyttjade min vBror. vBror är den typen av person som halvt är med någon grupp men som egentligen inte har någon plats i den och blir driven med av de flesta.

I vilket fall, turnering i volleyboll! Kan inte påstå att det var det mest roliga precis. Vi var där från 9 på morgonen till 4 på eftermiddagen och under den tiden så spelade vi två matcher och spelade upp dansen vi tränat på. Tror det var väldigt kul för de flesta andra men... alltså jag är ingen person som finner något nöje i att se andra sporta utan vill hellre göra det själv. Ifall det ens ska göras. Sen så är lagsporter jobbiga för då måste man kunna samarbeta med andra och andra måste kunna lita på dig. Not my thing.
Så varför spelar du handboll? För att det var den sporten som såg någorlunda kul ut och som jag har funnit ett nöje i, så länge det inte handlar om att man ska spela match eller något.

Vi började nästan direkt med spela match mot vår rival klass, klass 5. *dumdumduuuh*
Jag vet ärligt inte hur det gick men vi fick spela en till match efter det och den förlorade vi uppenbarligen för efter det fick vi inte spela mer och hade inget att göra på någon timme.

Danserna var ändå väldigt roliga då det fanns de med väldigt välgjorda danser med väl valda låtar som fick allt att passa. Våran var väl sådär, alla klassgrupperna hade sina dansledare som gjorda dansen men egentligen så var det bara 3:orna som bestämde allting tydligen. aaaah allt är senpais feeel.

Det roligaste på den dagen var nog ändå vad baseballklubben ställde till med. De ställde sig i början uppe på läktaren i led och hade en trumma i mitten som de bankade ut en viss takt som de dansade till.
Filmade lite senare under en match då det hade förflyttats från läktaren till själva matchen. Bidrog vääldigt mycket till att göra en stämning som gjorde det hela någorlunda kul åtminstonde :P

Efter allt var slut och det var dags att gå hem så samlades gamla klassen för att ta ett gruppfoto samt även för att fira att Kiwamu och Michu varit tillsammans i vad var det.. 2-3 månader kanske det var?
Inte för att jag ser vad det finns att fira med tanke på att de INTE GÖRA NÅGOT, alls. Goddamn these Japanese...

Det här var mot slutet så därför är de kanske inte som mest entusiastiska men det visar lite av hur det var^^ Titta förresten på killen i rosa tröja :D

Handbollsklubben

I och med att det började nya ettor på skolan så betydde det även nya medlemmar till klubben.
Och vet ni vad? Vi gick från kanske runt 14 medlemmar till 28! Det är imponerande!
Känns som mer utav en riktigt klubb nu.
Från och med nästa vecka däremot så kommer vi bli lite färre eftersom 3:orna faktiskt av någon anledning måste sluta. Vilka jag tycker är rätt bra för vår klubbchef...suger. Svårt att förklara men han är svag som person tycker jag. Inge brah inge brah.

Och vi blev utklassade

För att försöka knyta ihop de nya klasserna så ordnade skolan en utflykt i början av terminen för alla årskurserna! I detta knyta-nya-band-paket så slängde de också in en volleyboll och dans tävling emellan klasserna. Så på lunchrasterna och efter skolan så tränade vi på att få dansen perfekt, även om vi i slutändan misslyckades lite. Själva tävlingen i sig körde de som ett separat evenemang men på utflykten som det här inlägget handlar om så hade vi en mini turnering mellan endast tvåorna. När vi väl spelade på riktigt så var det en klass från varje årskurs som sattes ihop till ett lag som sen spelade emot ett annat lag, de med 3 klasser också.

I vilket fall, utflykt var det ja! Alla årskurserna åkte ju självklart för sig själva till olika ställen och vi tvåor fick helt klart den bästa platsen! En strand på södra delen av Okinawa, och perfekt väder ovanpå det!
Börjar utflykten med att högljutt spela upp musik i bussen och tjejerna som satte sig längst bak sjöng högljutt med. En av tjejerna i klassen fyllde också år den dagen så då fick hon ställa sig längst fram i bussen och bli firad.
När vi kom fram var det att orientera sig fram till rätt bord som klassen blivit tilldelad.
Sen hade vi lite fritid som spenderades med att träna lite volleyboll med klassen inför tävlingen.
Det var väldigt kul även om jag måste erkänna att volleyboll inte är min starkaste sport precis, inte för att jag för den delen har någon sport som jag är speciellt bra på för den delen heller >.>

Vi körde också en liten skattjakt där två i klassen begravde olika sorters godisar i sanden som vi sen fick leta upp!

Någonstans efter godisjakten var det dags att äta lunch och vad är inte mer passande då än att grilla?
Så då var det att plocka fram grillarna och steka jag vet inte hur många kilo kött men det kändes som att det aldrig tog slut! De bara fortsatte att plocka fram påse efter påse hela tiden =O

Observation från mina 3 gånger som jag varit med på BBQ (inte inräknat yakiniku), i Japan så är det inte "mansgöra" att sköta grillen.

Sen så var det äntligen dags för volleyboll turneringen och vi...fick stryk så vi åkte ut på en gång så sen fanns det direkt ingenting för oss i klassen att göra. Vilket var rätt tråkigt för då fick vi bara sitta vid sidan av och titta på i kanske en timme. >.>
Fick i alla fall tid att äta glass! Glass är alltid positivt *reser långsamt upp tummarna*

När turneringen var över så var vi några i klassen som tog tillfället i akt och ockuperade en liten strandplätt där vi grävde ner Shohei i sanden. Eftersom han såg lite ensam ut så byggde några av tjejerna en liten sandvän åt honom.

Så var det sen dags att börja packa ihop, lyssna på något tal från elevklubben som ser till att sånt här går rätt till. Sen var det de nästintill obligatoriska gruppbilderna som skulle tas och efter det var det hemfärd som gällde!

Rorina och Kirisa, de två tjejerna i klassen som jag har lyckats blivit vän med ^^
Rorina är halvjapan (kan ni nog gissa själva tror jag) och Kirisa tillhör K-Pop gruppen.
Varför de gör såna miner? De ville göra hengao:s, konstiga ansikten eller med Okinawa dialekt, henchira.

Klass 6, nu har jag endast en månad kvar med er. Kan ni förstå det? En ynka månad kvar innan mitt utbyte är över. Oh hur det kommer suga att säga farväl.

K-ON!

Visste ni att animen/mangan K-ON är döpt efter det man faktiskt kallar musikklubbarna?
Keion-bu, keion för musik delen och -bu för klubb.
Men varför döpa ett inlägg till det?
För att när dörren till klassrummet väl var låst och alla gick iväg till sina olika sysslor så stod jag kvar där och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville definitive inte gå hem än. Det skulle bara vara tråkigt, drygt och jobbigt. Så jag drog mig till minnes att jag hörde att några av mina kompisar skulle dra till musikklubben så jag gick dit och knackade på och mycket riktigt så var de där :D
Det var 3st från min klass och en från klass 2 (handbollsmedlem) som tränade inför klubbuppvisningsfestivalen då de ska appeala för de nya ettorna och värva nya medlemmar till klubbarna. Så då hoppade jag in och tittade på medan de tränade och filmade så de kunde se och höra hur de var. Ooooch jag tänkte lägga in det här så ni fick se det ^^
Lät dock bättre i verklighet än vad det blev på film menmen



Juste... jag råkade hamna med i videon > . <
Det var en väldigt varm dag med sol och en gnutta fuktighet i luften så att då sitta inne i ett kvavt rum var inte precis det mest svalkande.
Men sen tog också deras träning slut och vi var alla tvungna att dra oss hemåt.

All good things must come to an end

Så, en vecka efter förra inlägget kommer nu en uppföljning till det hela.
Det är inte precis så att jag varit så upptagen så jag inte hunnit, tvärtom snarare.
Handlar mer om att om jag ska skriva om det så måste jag inse att det är över, klass 3 är över och den 9 april är det en ny klass som gäller. Så har jag väl allmänt inte varit på humör dagarna efter för den delen heller så. Aja, här kommer en återgivning av den 23 mars.

Som jag skrev i förra inlägget så stannade jag och vBror uppe sent in på natten och skapade varsina verk inför den kommande dagen. Runt klockan 3 på natten stod vi klara, han med sitt godishus och jag med mina kärleksmums. Jag förstår inte riktigt hur jag lyckades ta sån lång tid på mig med att göra klart det hela men på något sätt gick det! :P Skulle nog gjort lite mer glasyr dock, alltid för lite, men det fanns inget mer florsocker för det. Goda blev de dock!

Här är vad min vBror skapade, lägg märke till att han skrivit 1-3 för klass 3 årskurs 1

Så vi var klara med det hela klockan 3... och jag var tvungen att gå upp 6.10 för att hinna med allting inför skolan. Tjaa sömn är överskattat i vilket fall ändå.
Anländer till skolan med god marginal och spenderar tiden innan vi ska befinna oss i idrottshallen med att prata med de andra i klassen som kommit tidigt till skolan. Fotade lite också men den största delen av tiden spenderades på att prata med alla för sista gången som elev i samma klass. Inte samma sak senare när alla kommer vara utspridda i olika klasser på 2 våningar.

 Ett skämt på en pojkgrupp som kallar sig Sexy Zone

Men som sagt, vi skulle befinna oss i idrottshallen för att ta avsked av lärarna som blivit förflyttade till andra skolor från och med nästa läsår. De lärarna som jobbar på kommunala skolor är anställda av det kommunala skolverket och blir då roterade runt om bland alla skolor som kommunen äger.

Världshistoria läraren, nog en av de mest karismatiska personer jag någonsin träffat. Synd att han blev förflyttade. :/

Det var lite jobbigt faktiskt. Inte för att lärare tog farväl utan för att jag kunde bara tänka på att...
snart är det min tur. Snart är det min tur att stå där och ta farväl av alla.
Så det kändes inte ett dugg kul att sitta där och jag lyckades heller inte sova bort tiden som jag brukar kunna göra. Man blir väldigt bra på att hitta nya sätt att sova på här borta. Visste ni att sitta ner i skräddarställning och sova kan vara rätt bekvämt?

Tacksamt nog så tog lärarnas avsked slut så småningom och vi gick tillbaka till vårt klassrum där alla fick sina betyg, klassfoto katalogen för alla ettor  samt tre kopior av klassfotot vi tog way back. Varför tre kopior? Vi gjorde nämligen lite olika poser mellan fototagningen, inga armar vid sidan av kroppen här inte.

Sen blev det en sista städning av klassrummet och ett besvarande av frågor som några hade sammanställt tills klockan slog tolv och allt officiellt var över. Frågorna var i stilen, om du skulle cosplaya vad skulle det vara? Hur är du egentligen hemma, meddelande till klassen, vad kommer du göra när du är 30 år och dylika frågor. Var tvungen att ta hjälp av folk hela tiden eftersom det för det mesta innehöll kanji som jag inte hade någon aning om vad de betydde. Så det blev lite av en social grej där jag frågade vad det stod och sen diskuterade angående svaret. ^^ Kom på en sak för ett tag sen när jag var i en mataffär, jag är ju faktiskt analfabet här borta i Japan O: Konstig känsla :S

Tillslut så slog klockan tolv och det var dags för alla att ta fram det de tagit med sig till knytkalaset.

Egentligen kanske jag också skulle gjort några köttbullar så de får smaka hur de egentligen ska vara. Japansk korv och köttbullar är något av det vidrigaste jag ätit här borta faktiskt. Precis bredvid saker som Goya och natto sätter jag deras versioner av korv och köttbullar. Hemska!

Michu var ambitiös och beställde en tårta med ett motiv hon ritat själv :O

Finns väl inte så mycket att skriva angående ätandet precis så jag slänger in några bilder och fortsätter efter dem.

Kyonkyon, medlem i handbollslaget sa åt mig att ta fotot så jag kunde visa alla hemma i Sverige att det här är Japan.

Från vänster till höger Ayano, Kiyoka och Michu

De jämför vem som har mest sluttande axlar, Kudou till högre har smeknamnet klädhängare efter formen av hans axlar.

Fumiya kan se så knäpp ut men han faktiskt en av de smartaste i klassen :O

Gota-sensei, mattelärare och våran "vice homeroom lärare" som precis fått en bebis vilket vi grattar honom för. Ser ni vad hon fick? Om inte så kan jag tala om att det är ett paket blöjor ^^

Kiwamu, den absolut knäppaste i klassen.

Att passera en flaska till någon annan ifall du rört vid den med dina läppar är inget man gör här, så man får hälla i sig drickan istället vilket de hjälpte varandra med på ovanstående bild. Såg så himla roligt ut! Synd att jag inte fick med hela själva Michus pose för den var helt knas.

Hisato! Varför kunde inte du välja bunri och sen hamna i min klass >.<

Oh shit i forgot the stove on O__O

Runt 2 tiden började folks klubbaktiviteter så innan alla började droppa av tog vi ett sista klassfoto med alla.

Efter det började folk försvinna iväg till sina klubbaktiviteter lite efter som och vi som blev kvar satt och skrev klart pappret vi fick tidigare under dagen. Det tog lite tid eftersom man fastnade med att prata med varandra istället för att besvara frågorna.

Shohei, han stannde upp samma natt och chattade med mig på LINE medan jag gjorde kärleksmumsen så han var rätt så trött

Men tillslut när nästan alla gått och efter mycket slit så var jag klar med pappret! Då mötes jag av ett dilemma, antingen går jag hem nu eller så stannar jag kvar till slutet.

Rätt enkelt val. Jag stannade kvar.

 

Årskurs 1 Klass 3 är över och härnäst kommer årskurs 2 med klass 6.
Kunde inte Japanerna vara vettiga och köra med samma terminer som oss...

White day

Jag skrev väl om att Japan har en dag som kallas White Day?
Om jag inte gjorde det så förklarar jag den nu.
White day infaller en månad efter alla hjärtans dag och är dagen då killarna visar sin uppskattning till tjejerna som gav dem choklad, ifall de fick någon då och ifall de har modet att ge något.
Japanska killar kan vara väldigt tuffa och så inför varandra men när det kommer till tjejer...not so much.

Vilket för mig in på en som jag inte orkade skriva om tidigare.
En tradition som finns är att tjejklubbarna ger choklad till killklubbarna.
Så vi i killarnas handbollslag fick choklad av tjejernas handbollslag på alla hjärtans dag. Eller tjaa, några dagar efter vilket också verkar höra till tradition.

Det här var då det jag fick av dem. Eftersom det är fler tjejer än killar i klubbarna fick jag av två tjejer samt att alla killar fick choklad av klubb manager:sarna, vilket är påsen till vänster.

Så White day! White day inföll förra veckan och då gav jag tillbaka lite svenskchoklad till tjejerna i klassen som gav till mig, kexchoklad och dumle fick dem. Uppskattades stort! Hur kan man inte uppskatta de godisarna, speciellt kexchoklad!

Sen så idag gav vi killar i handbollsklubben tillbaka till tjejerna, vad de fick av mig kan ni se här nedan!

Jag borde gett dem lite Svensk choklad också...

Tsubomi

I några veckor har vi i klassen tränat på en låt inför en tävling som skolan höll.
Vi har tagit delar av lunch tiden till att träna, kommit tidigare till skolan och tränat efter skolan.
Så tillslut i fredags förra veckan gällde det!
Ca 800 elever totalt som slogs mot varandra med sång som vapen, oh so corny...

Men vi sjöng låten här nedan och vi... vann inte. Finns det något mer att skriva än det?
Tror inte det...så jag lämnar er med låten vi sjöng.

Round 1

I tisdags var vi lediga en gång till, av vilken anledning vet jag inte men det var ett välkommet uppehåll i veckan för då passade jag och en grupp kompisar på att gå till ett nöjescentrum kallat Round 1.
Round 1 är typ en nöjescentrum kedja som har byggnader lite överallt.
Det är ett stort hus byggt på höjden där de olika våningarna har lite olika nöjen. Första är ett gamecenter med spel och ufo catchers som är väldigt populära här borta. Andra vånignen var bara massor av karaokebås och sen uppåt var det lite olika sporter som basket, golf, tennis och tjaa allt möjligt. Fanns till och med pilbågskytte! Vilket skulle vara awesome om det inte var för att bågen var gjord för såna som inte kan skjuta pilbåge...  -____-
Den var lätt, saknade kraft och pilarna hade fåniga gummispetsar. D:
Fast det var ändå lite kul att skjuta med en båge igen. Nanka hisashiburi.

Fast syftet med att vi var där var att gå på karaoke! Förvånande?
Men vi valde en variant där man betalade en viss summa så man fick fritid på 3st våningar med sport, spel och såklart karaoke.

Vet ni vad som finns på karaoke? :D
Caramelldansen! Så den sjöng jag till Japanernas stora förvåning ^^

Och om ni levt under en sten så klistrar jag in låten här nedan eller för er som vill uppleva en lite gammal låt.




Min kompis Yusuke försökte till och med sjunga med! Lät lite som svenska på sätt och vis.

Questions!

Vilka ämnen jag har och "går miste om" m m..:

Engelska
Japanska - som är det mest flummiga ever
Idrott
Säkerhet, sjukdomar och hur kroppen fungerar
Biologi
Matte
Världshistoria
Information - dator
Estetik - kalligrafi

Det jag "går miste om" tror jag är olika vetenskapsämnen som t.ex fysik och kemi.
Istället får jag oral communication som ska vara lite mer praktisk Engelska, men det beror helt på läraren faktiskt. Har redan gått lite i två olika oral communication klasser (2:or) när det har varit Japanska som jag inte förstår något av. Så istället fick jag gå på sådana lektioner så jag kanske kunde lära mig lite genom vad de lärde sig i Engelskan.
Tror också att jag får hemkunskap som ämne samt att jag är helt hundra på att jag får geografi som lektion, fick välja mellan det eller japansk historia. Men jag börjar funderar om jag kan ändra på det fortfarande hmm..

Hur gammal är du?

Jag är 17, fyller 18 i år. Oji-san naru D:


Varför jag valde Japan?

För mig har det aldrig varit en fråga om att jag lite luddigt vill åka någonstans på ett utbytesår.
Utan för mig har det alltid varit ju Japan.
Det var ett intresse som började med manga och anime när jag var hyfsat liten, fast då hade jag inget speciellt intresse av landet. Spola fram till våren 2008 och jag har fått upp ögonen för Japansk musik. Visual kei som så många andra. Sen någonstans under det årets sommarlov blev jag intresserad av Japan som land. Kommer inte ihåg vad det var som utlöste det men jag har för mig lite sådär vagt att jag snubblade in på en blogg om en tjej som var iväg på utbytesår i Japan. Då startade intresset! Jag började läsa allt jag kom över om Japan, historia, seder, festivaler och allt möjligt. Jag letade upp varenda blogg om folk som var iväg på utbytesår i Japan på den tiden och sträck läste igenom allt.
Jag visste då att det var något som jag ville göra. Jag ville det så himla mycket så jag började redan uhum tjata om det då till min stackars mors förtret. Jag började spara pengar och gjorde en ansats till att lära mig lite av språket men  gav upp snabbt för att jag började blanda ihop Japanska och Spanska som jag lärde mig på den tiden. Det blev liksom typ once, doce, san, yon, go, seise, nana
Failade rätt så hårt med andra ord.

När och varför jag började plugga Japanska?

När jag seriöst började plugga Japanska med lärare och så var ett år innan jag åkte iväg.
Jag började plugga språket eftersom jag:
Jag ville kunna prata det.
Jag skulle iväg på utbytesår.
Jag tycker det är ett av världens vackraste språk.

Jag baserade till och med mitt val av gymnasium på att den hade Japanska som språk.
Hade två olika gymnasium som jag valde emellan och jag kan väl säga att jag är otroligt glad att jag valde skolan jag valde. Inte bara för språket utan för vännerna som jag hittade där.Otroligt tacksam.

Vad har jag lärt mig?

Le och skratta mer! Det är det första jag kan komma på, inte så att jag inte log och så innan men jag gör det mycket mer nu.
Men uppskatta familj och speciellt vänner mer? Mina vänner kanske inte märker av det speciellt mycket men det är bara för att jag har svårt att uttrycka uppskattning...sant i vilket fall.


Ska försöka skriva lite mer om skillnader och har några tankar i huvudet för det. Men jag har rätt många tankar gällande om vad jag ska skriva härnäst och så lite tid... fast i och för sig nu när jag inte kan gå på klubb aktivitet så har jag massor av tid att skriva på!

Vilse i Okinawa

Vi förlorade matchen. Rätt så hårt för den delen också...
Slutpoängen blev 39-29. Men äh, domaren sög så vafan vi skulle vunnit ifall vi haft en ordentlig en.
Reagerade inte på grova övertramp, felsteg eller när det gick lite för hårt till från motståndarlagets sida.
>.>
Anyhow så deltog inte jag speciellt seriöst så jag kände inte så stor hur ska man säga...medkämpar glöd?
Och varför deltog inte jag seriöst då? För jag har fått benhinneinflammation i vänstra smalbenet that's why! Det har gjort ont där i ca 2 månader kanske men nu på senaste tiden har det gjort mer ont så då kom jag på tanken att jag kanske ska ta och kolla upp det här va, det blir ju bara värre och inte bättre.
Så iväg till sjukhuset, röntga och få besked "aa det är inflammerat hörru" inte för att doktorn sa det så men hans sätt att prata och hur han såg ut gör så att jag bara kan tänka mig att han faktiskt sa så på Japanska. Om det nu går...
Happ, ingen träning där det innebär att man rör på benen i en månad för mig då.
Kan väl inte riktigt säga att jag är allt för olycklig över detta ändå xD
Ska bli lite skönt att ha en ursäkt så jag kan ta ledigt i en vecka så man får lite fritid faktiskt. Annars så blir det ju bara att man kommer hem från träningen, duschar, äter och sen sover. Jag vill ha fritid!
Men vänta sa du inte att du inte fick röra på dig på en månad? Jo...men de kommer nog tvinga mig att gå och typ träna att kasta bollen och fånga den... i 1 ½ timme...fun.

I vilket fall! Vilse så var det ja! När jag kom hem från matchen hade jag några timmar att undvara så jag cyklade iväg till bok, musik, film och uthyrningskedjan Tsutaya. Hittade inget jag ville ha och jag kände inte riktigt att jag ville cykla hem än. Sååå jag åkte iväg på äventyr!
Cyklade iväg lite på måfå, liksom, där borta ser det kul ut! å där borta också! å där!
Så...tillslut var jag jätte långt borta från där jag först gav mig av och jag var stark ovillig att åka tillbaka vägen jag kom, det är ju tråkigt. Men jag visste ungefär åt vilket håll huset låg så jag cyklade runt bland de icke raka vägarna i hopp om att tillslut komma rätt.
Vid ett tillfälle stötta jag på en lekpark byggt som var byggd på sidan av ett berg och ovanpå berget fanns det ett utkikstorn! Upp och kolla å mycket riktigt jag var på helt rätt väg! Om jag skulle fortsatt skulle jag kommit ut på en gata som skulle leda mig till ett gymnasiet och bakom det så visste jag att någonstans där bort bor jag.
Egentligen behövde det här inte vara något problem eftersom det finns något så fantastiskt som mobiler. Problemet var att jag inte tog med mig min... och vMamma sa åt mig att komma hem förre det blev mörkt, å det började skymma vid den tiden.,
Men jag såg ju då ungefär vägen hemåt uppifrån tornet, vet ni vad jag gjorde? Jag tog en helt ny väg som jag kanske hittar den rätta vägen hemåt på :D
Jag skulle ju bara cykla runt berget egentligen men det var lättare sagt än gjort, gatorna gick inte som jag trodde de skulle göra. Men tillslut hittade jag faktiskt gymnasiet. Vet ni vad en väldigt, hur ska man säga, nice sak är? Orkesterklubbarnas helg träning. När jag cyklade förbi gymnasiet körde de igång med någon låt och de är ju så himla bra! Skulle velat ha stannat och suttit å lyssnat men det skulle varit lite creepy för det var några elever på skolan som precis skulle gå hem när jag kom dit och som gick åt samma håll jag cyklade. I vilket fall så därifrån gymnasiet tog jag bara några få felvägar så jag lyckades komma hem innan det blev riktigt mörkt!
Och vFöräldrar blev inte arga eller något i den stilen.

Skolavslutning fast ändå inte slut

Idag har vi haft skolavslutning på skolan, eller mja treorna har haft det!
Alla vi andra ska fortsätta gå i skolan inpå nästa vecka innan vi också får ledigt, i några få dagar.
Hur är en skolavslutning i Japan då?

I flera veckor har en del elever suttit och rivit reklamblad och dylik till rektanglar.
Och då snackar vi hundratals! Men varför gjorde de det då? Jo för när treorna fått sina diplom efter en lång ceremoni i idrottshallen så skulle de gå längs en väg kantad av alla oss andra elever på skolan.
Vi tog då alla dessa rivna papper och kastade dem på treorna! De gör ont om man träffar rätt med tillräckligt kraft ^^
De första som kom ut sprang förbi så snabbt de kunde för de fick de papperna som var i buntar och ovikta. De var sisådär lagom hårda. Senare slutade vi dock att kasta papperna direkt i ansiktet på dem och började med att kasta dem upp i luften så de regnade ner istället. *サラサラ*
De som tidigare varit med i klubbar fick godis av de nuvarande medlemmar, en del fick så mycket så att de tillslut inte kunde se för godiset var i vägen.

Bilderna är tagna med min iPod

När alla treorna blivit "mullade" började vi i handbollslaget kasta på varandra tills vi tröttnade.
Så när allt det roliga var över var det dags för det tråkiga. Städa.
Alla papper skulle plockas upp från marken eller tas bort från träd å buskar. Gick förvånansvärt fort vill jag dock säga. Blir väl så när alla hjälper till tillsammans =P

Så där såg det ut efter vi städat ett litet tag, och det där är bara bara några meter av hela gångvägen där treorna gick! Kan ni förstå hur mycket papper vi kastade omkring oss?
Allt detta i det nykomna bra vädret med 22grader å sol så efter ett tag när aktiverat oss med att kasta papper så hängde det en omisskännlig odör runt hela stället.
Vi kör ju fortfarande vinteruniform heh.

 ~Helt orelaterat~

På söndag smäller det!  Då ska på konsert nere i Naha och det kommer bli awesome!
Can't wait!