Nu är det exakt ett år sedan den dagen då östra Japan drabbades tsunamin.
Det har gått program om minnesceremonier, kejsarens tal till folket, hur folket återhämtar sig och överhuvudtaget massor av olika program angående det hela på tv.
Okinawa blev i sig inte drabbat så jag har inte känt av någon speciell stämning här borta angående det hela och vad jag vet har det inte hållits någon ceremoni i mitt närområde. Kan iofs vara för att jag har varit lat i helgen och bara suttit inne för att min motivation att göra något ordentligt har legat på noll.
Att vara ledig tröttar ut mig! Ge mig skola! Jag är helt seriös, skit tråkigt med ledighet tycker jag.
5 dagar är för mycket för mig. Skulle varit perfekt med 3 dagar så det isåfall blev, klassträff och sen ledigt en dag. Ska ta skriva klart inlägget snart btw, bara så att jag har massor av bilder att redigera och jag har fått för mig att lära mig lightroom så det kanske blir lite bättre bilder från och med nu.
Därför är inlägget fortfarande inte klart än.
Anyway, ett år sedan katastrofen i östra Japan. Dagen då en enorm tsunami sköljde över byar och städer och nästan orsakade en fullkomlig kärnkatastrof. Som tur var skedde inte det och folket är på väg att återhämta sig. De är Japaner, de klarar det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar