Jag får tag på en kille från klassen som förstår mitt problem ^^ och erbjuder sig då att ringa Fumiya eftersom jag inte har en mobil än. Tydligen var de redan där på Karaoke stället och jag skulle följa med en annan kille som också skulle med på Karaoken. (Känner till vem han är så det är inte någon helt ny) Så då får man ju följa med denna personen... inte för att det är nåt fel på han, han är skit schysst men liksom...säger man att man ska möta någon så gör man det.
Buss, buss och gå i gassande sol. Dumt nog så hade jag inte tagit med mig min handduk >.<
Jag tror inte jag har berättat hur jävla dyrt Okinawas buss system är.
När man går på bussen tar man en biljett som då har ett nummer för en viss sträcka av stationer.
Längst fram i bussen finns en digital tabell skärm med varje nummer på och en summa av pengar som man ska betala ifall man går av på den aktuella stationen. Så efter ett visst antal station så hoppar priset du ska betala för att ha åkt med bussen upp ett snäpp. Början priset för att bara åka en station är 160yen.
För varje resa till och från skolan kostar det mig 410yen. Från och till, det blir alltså 820yen per dag.
Bussarna är inte precis de mest tidsenliga heller. De kan komma lite när som helst runt den utsatta tiden de ska komma.
Tillslut så kommer vi fram till Karaoke stället. Ahh AC är verkligen räddaren i nöden.
Vi åker upp en våning och där står Fumiya -.-
Jaja, shikata ga nai. Finns inget att göra åt det. Jag och han jag åkte med skriver in att vi är med dem och får ett glas att ta dricka eller slush med. Man betalar nämligen efter att man är klar med karaoken.
Och all dricka och slush är gratis, och själva kostnaden för karaoke var typ bara 60kr.
Billigt~ har inte direkt någon koll på exakt hur mycket allt kostade för jag köpte nämligen en liten korg med pommes frites och kaarage. Då blev hela summan 1200yen. Gott var det!
Jag försökte mig på att sjunga en Japansk låt... Det slutade i ett pinsamt nederlag där jag inte lyckades yttra ett enda ord. Gick alldeles för snabbt för mig O__O Kan inte läsa Japanska samtidigt som jag ska försöka sjunga, gick alldeles för snabbt!
Så just nu läser jag all hiragana jag ser för att bättra på min läshastighet.
Efter det pinsamma nederlaget gav jag upp på Japansk musik vilket helt plötsligt gjorde allt så mycket svårare. Kan knappt någon Engelsk musik...så jag fick verkligen anstränga mig för att komma på något som gick att sjunga. Vilket resulterade i två Paramore låtar, Misery Business.
Rolling stones, Paint it black. Bob Dylan, The times they are a-Changin'.
Man låter faktiskt inte helt åt helvete när man sjunger karaoke O:
Liksom, jag kan inte påstå att jag lät bra, men...inte lika hemskt som när jag inte har en karaoke mic i handen.
En liten underlig sak som hände var att...de fick dit en av skolan lärare...
Not shitting ya. Vi satt där och sjöng karaoke tillsammans med en lärare, han sjöng också!
Måste vara för att de är Okinawabor.
När vi var klara med karaoken så fick vi av någon anledning biljetter som vi gratis kunde spela på såna där spel där man styr en klo som sen ska fånga vad som nu finns inne i maskinen. Av någon anledning valde de att spela på en maskin där man kunde vinna stora disney kuddar. Och de vann på det! Och gav mig kudden! Hade inte förväntat mig att komma hem med en stor kudde precis. Fast den är bekväma så det gör inget precis.
När vi var klara med allt så tror jag att klockan hunnit bli 19. Och framför oss hade vi en lång promenad. Jag som förvirrad utbytesstudent hade ju ingen aning om hur jag skulle ta mig hem mitt på natten så jag promenerade med Yuusuke och Fumiya hem till Yuusuke där hans farfar eller morfar skjutsade mig hem. Av Yuusukes farmor/mormor så fick jag en liten omiyage i form av någon konstig räk kaka sak vettefan vad det var men det smakade typ inget, samt en påse med svart socker godis. Det är rätt gott, går bara inte äta allt för mycket.
Avslutar med bild på själva kudden jag fick:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar