Resan till värdfamiljen

Vi är nu 9 personer kvar som ska till Haneda airport för att flyga iväg till värdfamiljer.
15 minuter kvar tills vi ska åka dit. Lite sådär segt att vänta :P
Känns bra däremot, spännande att träffa dem men jag känner mig inte nervös eller så, än..
Ska plugga lite meningar på planet så jag kan säga något faktiskt ^^

Alla var faktiskt schyssta här efter man lärde känna dem, hehe..

Så nu är man på egenhand mitt uppe i luften på planet. Japanska inrikesplan är nice. Rena, bekväma stolar med huvudstödet i perfekt höjd för oss lite kortare. Små tvs i taket och en stor projektor längst fram. De sänder typ något matprogram : S

Fan va trevliga de är Japanerna!
Flygvärdinnan kom precis fram och frågade om jag ville ha något att dricka, liksom sådär trevligt och professionellt. Innan vi skulle landa kom hon fram och frågade om jag pluggade Japanska. (hade Japanska saker framme) Jag sa då ja. Hon säger att min Japanska är bra men att jag ska tänka mer på att prata Keigo. Vilket jag också håller med om. Jag glömmer alltid bort att jag inte kan vara liksom informell hela tiden.

Så, uhum..somnade direkt efter planet lyfte, direkt alltså. Som att slå av en lampa. Verkar som att jag var trött utan att jag själv kände av det ^^
Iofs så sov vi i mitt rum i bara 5 timmar ungefär, de andra var uppe och fixade med papper eller pluggade Japanska medan jag förde över allt från kameran till datorn. Tog ett tag.

Om sisådär 1,5 timmar kommer planet landa på Okinawa, värmen kommer nog vara olidlig och jag ska möta värdfamiljen. Tanoshimi ni!

Öppet hav så långt ögat kan nå!
Vi har nu kommit ut ur nåt stort moln som vi suttit i sen resan började.
*sigh*
Haven är verkligen smutsiga... Kan se skräpet långt där nere i vattnet härifrån(tror det är skräp i alla fall. Annars så är det väldigt vackert.

Mötet med värdfamiljen var inte som jag trodde det skulle vara.
När jag kommer ut på området där de skulle möta mig så var ingen där. Så jag går lite fram och tillbaka och letar. Ingen där~
Ställer mig då för att vända. Då hör jag ett "Erias!" bakom mig. Det är värdmamman som kommer med båda mina värdsyskon. Hon håller dem i händerna och kommer fram till mig. Jag bugar och säger "Hajimemashite" som man ska.
Hon gör inte det! Utan hon sträcker fram handen och säger "hi!". Chock!
(Det har fortsatt, att de hälsar med att skaka hand)

Sen går vi raskt iväg till bilen och åker till huset.
Alla meningar som jag pluggade på planet bara rann av mig efter det mötet.
Blev liksom helt tom i huvudet. ^^
Okinawaborna är verkligen annorlunda från resten av Japanerna. Mycket öppnare, varma och vänliga.

Så nu är det slut på iPod dagboken och liksom vanliga inlägg kommer ta vid.
Seså hörni! Kommentera! Jag ser att ni finns allt! Var 100 sidvyer igår ^^

Ja, mata~